Trummorna förändrade livet
Vanliga människor i coronakarantän dansar på videon till låten Get up, gjord av det brittiska bandet Kings Daughters. Trummisen Vicky O’Neon kommer från Ekenäs.
Vicky Österberg bytte studierna vid Åbo Akademi mot en internationell karriär som trummis i London. Artistnamnet är Vicky O’Neon.
Efter att Vicky Österberg hade tagit studenten hade hon framtiden klar för sig – trodde hon. Eftersom hon var teoretiskt lagd skulle hon studera statsvetenskap vid Åbo Akademi.
Men innan studierna kallade ville Vicky Österberg studera på rockmusiklinjen vid Lärkkulla folkakademi.
– Jag ville ha ett mellanår i väntan på de ”riktiga” studierna, säger Vicky Österberg, känd under artistnamnet Vicky O’Neon, per telefon från sin nuvarande hemstad London.
Studierna på rockmusiklinjen kom att avgöra framtiden. Vicky Österberg hittade sitt instrument, trummorna, och var ohjälpligt fast.
Hur gör man när barn på skolan aldrig slutar fråga om man är en flicka eller pojke, eller när ens släkt kallar trans för trams? Ylva Karlsson har skrivit en bok om åttaåriga, ickebinära Månne – vars vardag är full av sårande små nålstick.
Månne är trött på att behöva förklara sig. Hälften av gångerna säger folk ”hon” och hälften ”han” – men alla har fel, för Månne är egentligen en ”hen”. Den unga huvudpersonen i Ylva Karlssons Månen, varelsen och jag, illustrerad av Sofia Falkenhem, måste varje dag hävda rätten att vara sig själv, i ett samhälle där det mesta är uppdelat utifrån två konventionella kön.
– För många barn tror jag det jobbiga är de små nålsticken i vardagen, som inte är illa menade. Ingen menar illa när det står i matteboken att 24 barn gick i klassen och 12 var pojkar och hur många flickor fanns det då? Men det är ju en fråga som utesluter ickebinära, säger Ylva Karlsson, som i boken jämför situationen med ett blåmärke: har man gjort sig tillräckligt illa ömmar till slut också en lätt beröring.
”Hen” viktigt ord
Ett frö till boken såddes för ett par år sedan, när Ylva Karlsson läste svenska Barnboksinstitutets kartläggning över representationen i barnböckerna. Hon blev chockad över hur få mörkhyade barn böckerna visade.
– Jag började fundera på vad det gör med människor att inte kunna identifiera sig eller spegla sig i någon annan.
Hon lärde också känna ett ickebinärt barn, som alltså identifierade sig som varken kille eller tjej. Ylva Karlsson har också lyssnat till andra transpersoners erfarenheter när hon skrivit om Månne. Flera av dem har fått frågan när de visste att de inte identifierade sig med sitt födelsekön.
– Många insåg att de var ickebinära när ordet ”hen” dök upp. Man behöver ord för att förstå vem man är, och det spelar roll för barn i dag att det finns, säger Ylva Karlsson, som hoppas att hennes bok också ska kunna ge insikter.
– Jag ser på litteratur som att den kan vara både en spegel där man får syn på sig själv men också ett fönster, som man kan känna sig sedd igenom. Den kan också vara ett fönster ut och jag hoppas boken kan vara till glädje för den som vill förstå.
Magisk värld
På skolan tvingas Månne svara på frågor från de stora barnen om hen har snippa eller snopp.
En morbror säger till sitt syskonbarn att ”sluta tramsa”. Månne söker sin tillflykt till youtubern Pink_Rainbow_Girl, som ska visa hur man publicerar saker på Youtube. Åttaåringen tänker lära andra om trans, för att slippa de eviga förklaringarna.
– Där kunde Månne få bli lite predikande – hen vill ju stå på barrikaderna.
Men när allt blir för jobbigt flyr Månne in i en egen magisk värld – och samtalar med månen eller med ett monster som plötsligt uppstod. Ylva Karlsson har ofta med fantasyinslag i sina böcker, och understryker att den magiska världen är verklig.
– Jag tycker om att använda sagan för att beskriva hur stor man är på insidan. Det är också ett grepp för att berätta att världen är en överraskande och skimrande plats, säger hon.
Eftersom Ylva Karlsson skildrar ett yngre barn var hon aldrig tvungen att förhålla sig till sexualitet, och till Månnes kropp, vilket underlättade. Det har ytterligare en bonus.
– Jag kunde undvika att ge Månne ett könsorgan som kunde läsas som ett facit. Men jag vet att många som läser det här ändå kommer att tänka på att Månne ”egentligen” är en flicka eller en pojke.