Chefsduon i skidlandslaget avgår
Både landslagschefen Matti Haavisto och grenchefen Eero Hietanen lämnar skidlandslaget.
Skidförbundet befinner sig i en utmananade situation, med samarbetsförhandlingar och sparåtgärder. Det här ger mer rörelsefrihet för att trygga tränarnas och idrottarnas förutsättningar. Matti Haavisto avgående chefstränare och landslagschef.
Efter ett år som chefstränare och ett år som landslagschef tackar Matti Haavisto för sig. Han väljer att återvända till sitt civila yrke som polis, då hans kontrakt löper ut i vår.
– Skidförbundet befinner sig i en utmananade situation, med samarbetsförhandlingar och sparåtgärder. Det här ger mer rörelsefrihet för att trygga tränarnas och idrottarnas förutsättningar, säger Haavisto – som fortsätter som Krista Pärmäkoskis personliga tränare – till HBL.
– Jag meddelade att det inte är ett stort problem för mig att återgå till mitt civila yrke. Det underlättar då de inte behöver fundera på min fortsättning.
PågrundavcoronavirusetharSkidförbundet meddelat om samarbetsförhandlingar som gäller hela personalen samt det helägda kommersiella bolaget Nordic Ski Finland. Målet är inbesparingar på 450 000 euro för Skidförbundets del och 110 000 euro för Nordic Ski Finlands del.
Lättare organisation
Även grenchefen Eero Hietanen lämnar landslaget. Han var träningschef under Reijo Jylhäs tid som chefstränare, innan han utsågs till grenchef då Haavisto blev chefstränare.
Efter VM i Seefeld gjorde skidlandslaget stora ommöbleringar, då Haavisto blev landslagschef, och både damernas och herrarnas landslag fick en chefstränare samt ytterligare en tränare. Talanggruppen sammanslogs med landslaget.
Som landslagschef har Haavisto haft hand om administrativa uppgifter, koordinerat samarbetet med experter, planerat förberedelserna för stora mästerskap, och fungerat som förman för vallningsteamet. Han har inte längre haft med den dagliga träningen att göra.
Tränarna vill fortsätta
I praktiken har Haavisto och Hietanen ganska långt löst Skidförbundets inbesparingskrav, om de inte blir ersatta. I framtiden blir det sannolikt en mera lättrodd verksamhetsmodell. Det blir sannolikt färre idrottsutövare i landslaget. Men hur organisationen kommer att se ut är inte helt klart.
– Processen är ännu på hälft. Vi kan ta beslut då vi får exakta siffror. Det handlar också om vissa samarbetsavtal som löper ut, avslöjar Skidförbundets verksamhetsledare Ismo Hämäläinen.
– Det viktigaste är att trygga toppidrotten och föreningsverksamheten. Det har varit Mattis och Eeros gebit.
De nuvarande tränarna Teemu Pasanen, Mikko Virtanen, Ville Oksanen och Ilkka Jarva är enligt uppgift villiga att fortsätta i landsalget. Av dem är det bara Teemu Pasanen som varit anställd av Skidförbundet. De övriga är anställda av idrottsinstitut i samarbete med Skidförbundet. En modell som kan bli aktuell även i fortsättningen.
Generationsväxling
Haavisto tog över som chefstränare efter Reijo Jylhä, som efter en svår första säsong ledde landslaget till en storslam i VM i Lahtis 2017 och OS i Pyeongchang 2018. Haavistos två år blev inte en likadan succé, fast det är tveksamt hur mycket hans insats har påverkat framgångarna. Några av de meriterade veteranerna lade av, och ingen har kommit i stället för dem.
– Landslaget har fortfarande samma utmaningar som för två år sedan. Vi har bara inte fått fram tillräckligt med unga talanger som är redo för landslaget, säger Haavisto.
– En annan sak är fristil. Det har alltid varit en svag punkt i Finland, fast vi sett några ljusglimtar. Iivo har gått framåt i fristil och Krista har fixat mästerskapsmedaljer i fristil. Men det förändrar inte den stora bilden.
Missnöje
Landslagsledningen fick en hel del kritik efter VM i Seefeld. Även den här säsongen har det ryktats om missnöje över vallningsteamet.
– Det blir alltid diskussion då vi är ett landslag som är framme i offentligheten. Vallningsteamet är i stort sett oförändrat sedan jag började som vallningschef 2015. Kunskapen har inte försvunnit någonstans. Vårt vallningsteam är fullständigt konkurrenskraftigt, fast alla har bra och dåliga dagar ibland, säger Haavisto.
Som exempel på tävlingar där Finland lyckats med vallningen lyfter han fram fristilsloppet i Nove Mesto, där Iivo Niskanen var tvåa och Perttu Hyvärinen sexa, jaktstarten i Trondheim där Iivo Niskanen var näst snabbast i svåra förhållanden, samt det klassiska loppet i Östersund, där Krista Pärmäkoski var sexa.
– Vallningsteamet har kanske lyckats ännu bättre i klassiska lopp. Svårt att säga om vi klarar oss bättre i klassisk stil för att idrottarna föredrar klassisk stil, eller för att vårt vallningsteam behärskar vallningen för klassisk stil bättre.
Skidmärke
Iivo Niskanen hade i synnerhet några riktiga bottennapp under säsongen. Under den svensknorska skidtouren uttryckte han ett par gånger missnöje över sina skidor, vilket är relativt otypiskt för honom. Till saken hör att han bytte från Rossignol till Fischer inför den här säsongen. Även Kerttu Niskanen bytte till Fischer.
– Det är inte alltid nödvändigtvis fel på vare sig skidorna eller vallningen, utan det kan hända att idrottaren helt enkelt inte ännu har hittat rätt skidor för just det föret. Det lönar sig därför att byta skidmärke under ett år då det inte är stora mästerskap, säger Haavisto.
– Annars kan det hända att det är blötföre första gången i VM. Då är det svårt att veta vilka skidor man ska ta.
Krista Pärmäkoskis kontrakt med Madshus går ut i vår. Det här kan väl tolkas som att hon inte tänker byta?
– Ja, det kan det väl. Hon har annars också varit nöjd, så det finns knappast någon orsak till drastiska förändringar, säger Haavisto.
Inga lägerplaner
Det blir förstås en exceptionell försommar för skidåkarna. De kan fortsätta att träna på egen hand under sina personliga tränare. Men det går inte ännu att planera någon lägerverksamhet. Krista Pärmäkoski har under de sju åtta senaste åren inlett träningssäsongen med ett läger vid Sognefjellet i maj, men det blir inte av den här gången. Landslaget har också haft läger där under de senaste åren, men det blir knappast några läger utomlands förrän mot hösten.
Pärmäkoski har inte heller ännu beslutat om hon fortsätter med att träna utanför landslaget, eller om hon återvänder till landslaget. Det klarnar förmodligen då landslagets kalender börjar ta form. Det är ingen brådska för idrottsutövarnas del, för april–maj är också i vanliga fall en övergångsperiod för dem.