Utemålarna börjar få till det

I många år har de unga rebellerna sökt sin stil. Nu börjar penseln lyda dem ...

1. 1860 Jean-François Millet FÅRFLOCKEN, MÅNSKEN

Walters Art Museum, Baltimore

Dessa år är Millets förunderliga tid. Han har sublimerat sitt skapande. Nu klämmer han rart vin ur sin fantasis apelsin.

När den skäggiga Jean-François lämnar in duken till Salongen säger han:

– Åh, jag önskar att jag kunde låta dem som ser mitt verk känna nattens skönhet och fasa. Man borde låta folk höra sången, mumlanden i luften. De skulle uppleva oändligheten...

Millet tar oss med ut till sin barndoms slätter, mellan Barbizon och Chailly. Nu och då måste vi forcera djupa diken. Utan månskenet skulle vi inte se nånting.

Lukten av får slår emot i nattluften, långt innan vi hör vallhunden och de vänligt bräkande tackorna. Månen är stor i augustinatten. Det känns som vi trampade omkring på dess blöta yta, med alla månfåren. Våra stövlar sjunker ner i djupa fåror, mellan jordkokorna.

– Nej, förlåt, månkokorna.

2. 1869 Auguste Renoir LA GRENOUILLÉRE

Nationalmuseum, Stockholm

I fysiken talar man om kvanthopp. Stunder då utvecklingen plötsligt hoppar framåt.

Den här augustisöndagen i Croissy-sur-Seine inträffar ett konstens kvanthopp. Ungdomarna Claude Monet och Auguste Renoir har åkt ut till ”Grodön” där kafésittarna och badarna träffas. De ställer upp stafflierna bredvid varandra, och börjar måla.

Stunden är kommen. I många år har de tränat på sin skicklighet. Nu klarar de av det som de drömt om.

Vattnets reflexer, och damernas klänningar. Allt samsas på duken.

– Färgerna lyder mig! Jag fångar ljuset! Enfin! Enfin! ropar Renoir på klingande franska, och tittar åt sidan på vännen Monets duk.

– Zut allors! Vous aussi! – Ni också!

Vännerna knäcker koden samma dag, och i samma stund!

3. 1872 Claude Monet IMPRESSION. SOLUPPGÅNG

Musée Marmottan, Paris

Efter Renoirs och Monets utomhusmåleri vid Grodön hade man väntat sig att fördämningen skulle brista. Att ... nu kommer impressionismen med kraft!

Men inget hände. Kriget kom emellan. Renoir ryckte in vid kavalleriet.

Bazille stupade. Han blev den första konstnär av betydelse som gav sitt liv för sitt land.

Claude Monet for i väg till England, för att slippa inkallelsen.

Nu har han återvänt, fylld av nya intryck.

– Turners tavlor, mon Dieux, il’s ont incroyable!

Vid ett besök i Le Havre försöker han sig på den fria penselföringen.

– Bara kasta dit det, och låt en disig purpurmorgon gry!

Nu faller alla pusselbitar på plats. Monet är förtjust.

– Det här blev ju häftigt! Jag kan inte förklara vad det är, men det är bra!

När målningen sedan visas på de ungas första utställning, tar kritikern Louis Leroy fasta på dess namn:

– Dessa herrar ”impressionister” hånar god smak, genom att visa halvfärdiga arbeten!

Så får gruppen sitt namn.