Dikter som en aktiv del av samhällsdebatten
Athena Farrokhzad samlar dikter av varierande kvalitet i nya boken I rörelse. Samlingen innehåller bland annat dikten ”Brev till Europa”, som felaktigt beskylldes för att vara plagiat.
POESI
I rörelse
Athena Farrokhzad Albert Bonniers förlag 2019
Athena Farrokhzad är kanske mest känd för sin debut Vitsvit (2013). Den här gången har hon samlat ett knippe fristående dikter inom bjärt blåa pärmar med titeln I rörelse.
Olika toner av blått och turkost tycks mig som överrepresenterade när det gäller bokomslag, så pass att jag börjat sucka när jag ser ännu en pärm som går i blått. Men det här omslaget av Sepidar Hosseini kontrasterar det blåa mot en skör världskarta i guld, och låter helt enkelt himmel och jord mötas på ett bokstavligen överjordiskt sätt. Omslaget är ett av de vackraste jag sett, och speglar innehållet som rör sig över världsdelarna.
Kritiserar rasismen
Det börjar storslaget. En av de inledande dikterna, ”Brev till Europa” är en lång, brinnande parafras på Allen Ginsbergs dikt ”America” från 1956, där Farrokhzad ifrågasätter vårt samhällssystem med obeveklig klarsynthet. Hon ser Europa från ett ofrivilligt utifrånperspektiv, och skäller bland annat på hanteringen av flyktingströmmar och rasism med enkla men drabbande formuleringar. Här finns många träffande oneliners som avslöjar den adresserades dubbelmoral: ”Du älskar Aristoteles, men du hatar greker.”
Just ”Brev till Europa” orsakade 2018 en litteraturdebatt av det underliga och pinsamma slaget, när en högerdebattör drog i gång ett drev i ett kommentarsfält på Facebook och Svenska Dagbladet tog upp tråden på kultursidan. Kommentarsfältet hävdade att dikten var ett plagiat, och man lyckades på något vis missa att parafrasen är ett litterärt grepp och att Farrokhzad till och med refererar direkt till Ginsberg i dikten: ”Europa, jag läste Allen Ginsberg som barn, jag erkänner allt.”
Europadikten är inte den enda parafrasen i samlingen. I rörelse andas intertextualitet. Ibland är det bara en blinkning, ibland har Farrokhzad som i fallet med ”Brev till Europa” gjort en egen version av en existerande dikt.
Ett annat uppenbart exempel från den senare kategorin är titeldikten ”I rörelse”, som är skriven av ”någon som älskar Karin Boye”. Förutom titeln lånar dikten även formen och några av rimmen, men går i aktiv dialog med Boyes dikt och ifrågasätter uppmaningarna i den:
”Tänk om den mätta dagen ändå är störst. / Och den bästa dagen släcker ens törst. // Nog finns det mål och mening i vår färd – / men fetischeringen av lidande är beklagansvärd.”
De övriga dikterna är av varierande kvalitet. Många av dem öppnar sig knappt alls för läsaren – förrän man når fram till sidan med kommentarer i slutet. Här finns en lista med information som i vissa fall är alldeles avgörande för förståelsen av dikterna: vem dikten är tillägnad, vad den skrevs för eller vad den kommenterar.
Farrokhzads dikter är en aktiv del av samhällsdebatten. Många av dem har publicerats i olika tidningar och forum när frågan de behandlar varit aktuell. I vissa fall är deras relevans några år senare inte lika tydlig, men de är bevis på att konsten har en självklar plats i det offentliga samtalet och att poesin inte behöver vara långsam.