Tillbaka till skogen
När coronaepidemin sätter stopp för utrikessemestrar upplever de inhemska naturvandringarna ett uppsving. HBL talade med två vildmarksexperter som ger vandringstips för coronaperioden – och för tiden därefter.
Coronakrisen har fått många finländare att återupptäcka naturstigarna och friluftslivet i hemlandet. Trenden väntas öka ytterligare i sommar då coronaviruset i praktiken stoppar semesterresor utomlands. Vildmarksexperten Henrik Jern tipsar om vandringsleder i Finland och om vett och etikett i naturen i coronatider.
I kristider har finländaren ofta flytt till skogs. Så gjorde många under stora ofreden 1713–1721 och finska kriget 1808–1809 när ryska förband spred skräck i socknarna. Andra har flytt skattmasens björnramar eller lagens långa arm in bland barrträden, som aldrig är långt borta i Finland.
Under coronakrisen 2020 drar finländarna till skogs igen. Medier har i flera veckors tid rapporterat om trängsel på vandringsleder i till exempel Noux nationalpark. När semesterperioden närmar sig men coronaviruset i praktiken stoppar utlandsresor väntas det inhemska friluftsintresset växa ytterligare.
Viruset är visserligen inte den enda katalysatorn. Redan före epidemin skrev till exempel Kauppalehti att vandring som hobby upplever en renässans i Europa. Värdet på den globala marknaden för så kallade aktiva semestrar uppskattades 2019 till mellan 600 och 800 miljarder dollar. Flera företag som säljer vandringsutrustning har upplevt ett uppsving de senaste åren.
Skärmfri tid
Tidningen kopplar trenden till den växande medvetenheten om klimatförändringen som får fler att välja ekologiska semesteralternativ. Andra vill undfly en vardag full av skärmtid där smarttelefonen hela tiden plingar och vibrerar.
Naturreseexperten, författaren och journalisten Marinella Himari har märkt samma tendens.
– I synnerhet nu när gränserna är stängda och folk sitter hemma mellan fyra väggar och scrollar i flödet av coronanyheter ökar behovet av friluftsliv, för att inte tala om vandringar. Också forskning har visat att stressnivåerna minskar då människan rör sig i naturen. Situationen driver säkert folk ut i naturen, säger Himari.
Under en vandring med ryggsäck och tält utan mobiltäckning tar människan på sätt och vis ett steg tillbaka mot den nomadiska tillvaro som
många av våra artfränder förde under tiotusentals år, före den neolitiska revolutionen.
Vandringar har långa traditioner också i historisk tid, till exempel längs de medeltida pilgrimslederna. Då sökte många bot och lindring mot svåra sjukdomar genom att pilgrimsvandra, med påföljden att härbärgena längs lederna i själva verket blev infernaliska smitthärdar.
Om de inhemska vandringslederna blir överfulla i sommar finns en motsvarande risk på rastplatserna. Forststyrelsen har därför tillfälligt stängt paus- och övernattningsstugor. I nuläget avråder också Marinella Himari från Lapplandsresor.
– Hälsovårdens kapacitet i norr skulle inte räcka till. Just nu är det bara dumt att åka till Lappland. Jag skulle vänta på att regeringen ger grönt ljus, säger hon.
Himari uppmanar i stället var och en att utforska den natur som finns allra närmast hemmet.
– Finland är fullt av naturpärlor om man tittar efter. Mikroutflykter är just nu det bästa alternativet, säger Himari.
För den som är bosatt i södra Finland ger Himari några tips på lättillgängliga naturmål:
1. Torronsuo nationalpark, Egentliga Tavastland
Träsködemarken i Tammela som kantas av skogar, åsar och branta klippor är Finlands djupaste myr. Den 30 kvadratkilometer stora nationalparken ligger ungefär en och en halv timmes bilresa från Helsingfors.
– Här får man en känsla av att vara i Lappland, även om fjälltopparna saknas. Ljungpiparen visslar, och så finns här Finlands och världens sydligaste bestånd av dalripa, säger Himari.
– Spängerna över myren gör dessutom stigarna lättvandrade.
2. Aulanko naturskyddsområde, Tavastehus
– Här finns bland annat Sibeliusskogen, som fått namn efter Jean Sibelius som växte upp i Tavastehus och tillbringade mycket tid i Aulanko (Karlberg). Från granittornet i området öppnar sig Vånådalen, ett av Finlands 27 nationallandskap, säger Himari.
