Sjung om studentens olyckliga dar
studentfirandet är inställt. Punkt slut. Det blir inga frukostpicknickar eller champagnegalopper i Uppsala. Inget mösskastande i luften. Ingen körsång om studentens lyckliga dagar. Och lika bra det!
För gymnasieungdomarna som liksom längtat i ett helt år att ställa sig på ett studentflak och skrika ”fy fan vad vi e bra” kan detta te sig ovanligt grymt. I stället för att bli nedstänkta av öl får de nöja sig med att sprita händerna några extra gånger. Ja, coronapandemin kräver sina offer, av de äldre och sjuka som dör, men också för de studenter som nu går miste om en fest. Tro mig, ni kommer att få fler tillfällen till partajande när pandemin är över, och då kanske tillsammans med morföräldrarna.
Men tror jag att studenterna kommer att lyssna? Skulle jag själv ha lyssnat som 18-åring? Knappast. Det har synts under veckan på stan där kidsen i Stockholm har hängt i drösar med sina studentmössor. Självupptagenheten och aningslösheten kanske ska tillskrivas ungdomen, eller så är det ännu ett tonårsuppror. Men denna gång i smittspridningens tjänst. Andra mer artikulerade ungdomar skriver debattartiklar i Expressen. ”Låt oss ha vår student. Förbjud anhöriga från att besöka den, förbjud oss att kramas och förbjud oss gärna att festa. Men låt oss för all del springa ut från våra skolor i juni,” som en gymnasieelev i Karlshamn skriver. Med en dödlighet på 0,2 procent för personer under 20 år borde de få hållas, tycker han.
Även i finland kliar det i springbenen bland ungdomen. ”Kom inte till Helsingfors – här finns inget att se under valborg”, sammanfattade chefen för Helsingforspolisen Lasse Aapio inför vappen och första maj. Havis Amanda ska få sin studentmössa och rapduon JVG kommer att uppträda med en virtuell livespelning, sade borgmästaren som också lovade ”världens bästa distansvalborg”. Med det programmet skulle man kunna driva vilken tonåring som helst hemifrån, eller åtminstone så långt bort från en skärm som det går.
från oss överliggare i sverige har myndigheterna i Helsingfors inget att frukta detta år. Gränserna är stängda. Dessutom har jag inte ens en studentmössa. Jag sprang ut från Östra Reals gymnasium iförd arabisk Keffiiyeh på huvudet och mörkblå sammetskavaj. Också det kan tillskrivas ungdomlig aningslöshet. Uppradade utanför skolan stod studentbilarna, det vill säga, de bilar som vissa av eleverna fick i gåva av sina Östermalmsföräldrar. Själv blev jag hämtad av min farbror Nabil som hade spikat fast en stol på en släpkärra bakom sin folkabuss. Det var mer Österbotten än Östermalm.
det som årets generation studenter delar med min egen årskull är ovissheten inför framtiden. Då på 1990-talet
Jag beklagar verkligen att jag inte kunde vara i Helsingfors under vappen. Valborgsfirandet är mer värdigt i Finland och inte en angelägenhet enbart för studentklasserna.
PETER AL FAKIR
härjade recessionen med skyhög arbetslöshet och social utslagenhet. I dag gör osäkerheten kring pandemin att ekonomin backar. Det är inte ens klart om vaccin eller flockimmunitet kommer att fungera de närmaste åren. De hoten väger tyngre än förlusten av studentfirandet. En annan baksida av skolstängningarna är alla de elever med svagare studieresultat som kan hamna på efterkälke, inte bara i år utan för resten av sin skolgång. Jag har undervisat ungdomar i svenska skolans så kallade individuella program där de som inte gått ut grundskolan med fullständiga betyg hamnade. Det var ett helvete för dem att komma ikapp för att kunna gå vidare i sina studier och flera av dem klarade det inte. Det är många barn och ungdomar vars liv kommer att påverkas av den här våren just för att skolgången ruckades.
och för generation Z, som personer födda mellan 1995 och 2014 brukar kallas, kommer denna pandemi att läggas till de andra kriser som präglat deras uppväxt. Det kommer bli intressant att se om välfärdsstatens återkomst i krishanteringen kommer att påverka dem. De brukar ofta beskrivas som konservativa torrbollar som söker trygghet och gärna pensionssparar. Kanske ska man akta sig för att generalisera hela generationer, men det finns forskning som visar att ungdomar som kommer ut i arbetslivet under en recession kan få det tufft länge.
Jag beklagar verkligen att jag inte kunde vara i Helsingfors under vappen. Valborgsfirandet är mer värdigt i Finland och inte en angelägenhet enbart för studentklasserna. Det märks att det finns en stolthet över att ha klarat sina examina en gång i tiden. Att som tidningarna i Finland skriva om exceptionella elever som tagit sju laudatur vore nästan otänkbart i Sverige. Inte minst för att vi inte har systemet med studentskrivningar, men också för att klassisk bildning inte värderas särskilt högt längre. I Ikeas, Minecrafts och Spotifys land är entreprenören hjälten. Vad ska man med bildning till om den inte kan omvandlas till ett uppstartsföretag i gasellklassen?
Jag kommer att sakna de gulnande studentmössorna, dragspelsmusiken på restaurang Kosmos och promenaden genom Brunnsparken. Det lätt klirrande ljudet av tomflaskor var man än trampar.