Reparationssats för ekonomin

Världsekonomin är på grund av coronapandemin på väg in i en djup recession. För Finlands del beräknas ekonomin krympa med 5–10 procent i år. Krisen är så akut att många bolag som var i toppform för några veckor sedan har tvingats ansöka om offentligt stöd för att undvika konkurs.

Det är viktigt att vi drar nytta av lärdomarna från tidigare kriser. Kollapsen under början av 1990-talet ledde till stora och långvariga uppoffringar för många. Finanskrisen 2008 är i färskare minne och uppstod i likhet med pandemin på grund av händelser som stod utanför Finlands kontroll. Efter den krisen följde en period på närmare tio år med synnerligen svag tillväxt och växande skuldsättning.

De stödpaket som regeringen den här gången har lanserat är bra, men tyvärr otillräckliga. Bland annat behövs kraftiga åtgärder som har effekt i det skede när de nuvarande restriktionerna gradvis avskaffats. En lämplig tidpunkt är sannolikt i juni då virusspridningen förhoppningsvis är under så bra kontroll att samhället öppnas eller har öppnats upp igen.

Ett snabbverkande alternativ är att sänka inkomstskatterna för att öka köpkraften. En sådan skattesänkning ger mer pengar på kontot för de flesta och bidrar till att få i gång ekonomin i det skedet när det igen blir möjligt för finländarna att konsumera.

Viktigt är också att så snabbt som möjligt starta infrastrukturprojekt som har planerats och förberetts före krisen. Investeringarna i infrastruktur skapar arbetstillfällen och stärker konkurrenskraften för företagen och underlättar för bland annat arbetsresor. Det finns ett behov av infrastrukturinvesteringar i alla delar av landet och Finland har under flera år rullat en stor reparationsskuld framför sig. Den skulden har under årens lopp vuxit till cirka 2,5 miljarder euro i form av bland annat uppskjutna vägreparationer.

På grund av den plötsliga och djupa krisen finns det goda och tillräckliga argument för att motivera en finanspolitik där investeringarna finansieras med lån. Det är ändå i alla lägen skäl att komma ihåg att utmärkande för en fungerande konjunkturpolitik är att åtgärderna är tidsbegränsade och att de har en snabb inverkan. Åtgärderna bör dessutom stärka sysselsättningen eller konsumtionen.

Det är dyrt och tidskrävande att renovera en motor som totalhavererat. Därför är det nödvändigt reparera det som gått sönder för att hålla maskineriet i gång. Det går inte att stänga av ekonomin för en tid och sedan starta upp den igen som om ingenting hade hänt. Under den tid som ekonomin är stängd försvinner massvis av arbetstillfällen, företag, leveransavtal och konkurrenskraft. En omstart är svår också på grund av att resten av världen kämpar med samma problem och att det därför blir tufft att bygga upp exporten till nivåerna före krisen.

Texten har översatts från finska av Patrik Lindfors.

”Det går inte att stänga av ekonomin för en tid och sedan starta upp den igen som om ingenting hade hänt.”

LAPPVIKENS SJUKHUS Jag har ofta vandrat förbi Lappvikens sjukhus och känt en stor glädje var gång jag sett hur byggnaden ändrat karaktär, hur den sakta närmat sig sitt ursprungliga skick. Hur Lappvikens källa och Helsingfors stad med gemensamma krafter låtit byggnaden resa sig ur sitt förfall, hur parken och omgivningen ånyo fått liv. Hur verksamheter av alla de slag, likt blommorna om våren, slagit rot där, vattnade genom Lappvikens källa ... Är inte det en källa vars porlande resonerar med det syfte varför Lappvikens sjukhus byggdes, befrämjande av den psykiska, själsliga hälsan hos oss arma människor?

Ibland har jag öppnat grinden till sjukhusets innergård, satt mig i dess trädgård, njutit av denna vackra helhet av anrika byggnader, prunkande växter och välskötta grusgångar. Mina tankar har då gått till de många människor som genom tiderna vårdats på denna plats och jag har vandrat en stund tillsammans med dem. Allt från författare som Josef Julius Wecksell som levde merparten av sitt liv som patient på Lappvikens sjukhus, till en väninna som vårdades där under en period av sitt liv.

Mycket har detta sjukhus sett och många är de människor som fått hjälp där, precis som i dag. Föreningen Lappvikens källa som jobbar med kultur för psykiskt välbefinnande har enligt mig gjort och gör ett värdefullt arbete.

Vad jag önskar att detta kunde få fortsätta, en fortsättning värdig byggnadens ursprungliga syfte.