– Området är okänt för många, trots att det ligger rätt nära huvudstadsregionen. Här finns också åsarna i Ahvenisto där den olympiska femkampen ordnades 1952. Terränglöpningsbanan är nu naturstig.
3. Meikoträsket, Kyrkslätt
Ett bergigt område med karga tjärnar och myrar där bland annat lommar, tjädrar och orrar häckar. Det till stor del orörda naturskyddsområdet ligger omkring 30 kilometer från Helsingfors.
– Här uppstår en nästan överraskande ödemarkskänsla, till exempel om man klättrar upp i sluttningarna och tittar ut över området. Runt sjön går en lättgången stig, säger Himari.
Vildmarksvidder
Om Finland får bukt med coronaepidemin, restriktionerna försvinner och rekommendationerna luckras upp är vandringsmöjligheterna i praktiken oändliga. Bland annat bjuder 40 inhemska nationalparker på varierande naturtyper.
Henrik Jern, vildmarksguide och lärare vid yrkesinstitutet Axxell, ger några tips om vart vandraren kan styra stegen om coronahotbilden lättar.
1. Nordkalottleden
En krävande vandringsled i nordligaste Finland som går vidare in i norska och svenska Lappland. Sammanlagt omfattar leden över 800 kilometer av gamla leder och nya rutter. I ett läge där inga coronarestriktioner råder kan vandraren välja vilken etapp som helst.
– Här går man över kalfjäll och ner i fjällbjörkskog. Ett tält är ett måste på längre vandringar, det finns inte stugor med 15–20 kilometers mellanrum. Överlag brukar det inte vara någon trängsel, utom kanske vid Halde fjäll och Treriksröset, säger Jern.
Tundrafåglar som fjällripa och fjällpipare kan göra vandraren sällskap längs leden. Den lågvuxna fjällfloran har en kort men intensiv blomningsperiod. Vandraren kan bland annat stöta på lapsk alpros, en rhododendron i miniatyr.
– Vid Halde fjäll är det kargt, men går man till områden med mer kalkrik mark, till exempel ända till Padjelanta på svenska sidan, öppnar sig
det riktiga växtriket dit folk tar sig för att se de ovanligaste fjällväxterna, säger Jern.
2. Björnrundan, Kuusamo
Björnrundan är en 82 kilometer lång klassiker bland finländska vandringsleder som bland annat går över hängbroar och forsar och längs den fiskrika Oulankaälven.
– Det här är en mycket populär led där stugorna i normala tider ofta är fulla. Här går man i skog mest hela tiden, så man kan bli ganska utsatt för myggor. Men det är en vacker led att gå, ett slags nationallandskap med forsar och några bergstoppar, till exempel vid Ruka, säger Jern.
Björnrundans stigar är väl utmärkta och upptrampade av tiotusentals fötter, så vandraren löper ingen större risk att tappa bort sig.
– Området börjar vara på gränsen till att vara lite väl nött, säger Jern.
3. Pallas-Yllästunturi-området
Hör tillsammans med Björnrundan till Finlands populäraste vandringsområden. Vinterskidorterna bjuder på sammanlagt ungefär 350 kilometer markerade vandringsleder i både fjäll- och skogsmiljö.
– Uppe på kalfjället är det lättgånget och man behöver inte följa stigarna om där är trängsel. I skogsmiljön kan man ofta stöta på lavskrikor, och på kalfjället är ljungpiparen en följeslagare, säger Jern.
De flesta lederna börjar i turistcentren intill nationalparken. Området lämpar sig för vandrare på alla nivåer. Enligt forskare som studerat luftprov från den lokala mätstationen har den här delen av Finland den renaste luften i världen.
4. Ruunaa, Norra Karelen
Orörd tajgaskog i närheten av ryska gränsen som nås lättast med båt eller kanot, eftersom det inte går några vägar direkt till Ruunaa naturskyddsområde. I väst gränsar naturskyddsområdet till Ruunaa strövområde, som enligt Jern är ett bra område också för nybörjare i alla åldrar.
– Här finns kortare leder och hyresstugor som lämpar sig bra för den som vill börja med vandring som hobby.
– Området är också forspaddlarnas paradis och ett bra fiskeområde som man lätt kan köpa fiskekort till. På några av vandringslederna finns roddbåtar utplacerade, så att man kan ro över sund med båt och fortsätta vandringen på andra sidan, säger Jern.
