Strömningen kan bli musikerns fallgrop

I dagsläget är frammarschen av digitala musiktjänster i första hand en förutsättning för överlevnad, inte ett tecken på oväntad kreativitet. Musiklivets infrastruktur kommer att genomgå förändringar, men låt inte det digitala ta över helt och hållet.

Fredagen den 13 mars 2020 kommer att kvarstå i Finlands historia som kulturlivets svarta fredag. Utvecklingen som ledde till att alla evenemang ställdes in var skrämmande snabb. Inom en vecka hade all kulturproduktion och undervisning flyttats till nätet. Det ”digitala språnget” sägs vara faktum och framtid. Men är detta ”faktum” egentligen en fallgrop som kommer att berättiga kulturinstitutioner, stat och kommun att spara och effektivera även efter att coronastormen mojnat?

I nuläget är musikerns fysiska närvaro och direkta kommunikationsförmåga inget värda. Nu gäller kapprustning i teknisk utrustning, tillgänglighet till lokal där utrustningen kan användas och förmåga att producera bild och ljud och snabbare än konkurrenterna. ”Coronakonserter” fyller cyberrymden och musiklärare har inte haft annat val än att skapa klassrum i hemmet och undervisa på distans. Någon vinner, åtminstone producenter av webbtjänster och inspelningsteknik.

Man bör komma ihåg att i dagsläget är frammarschen av digitala musiktjänster i första hand en förutsättning för överlevnad, inte ett tecken på oväntad kreativitet.

Läget berör inte bara frilansmusiker – även fast anställda måste berättiga sin tillvaro. Som en kantor uttryckte det: ”Vi måste synas, annars blir vi permitterade.” Man ska inte erkänna, som en musiklärare på universitetsnivå gjorde: ”Det är helt omöjligt att undervisa på distans.” I stället ska man säga: ”Det här ger supernyttiga verktyg för framtidens lärande!”

Bidragsgivarna har reagerat på konstnärers misär och erbjuder akut hjälp till konstnärer för att producera kultur på distans. Cellisten Iida-Vilhelmiina Sinivalo påpekar att det är välkommet att rikta en del bidrag till utveckling av digitala kulturtjänster, men det är problematiskt om traditionella sätt att göra konst blir nedtrampade. ”Inte ens den bästa digitala konsten ersätter erfarenheten av en fysisk och kommunikativ konstupplevelse”, säger Sinivalo.

Vad kan vi göra så att framtidens frilansmusiker inte behöver leva på poddar och produktplacering? ”Nu har jag tvättat håret med schampot ÅÄÖ som ger mig en extra skön upplevelse att spela Beethovens Månskenssonat.”

Om de digitala tjänsterna inte är drängen utan bonden, kan framtidens musikliv se ut så här:

”Finlands statsorkester strömmas direkt från Musikhuset på fredag. Solist är pianisten Bertha Burgerich, som medverkar från sin studio i Wien och dirigenten VesaMatti Tolonen från London. Innan konserten gör vi ett virtuellt besök i Musikhuset och då får publiken bekanta sig med en bit musikhistoria: åskådarplatserna i sektion B med riktiga säten.

Veckans operaföreställningar strömmas från La Scala och Metropolitan – var med och kommentera sändningen i realtid. Nästa vecka återvänder vår egen Nationalopera från permitteringen och ska arbeta i hela tre veckor. Vid veckoslutets European Early Music Festival sammanstrålar de mest gedigna barockmusikerna, vars spel koordineras av musiktekniker i världsklass.

Församlingarna meddelar att vi på söndag som vanligt har tre olika direkt strömmade mässor, i övrigt kan man logga in sig i kyrkans databas och välja bland inspelade mässor. Välj din favoritpräst och kantor och påverka deras arvoden. Använd samma databas för att välja musik till bröllop och begravningar.”

Musiklivets infrastruktur kommer att genomgå förändringar. Coronakrisen slår hårt mot vissa tjänster och är en guldgruva för andra. Men låt inte de digitala tjänsterna ta över.