Trumps dödssynd gläntar på dörren för Biden
Joe Biden står ensam i skogen och ropar med en stämma som inte är speciellt bärande, medan Donald Trump poserar som generalen i kriget mot viruset.
Det är inte orimligt att anta att Donald Trump under sitt strapatsfyllda liv gjort sig skyldig till samtliga sju dödssynder. Flera av dem har han begått som president, inför våra ögon. När Trump förra veckan, till hela världens förvåning och fasa, svamlade om möjligheten att injicera rengöringsmedel i lungorna för att ta kol på covid-19 strök jag över frosseri från listan.
Innan den ödesdigra fadäsen i Vita husets pressrum hade Trump njutit av den obegränsade tv-tiden med miljoner tittare. De dagliga presskonferenserna riktade strålkastarljusen på honom och ingen annan.
Han fick posera som generalen i kriget mot viruset. Han var mannen som nationen riktade blickarna mot med en vädjan om att leda folket genom krisen. Han fick obehindrat, och mer eller mindre oemotsagt, forma det ofta vilseledande budskapet till amerikanerna.
När militären utförde ett logistiskt underverk och byggde fältsjukhus på rekordtid bar han hjälteglorian eftersom det var under hans regi det skedde. När hans kunniga experter redogjorde för smittläget och presenterade handlingsplaner för att bromsa viruset spred sig ett kunskapens ljus även över honom.
I de ständigt förekommande grälen med reportrar kunde han visa sin styrka inför de väljare i Trumplandet som misstror medierna lika intensivt som Trump själv. Presidenten njöt med andra ord. Han trodde han liknade en stark ledare som åtnjuter respekt. Han fylldes av vällust till den grad att han vägrade lämna scenen. Han ville ha encore efter encore med det resultatet att showen ofta blev två timmar lång. Trump frossade och frossade tills magsäcken sprack och nu är han konvalescent med blodförgiftning.
Biden har huvudroll men ingen scen
För Joe Biden är Trumps självförvållade fiasko en gåva från ovan. Dels har det lett till att Trumps rådgivare vill begränsa antalet presskonferenser, vilket eventuellt tonar ned Trumps mediadominans en aning, och dels är incidenten det ultimata beviset på den högsta ledarens otillräcklighet på sin post. Sina kärnanhängare behöver Trump inte vara rädd att förlora, men många andra av hans väljare verkar ifrågasätta sitt stöd.
I kristider tenderar folket att sluta upp bakom sina ledare. Det har hänt runtomkring i världen där bland andra Angela Merkels, Justin Trudeaus och Boris Johnsons popularitet skjutit i höjden. I USA har delstaternas guvernörer, de facto krisledarna, sett sina siffror stiga i många fall med över tjugo procentenheter. Trump har inte fått någon dylik förtroendeförklaring från det amerikanska folket.
I en opinionsmätning som nyhetsbyrån AP låtit göra uppger endast 23 procent av de utfrågade att de litar starkt på vad presidenten säger om det nya coronaviruset och hans generella popularitetssiffra ligger på drygt 40 procent, där den hållit till i stort sett genom hela hans mandatperiod.
Dörren är med andra ord på glänt för Joe Biden att stiga in och axla manteln som den ansvarskännande, pålitliga, rationella och jämförelsevis stabila ledaren som en nation behöver i krissituationer. Biden har nyligen dessutom stärkt sin position genom att samla nästan hela partiet från Bernie Sanders till Hillary Clinton
och familjen Obama bakom sig.
Men han har fortfarande ett nästan oöverstigligt problem att dras med. Han har ingen scen att stå på. Han saknar både strålkastarljus och megafon. Medan Trump redan för sin kampanj på tv varje kväll, har Biden inlett virtuella zoom-möten med sina anhängare. Några i taget. Där kommer hans empati och förmåga att identifiera sig med folks motgångar till sin rätta, men den stora publiken ser honom inte.
Ekonomin kan avgöra
Bidens livestreamade webbuppträdanden från sitt hem i Delaware har inget att sätta emot den miljonpublik som Trump får oavsett om det är en presskonferens eller blott ett regeringssammanträde i Vita huset, och de politiska tv-reklamerna har inte kommit igång på allvar ännu. Politisk smutskastning är dessutom ett riskabelt företag i nationella kristider. Det känns med andra ord som om Biden står ensam i skogen och ropar med en stämma som inte är speciellt bärande.
Det bästa Biden kan göra är därför att ha tålamod, formulera sitt budskap och bygga upp sina kommunikationskanaler inför hösten då kampanjen på ett eller annat sätt kommer igång och han kan få sin röst hörd.
Om den ekonomiska upphämtningen är långsam, eller om covid-19 kommit tillbaka på en andra runda för att den sociala distanseringen lyftes för tidigt, då är Trump illa ute och Biden kommer att hitta en mottaglig publik. Men om viruset tvingats på defensiven och ekonomin rullar på för högvarv för att ta igen de förlorade månaderna blir utmaningen betydligt svårare.
Rengöringsmedlet till trots.