”Serien bärs till stor del upp av de två skådespelarna, kemin och närvaron i hur de interagerar.”
Sally Rooney-televiseringen Normala människor skildrar intimt Connells och Mariannes av och på-förhållande. Det handlar om att vara ung, studera vid universitetet och ha livet framför sig.
Malin Slotte om tv-serien Normala människor på
DRAMASERIE Normala människor
12 avsnitt. 6 avsnitt på SVT Play (inte geoblockerad) på vilka recensionen är baserad, de återstående 6 publiceras 5.5, SVT1 7.5 kl. 23.45, Yle Arenan 29.5, Yle TV2 2.6 kl. 21.45 (med reservation för att Yles sändningstider kan senareläggas). Manus: Sally Rooney, Alice Birch. Regi: Lenny Abrahamson, Hettie Macdonald. I rollerna: Paul Mescal, Daisy Edgar-Jones, Leah McNamara, Frank Blake, Sarah Greene m.fl.
När irländska författaren Sally Rooneys (född 1991) romaner blir tv-serie är det inte den uppmärksammade debuten Samtal med vänner från 2017 som är först ut, även om också den är på väg att televiseras. I stället är det den prisbelönta uppföljaren Normala människor från 2018 som blivit en tolvdelad halvtimmesserie för Hulu/BBC.
I Yle kommer den enligt preliminära uppgifter att dyka upp vid månadsskiftet; på SVT Play finns den redan någon vecka efter världspremiären, för ovanlighets skull inte geoblockerad. För manuset står Sally Rooney själv tillsammans med Alice Birch som bland annat skrivit för HBO-serien Succession.
Normal people skildrar en ung av och på-relation, från småstadsgymnasiets hierarkier och snäva sociala roller, genom den friare, vuxnare universitetstiden i Dublin.
Populär och mobbad
Huvudpersoner är Connell (Paul Mescal) och Marianne (Daisy Edgar-Jones), han i kanske något högre grad än hon. Connell är idrottskillen som är en i killgänget på gymnasiet, studiebegåvad men från enklare förhållanden. Hans ensamstående mamma jobbar som hemhjälp hos den förmögna klasskamraten Mariannes mamma.
Marianne har fastnat i rollen som utstött, som den som inga vänner har. Hon är också fångad i en ond cirkel där hon ger dräpande svar på tal när skolans sexistiska killpöbel hånar henne, och de verkar triggas av hennes överlägsenhet och förakt.
I det här sociala spänningsfältet uppstår något mellan Connell och Marianne, en attraktion men också ett sorts känslomässigt och intellektuellt syskonskap mellan skolans duktigaste elever. Relationen är dock hemlig, i början med Mariannes uttryckliga medgivande för att skona Connell från de sociala risker den innebär.
Skådespelarna bär berättelsen
Connell framstår på många sätt som drömpojkvännen: klok, känslig och öm. Men hemlighetsmakeriet drivs fram till en punkt där Marianne såras djupt, och Connell framstår som ryggradslös och feg.
På universitetet i Dublin korsas deras vägar igen, men nu är det Connell som får kämpa socialt, trots sina lysande studieframgångar. Marianne upplever däremot äntligen att hon passar in. De återupptar kontakten, och förhållandet går upp och ner, börjar om och tar slut genom universitetstiden.
Styrkan i serien är intimiteten, närheten i hur relationen beskrivs. Serien bärs till stor del upp av de två skådespelarna, kemin och närvaron i hur de interagerar. Fint skildras bandet mellan dem, en blandning av djup vänskap och stark attraktion. Liksom i Sally Rooneys första bok har sexualiteten en viktig roll även här (därför är serien bakom barnlås), en självskriven del av relationen och kommunikationen mellan personerna.