Nu får ingen bli lämnad ensam

Att inte delta i distansundervisningen är jämförbart med att inte dyka upp i skolan.

Coronaviruset har på en kort tid förändrat både världsekonomin och det finländska samhället helt och hållet. Aldrig tidigare har Finland i fredstid utlyst undantagstillstånd. Ingen regering har någonsin tidigare heller varit tvungen att begränsa samhälleliga funktioner och friheter för att skydda människors hälsa och säkerhet på det sätt som vi nu har varit tvungna.

Vi är nu alla i en helt ny situation. Även i dessa undantagsförhållanden är regeringens utgångsläge att trygga varje barns, ungdoms och studerandes rätt att lära sig. Därför fattade vi redan i ett tidigt skede ett linjebeslut om att undervisningen inte avbryts. Nu förverkligas läroplikten och rätten till utbildning genom undantagsarrangemang och distansundervisning. Med andra ord håller det finländska samhället även under undantagstillstånd fast vid vikten av undervisning och utbildning. Det är viktigt att kommunerna nu satsar på att elevernas möjligheter att få stöd för sin inlärning och att alla elever blir kontaktade personligen fast undervisningen sker på distans.

Den nya situationen för också med sig stora utmaningar som vi måste kunna svara på. Redan innan coronaepidemin var de växande skillnaderna i inlärningsresultat mellan eleverna en av de största utmaningarna inom den finländska utbildningspolitiken och speciellt det sätt på vilket elevernas socioekonomiska bakgrund allt mer påverkar inlärningsresultaten. Därför har den finländska utbildningspolitiken länge haft som mål att dels öka deltagandet i småbarnspedagogiken och förskolan, dels kunna erbjuda mer stöd åt elever som behöver stöd i skolundervisningen.

Nu är vi i en situation där endast 22 procent av barnen är på plats i daghemmen och endast 7–8 procent av barnen i grundskolan. Alla andra är hemma, och gör nu tillsammans med lärarna sitt bästa för att studera och läsa hemifrån. Nu blir skillnaderna mellan de olika förutsättningarna i hemmen ännu mer tydliga och synliga. Alla föräldrar har inte möjligheter att stanna hemma och distansarbeta, alla har inte datorer och alla talar inte heller finska eller svenska, åtminstone inte flytande. Det står helt klart att betydande satsningar kommer att behövas för att minska klyftorna och trygga möjligheten för stöd åt alla när krisen väl är över.

Men en sak måste klargöras; en situation där man inte får kontakt med alla elever och vissa helt enkelt inte deltar i undervisningen – en sådan situation får inte uppstå. Att inte delta i distansundervisningen är jämförbart med att inte dyka upp i skolan. I sådana situationer har skolan alltid skyldighet att ingripa – och har det även i denna situation. Vårdnadshavarna har även under dessa omständigheter skyldighet att se till att läroplikten utförs. Ingen får lämnas ensam, speciellt inte nu när hela samhället är beroende av nya former av samarbete.