Sluta polarisera!

vänstern Jag reagerar på Torsten Fagerholms ledare (HBL 30.3) med rubriken: ”Rödvinsvänstern – inte Greta – jublar åt corona.”

Vem är rödvinsvänstern, och var har någon som helst jublat åt coronavirusets framfart?

Detta var en retorisk fråga för de som på 1970-talet kunde ha passat in i klichén rödvinsvänster är i dag 60 och ofta över 70 år och tillhör riskgruppen, så de jublar nog inte.

Och det finns det faktiskt ingen annan påtaglig gruppering i samhället heller som gör. Man får väl vara lite försiktig med hur man drämmer släggan på ledarplats?

Vänsterns ansikten i Finland i dag är Sanna Marin och Li Andersson. Mer behöver inte sägas.

HBL:s rubrik för ledaren motsvarar inte artikelns innehåll och använder sig av halmdockeargument, det vill säga skapar falska argument som den lägger i munnen på en påhittad motståndare, och förhöjer sedan sig själv till ”förnuftets röst” genom att argumentera emot dessa halmdockor.

Det här greppet används flitigt av populistpartier.

Jag finner den här typen av journalistisk diskussionsinramning förlegad och direkt skadlig i ett samhälle där vi alla borde samarbeta för att lösa de enorma klimatproblem vi har framför oss och där polarisering i sig de facto håller på att bli ett av de allvarligaste samhällsproblemen. svar Till ledarskribentens roll hör att sticka ut hakan. Ändå ska vi akta oss för att snubbla på enskilda ordval och begå (avsiktliga?) missförstånd som överskuggar kärnbudskapet: vårt kollektiva, teoretiserande hyckleri. ”Latteliberal” hade varit en lika gångbar rallarsving som ”rödvinsvänster”.

”Vi fortsätter att dygdsignalera, relativisera, eller förtränga klimatfrågan”, skrev jag, nyckelordet i ledaren var ”cocktailklimatkämpar”. Många är så upptagna av lättsinnig klimatagitation att vi bortser från idealen eller missar proportionerna inom dagliga konsumtionsbeslut.