Misslyckad underhållning då spelarna och klubbarna uteblir
Då ligaklubbarna inte har sina egna representanter med i det virtuella slutspelet är signalen rätt klar: Det här är inte tillräckligt viktigt för att vi ska vara med. Varför ska supportrarna i så fall bry sig om turneringen?
Herrarnas ishockeyliga avslutades inför den sista grundserieomgången och några dagar senare ställdes slutspelet och hela säsongen in.
Någon mästare utsågs aldrig för säsongen 2019–2020. Orsaken är förstås det nya coronaviruset som effektivt satt stopp för all idrott i Finland och så gott som all idrott i världen.
Tidigare i veckan meddelade ishockeyligan och Telia, som äger sändningsrättigheterna till ligan, att man kommer att avgöra ishockeyslutspelet virtuellt som esport det vill säga med konsolspel.
Både representanter från ligan och från Telia berömde idén och talade bland annat om en underhållande avslutning och ett bra sätt att fortsätta den förkortade säsongen.
Och visst låter idén med att de tio slutspelsklara lagen möts enligt samma mönster som i slutspelet bra. Kärpät, Lukko, Tappara, Ilves, KooKoo, HIFK, HPK, JYP, Ässät och KalPa skulle på ett underhållande och lättsamt sätt kämpa om den virtuella pokalen medan fansen kan följa med det hela online.
Eller idén hade varit fantastisk om det varit lagens spelare eller varför inte ansvariga tränare som gjort upp om titeln. Tänk er HIFK:s Jere Sallinen mot Kristian Kuusela och HPK:s Niklas Friman mot Ilves Eemeli Suomi då lagkaptenerna spelar kvartsfinaler medan de hockeytörstande fansen följer med spektaklet från sina karantänsoffor.
Till slut hade Niklas Appelgren lett Ässät till ett sensationellt ”mästerskap” efter en övertygande insats i slutspelet.
Att få andra än de största hard corefansen att gå i gång på idén om ett virtuellt slutspel hade varit svårt. Men genom att lagen valt sin kapten eller någon annan stjärnspelare som deltagare kunde man ha trissat upp intresset.
Nu lyckades man från ligans, Telias och spelarfackets sida sjabbla bort hela idén redan innan det virtuella slutspelet körde igång.
■
Spelarfacket satte stopp för sina medlemmar, det vill säga spelarna, från att delta i turneringen berättar hockeysajten Jatkoaika.
– Ligan skickade en förfrågning till oss om spelarna skulle delta. Vi funderade på saken men bestämde oss för att inte delta då det finns så mycket annat på gång just nu att vi koncentrerar oss på det där andra. Vi gick alltså inte med, säger spelarföreningens verksamhetsledare Jarmo Saarela till Jatkoaika.
– Dessutom är spelarna träningslediga fram till den 14.4.
Saarelas uttalande väcker flera frågor.
Vad är det som är så viktigt att spelarna inte kan delta då de som alla andra är isolerade från omvärlden? Varför kunde inte spelarna ställa upp och ge lite underhållning åt sina supportrar? Varför kunde inte Telia och ligan vänta till den 14 april om det var så att spelarna inte kan delta under sin träningsledighet?
Oberoende av vad orsakerna och förklaringarna är och vad svaren på frågorna blir blev ligans och Telias lösning totalt misslyckad.
Då spelarna inte ställde upp hade väl tränarna varit nästa naturliga val. Och om inte tränarna så någon som är anställd eller har ett jobb på någon nivå inom organisationen.
Men i stället för att ha personer med direkt koppling till respektive slutspelslag valde ligan och Telia att bjuda in före detta ligaspelare och en del halvkändisar som anser sig vara supportrar att delta och representera ”sina” lag.
Det blev en något brokig samling med bland annat schweiziska ligaspelaren och världsmästaren Harri Pesonen (JYP), AHL-spelarna Joni Tuulola (HPK) och Joona Luoto (Tappara) plus före detta ligaspelarna Eetu Sopanen (KalPa) och Iiro Vehmanen (Ässät).
HIFK har radiorösten Tuukka Ritokoski som sin spelare, Ilves matchspeakern Sami Hintsanen, Lukko kocken Teemu Laurell och KooKoo bobollsspelaren Sasu Toikka.
Efter att ha läst listan över de här spelarna är nog varken ivern eller förväntan speciellt hög hos hockeypubliken.
Det kanske mest överraskande och idiotiska är ändå att Miikka Kolehmainen – en professionell konsolhockeyspelare – får representera Kärpät.
Kolehmainen berättar för Kaleva att det först diskuterades om det är rätt att han som proffs får delta eftersom det fanns en viss rädsla för att han skulle vara för överlägsen.
Kolehmainen berättar för Kaleva att han efter korta förhandlingar fick rätt att delta.
Lösningen? Att han inte får spela för fullt.
– Jag får inte göra för många mål, säger han till Kaleva.
Det är lite som att låta Kimi Räikkönen ställa upp i en formeltävling där hans motståndare är supportrar och förare som någon gång testat på rally, en del banlopp eller som är yrkesförare i trafiken.
– Kör inte för fullt, skulle vara beskedet till Räikkönen.
Den fåordiga F1-stjärnan kunde använda bara ena foten och ena handen och ändå ta hem segern hur enkelt som helst.
Hur man på hockeyligan och Telia tänker då man smäller in självmål på löpande band då man ska försöker bjuda sina supportrar på något kul i värsta hockeyabstinensen är svårt att förstå.
Då klubbarna inte har sina egna representanter med i turneringen är signalen rätt klar: Det här är inte tillräckligt viktigt för att vi ska vara med. Varför ska supportrarna i så fall bry sig?
Dessutom är det svårt att förstå att man inte försöker skapa en så stor hajp som möjligt kring det virtuella slutspelet. Efter att ligasäsongen avslutades i förtid har nyheter om samarbetsförhandlingar och ekonomiska problem haglat tätt från klubbarna.
Då kunde man tro att det skulle vara i samtliga aktörers intresse att få en så intressant ersättande produkt som möjligt. Ägare, ledare, spelare, samarbetspartner, ligan och Telia har alla intresse av att rädda klubbarnas ekonomier.
I stunder av kris är det viktigt att alla drar åt samma håll. Nu har parterna – av en eller annan märklig orsak – valt att inte göra det.
Personligen rekommenderar jag att hellre se på de gamla slutspelsmatcher Telia bjuder på gratis under våren. Där finns godbitar från 1990-talet till de senaste säsongernas slutspel. De historiska matcherna är betydligt mer underhållande än då ett konsolproffs sopar banan med allt motstånd.
De gamla matcherna kan dessutom fungera som en studie i ishockeyns evolution.