Landsbygdens renässans eller revansch?
”Jag har en stenålderslärare”
Allteftersom statistiken över smittade och döda rullas upp för oss har förhoppningsfulla röster från landsbygden gjort sig hörda. En ledarskribent vid tidningen Maaseudun Tulevaisuus (27.3) hävdar att pandemin ifrågasätter hela ”metropolprojektet”, det vill säga koncentrationen av befolkning, jobb, kapital och kunnande till de större stadsregionerna. Lands- och glesbygden skulle alltså nu stå inför sin nya renässans.
Konsulten Timo Aro hävdar i Helsingin Sanomat (12.4) att vi kan få se ett förnyat Nurmijärvi-fenomen där centruminvånarna i våra större städer återigen skulle vallfärda ut till villatomter i kranskommunerna. Den logiken går ut på att boendepreferenser styrs av en kombination av känsla, image och förnuft. Han hävdar att det nu handlar om natur, närservice, säkerhet och hälsa.
Antagandet haltar dock, därför att val av bostadsort inte styrs av känsla, utan huvudsakligen av nödvändighet. Tänk tillgång till jobb eller studieplats. Om det enbart handlade om personliga preferenser – så som nationalekonomerna bestämt hävdar – då skulle flyttströmmarna leda ut ur städerna. I Kantar TNS gallup i slutet av 2019 planerade 15 procent av finländarna på allvar att flytta till landsbygden, och 26 procent hävdade i sin tur att de nog skulle vilja, men inte kan. