Vårdfacket: Brist på skyddsutrustning oroar vårdare
Vårdare slår dagligen larm om brist på skyddsutrustning i landets äldreboenden, rapporterar vårdfacket Super, och då anställda insjuknar eller hamnar i karantän blir det ännu svårare att förhindra att coronaviruset sprids. Vid Social- och hälsovårdsministeriet bereds nu en skärpning av reglerna.
På närvårdarnas och primärskötarnas fackförbund Super får man nu ett hundratal samtal och meddelanden om dagen av oroade medlemmar som jobbar ute i kommunerna. Det samfällda budskapet handlar om skyddsutrustning.
– Budskapet från fältet är att det finns för lite skyddsutrustning, och att den utrustning som finns används fel. Vårdarna kan ges ett partre munskydd per arbetstur och det räcker inte, säger ordföranden för Super Silja Paavola.
Enligt Social- och hälsovårdsministeriets anvisningar ska de anställda inom äldrevården, hemvården och vården av personer med funktionshinder bära kirurgisk mask, eller en tygmask om andra inte finns att tillgå, vid närkontakt med friska klienter. På det viset förhindrar man smittan från att spridas från symtomfria personer. Skyddet ska bytas efter varje klient.
En sådan situation är ändå långt ifrån verkligheten på många håll, vittnar de vårdare som kontaktar vårdarfacket Super.
– Blir masken till exempel fuktig då man duschar en klient är den kontaminerad och måste bytas ut. Eller tar man den av sig för att dricka ett glas vatten gäller samma sak. Men det finns inte riktigt förståelse för hur många masker som går åt per arbetsskift. De är verkligen engångsmasker, och måste bytas så fort de blir kontaminerade, säger Silja Paavola.
Att det inte finns tillräckligt med skyddsutrustning i kommunen eller på vårdhemmet är inte poängen, menar Paavola.
– Det är tjänsteanordnarnas och arbetsgivarnas skyldighet att garantera arbetarskyddet och patientsäkerheten, man kan inte hänvisa till att det inte finns utrustning.
Bättre övervakning
Av de dödsfall i covid-19 som hittills registrerats har en stor del skett på äldreboenden, och för att få bättre koll på läget har Social- och hälsovårdsministeriet begärt utlåtanden från kommuner och privata serviceproducenter om användningen av skyddsutrustning inom socialvården. Som grund för utlåtandena finns ett förslag till beslut, som skulle uppgradera ministeriets anvisningar till bindande skyldigheter. Förhoppningen är att det skulle ge rättning i leden och myndigheterna bättre möjligheter att övervaka och ingripa om beslutet om skyddsutrustning inte följs.
– Förhoppningen är förstås att anvisningarna följs redan nu. Men om det visar sig att det inte är så kan det vara skäl att fatta ett bindande beslut, säger regeringsrådet Kirsi Ruuhonen på Social- och hälsovårdsministeriet.
I så fall fattas beslutet snabbt, kanske redan nästa vecka.
Men om det visar sig att det inte går att få tag på tillräckligt med skyddsutrustning?
– Den frågan ställs också till kommunerna och serviceproducenterna, och då svarstiden går ut på måndag vet vi mer. Situationen förbättras hela tiden då det gäller tillgången på skyddsutrustning. Också munskydd av tyg duger i kontakten med friska klienter och dem är det lättare att få tag på, säger Ruuhonen.
Ersättare från dagisar
Förra veckan rapporterade Helsingfors närmare femtio coronadödsfall vid stadens kommunala och privata äldreboenden. På onsdagseftermiddagen meddelade Helsingfors polisinrättning att man fått en begäran om utredning och nu preliminärt utreder ifall ansvariga för äldrevården eventuellt gjort sig skyldiga till brott av oaktsamhet.
Enligt Seija Meripaasi, direktör för stadens sjukhus-, rehabiliteringsoch omsorgstjänster, har staden varit tvungen att prioritera de boenden där det funnits klienter som insjuknat eller haft symtom på covid-19 då skyddsutrustning distribuerats.
”Då det gäller symtomfria klienter kan personalen använda kirurgiska mun- och nässkydd för engångsbruk om sådana finns att tillgå. Den här veckan har vi fått en större leverans av skyddsutrustning, och läget har för tillfället förbättrats. Vi gör hela tiden vårt yttersta för att få tag på mer skyddsutrustning”, skriver Meripaasi på e-post till HBL.
I Esbo har hittills nio klienter inom äldrevården avlidit i covid-19 vid några boenden. Den totala dödligheten ligger ändå till och med lite under fjolårets siffra, kanske till följd av isoleringen som stänger ute också andra smittor än det nya coronaviruset.
– Vi har nu fått tag på tillräckligt med skyddsutrustning och mer är på kommande. Det finns såväl handskar
som andningsskydd så att personalen kan byta tillräckligt ofta. Situationen har förbättrats avsevärt, säger grundtrygghetsdirektör Juha Metso.
Än så länge har inte så många i personalen insjuknat, men samtidigt räcker det med att en person blivit exponerad för viruset för att leda till en längre karantänsfrånvaro. Då behövs ersättare. I såväl Helsingfors som Esbo har man löst saken genom att flytta över personal från andra sektorer.
– Över nittio personer från småbarnspedagogiken och ännu fler som jobbar i hälsovården kan nu bistå i äldrevården, säger Metso.
I Helsingfors skarvar man också med tidigare anställda som gått i pension och stadens bemanningsföretag Seure.
”Vi strävar efter att personalen håller sig inom samma enheter. Samma princip gäller också med vikarierna, som så mycket som möjligt arbetar i samma enheter. Chefer och förmän kontrollerar vid varje arbetstur att de som kommer på jobbet är friska och utan symtom. Vi har också utökat introduktionen och går igenom alla de anvisningar som gäller under coronaepidemin”, säger Meripaasi.
Enligt Silja Paavola på Super kan dödsfallen på äldreboenden gott vara högre än den hittills rapporterade siffran. Hon anser också att testandet varit för sparsamt.
– Då man konstaterar ett fall borde alla testas, men så är det inte. Alltför många av våra medlemmar har redan insjuknat, och då en anställd är sjuk eller två veckor i karantän kan personalbristen bli så akut att klienterna börjar dö också av andra orsaker, säger Paavola.
Då anställda insjuknar eller hamnar i karantän blir det i praktiken svårt att hålla fast vid arrangemanget att samma anställda ska sköta samma äldre.
– När någon insjuknar måste man trots föresatserna sedan ändå gå från avdelning A till B till C för att sköta allt, och då kan smittan spridas. Därför är det så viktigt att det finns tillräckligt med skyddsutrustning, säger Paavola.
Det är tjänsteanordnarnas och arbetsgivarnas skyldighet att garantera arbetarskyddet och patientsäkerheten, man kan inte hänvisa till att det inte finns utrustning. Silja Paavola ordföranden för Super