Lättlyssnad och experimentell fusion
Strandberg Projects tionde album X är fullt av fastnande melodier och trixiga rytmer och överraskar med intressanta gäster.
FUSIONSROCK
Strandberg Project
X (Seacrest OY)
Jan-Olof Strandbergs virtuosa basspel och bandmedlemmarnas starka insatser utmärkte redan skivan At The Music Box från 1995. Efter den har även internationella storheter som basisterna Paul Jackson och Michael Manning medverkat på Strandberg Projects skivor.
Fast basen spelar en högst central roll i gruppens musik, är skivorna uttryckligen starka ensembleprestationer. X-albumets eminenta gäster är blåsaren Juhani Aaltonen och Hasse Walli, som nu hörs vid trumsetet med vilket han en gång inledde sin musikerbana.
Wallis lätta trumhantering sitter bra i Late August Night där Aaltonens flöjt blåser sensommarlik behaglig svalka.
Wallis och Aaltonens spel på Happy Country påminner om sjuttiotalsfusionsbandet Return To Forevers brasilianska, lätta sväng.
Ikoniskt och dagsaktuellt
Vill man ytterligare pejla forna tiders klanger går de att finna i Jukka Gustavsons syntspel som för tankarna till Weather Reports klaverist Joe Zawinul.
Gustavson får plattan igenom framträda med sin mångsidighet på syntar och elorgel.
Aaltonens mustiga tenorsax hörs också i några experimentella utsvävningar i upptagningar från fria jamsessioner.
En stor del av X-albumet följer dagens soundestetik som i den vemodigt drömmande inledningslåten Anni med beatboxaren Felix Zengers sensuellt rytmmaskinlika knackande sound.
Sami Virtanens tajta gitarrsolo och basens väloljade glissandolöpningar gör också susen.