Fullständigt kaos kan vänta i Finland

De mest optimistiskt lagda hoppas på att de inhemska fotbollsserierna kan rulla i gång i juni. Och det är bara att be till högre makter att det blir så för annars lär konsekvenserna bli ödesdigra för alltför många på den inhemska marknaden.

Veikkausliiga fick ett akutlån av Bollförbundet på en miljon euro som ska användas för att hålla skeppen med kraftigast slagsida flytande. Något vd Timo Marjamaa tackade för.

Men en miljon räcker inte särskilt långt. Veikkausliigas ordförande, Matti Apunen, uppskattar att klubbarna i Veikkausliiga går miste om sammanlagt 1,5 miljoner i månaden då ligan står stilla.

Med tanke på hur coronaviruspandemin utvecklats ska det till ett smärre mirakel för att ligor och serier ska kunna köra i gång i juni. Augusti låter mer realistiskt även om det inte finns några garantier för något spel alls denna säsong. Myndigheternas budskap har ju hittills varit glasklart: Hälsan går före allt. Någon konvändning är knappast att vänta där.

Nyheterna om permitteringar, stoppade löner och samarbetsförhandlingar i Fotbollsfinland avlöser varandra, inom andra grenar också för den delen.

Bollförbundet, privatpersoner och företag kan hjälpa till men det största stödet måste komma från statligt håll.

Fotbollen eller idrott överlag ligger knappast högst på regeringens prioritetslista trots att idrottsrörelsen fyller en betydande ekonomisk och hälsomässig funktion. Det finns mer akuta saker att ta tag i även om en blödande idrottsrörelse på längre sikt kan få fullständigt katastrofala följder för det kollektiva välmåendet i republiken.

De flesta klubbar och föreningar kan på något sätt hålla sig flytande fram till juni. Men om säsongsstarten ytterligare skjuts upp eller säsongen ställs in helt väntar en aldrig skådad rad av konkurser inom idrottsväsendet i Finland.

HIFK:s vd Cristoffer Perret var i en intervju i HBL nyligen inne på att detta kan utvecklas till rena rama vilda västern där de rika, och de är inte många i Finland, tar precis vad de vill ha medan de fattiga tvingas ta emot alla allmosor som finns att tillgå. Man får innerligt hoppas att sammanhållningen mellan föreningarna är starkare än så.

Ute i Europa sipprar nyheter om heroiska spelare som sänker sina löner för att dra sitt strå till stacken ideligen ut.

Beundransvärda initiativ kan tyckas men spelarna har med hjälp av sin agenter och en kalkylatorer gjord av platina högst sannolikt kommit fram till att man förlorar bra mycket mer pengar om klubben dukar under, tappar ansiktet eller mister sina tyngsta sponsorer.

Men kanske att coronaviruspandemin för något gott med sig också. I en bättre värld skulle värdet gällande spelarövergångar gå ner till en tredjedel, lönerna i toppligorna halveras och frysas i några år framöver och endast indexjusteras i framtiden och agenternas arvoden skulle begränsas till, låt oss säga, maximalt fem procent.

Den stora vinnaren här skulle vara konsumenten. Biljettpriserna, med England som skräckexempel, har på många håll skenat i väg på ett sätt som på intet sätt motsvarar den ekonomiska utvecklingen i respektive land.

Den girighet och trångsynthet som också Fifa gått i bräschen för har redan skadat fotbollen i grunden. Skillnaderna mellan de stora och små blir bara större och Fifa vågar inte reagera då takorganisationen fruktar vad de största och rikaste klubbarna i så fall kunde hitta på.

Pandemin kunde i en perfekt värld få långtgående positiva konsekvenser men mer sannolikt är att man återgår till invanda mönster och beprövade metoder då viruset från österlandet släpper greppet om världen.

”Bollförbundet, privatpersoner och företag kan hjälpa till men det största stödet måste komma från statligt håll.”

JONAS VON WENDT

reporter