Andra rutter som Jern gärna lyfter fram är Utsjoki-Kevo i allra nordligaste Finland, Harjureitti (”Åsleden”) söder om Harjavalta i Satakunta (28 kilometer lång och relativt lättgången i torr terräng), Utterleden och Tranrutten i Österbotten, båda omkring 50 kilometer.
– Ett litet annat koncept för vandring kunde sedan vara att gå på Sankt Olavsleden från Åbo via Åland. Det är annorlunda på det sättet att det är mera vandring på vägar än på stigar i skogen, säger Jern.
Information om alla naturområden som staten sköter om finns samlade på webbplatsen utinaturen.fi. En annan ingångsport är retkipaikka.fi som listar utvalda ställen upptäckta av andra vandrare.
Det är inte lätt när det är svårt. Så brukar vi säga i min familj. Och just nu känns det inte helt lätt i London. Nedstängningen har hållit på i över en månad. Politikerna grälar om när och hur den ska lyftas. Kurvan över antalet dödsfall i Storbritannien stiger högre än de över dödsfallen i andra europeiska länder. Premiärminister Boris Johnson är igen frånvarande. Först var han själv svårt sjuk i coronaviruset och intagen på sjukhus i en vecka. Sedan fick hans flickvän barn. Det är något fint i allt det dystra, men då jag hör nyheten känns det samtidigt absurt. Hur kan det hända så mycket på en gång?
Själv är jag isolerad i en av södra Londons förorter. I min bubbla läser jag artiklar om hur gatorna i centrum nu har fyllts av ett växande antal hemlösa. Många som haft korta kontrakt inom serviceindustrin får ingen hjälp. En del av dem har inga andra alternativ än att hitta en sovplats under dörröppningarna utanför de övergivna kontoren och tunnelbanestationerna. Kaféerna
är stängda och ingen donerar maten som blivit över under dagen. Gatorna är tomma så det går inte att tigga.
Det finns en teori som säger att pandemier ofta uppstår under tidsperioder då skillnaden mellan världens fattiga och rika blivit extrem. Under sådana perioder finns det en stor befolkning – de fattiga – som är överarbetade och sårbara. Bland dem sprids smittan snabbt och orsakar stor skada.
Under sådana perioder finns också en mindre befolkning – de rika – som har möjlighet att resa och köpa dyrbara varor från världens alla hörn, det gör att sjukdomen sprids. Det finns också en annan teori – att epidemier återspeglar det som redan finns i våra samhällen. De blottar problemen i länder där politikerna inte kan samarbeta, där statsmaskineriets hjul har rostat, där välfärdssystemet inte fungerar och där folket inte litar på sina makthavare.
Jag tänker att viruset kanske också avslöjar problemen i våra egna liv. Allt det som varit nära bristningsgränsen utsätts nu för en hård prövning. Företag som bara nästan klarat sig kollapsar. Småbarnsföräldrar som inte längre kan skicka sina barn till skolan eller dagis och samtidigt förväntas jobba hemifrån måste hitta nya sätt att organisera sina hårt pressade timmar. Personer som lever i hem där det finns våld eller missbruk har inte längre någon möjlighet att få andrum. De som redan haft det svårt ekonomiskt hotas av utblottning. Det är inte lätt när det är svårt.
Och ändå fortsätter livet. Det verkligt absurda skulle vara om det i kristider inte också fanns ljus i mörkret. Barn föds. Födelsedagar firas över zoom. Vi skapar en ny verklighet. I Storbritannien har man på vissa håll också firat första maj. Fastän här kallas det Beltane. Det är en gammal keltisk eldfestival då man tänder bål för att fira att sommaren är på kommande. I år har det traditionella fackeltåget genom Edinburgh flyttat till webben. Nu kan folk över hela världen följa med firandet i Skottland genom Facebook och Instagram. ”Jag hoppas att det bjuder på glädje och kreativitet i hemmen runtom i världen”, säger eldfestivalens ordförande Brad Mcarthur. Beltane, och första maj, är en högtid som säger att det finns ljus efter mörkret, att det blir sommar igen. Det känns extra viktigt att fira i år.
Och ändå fortsätter livet. Det verkligt absurda skulle vara om det i kristider inte också fanns ljus i mörkret. Barn föds. Födelsedagar firas över zoom. Vi skapar en ny verklighet.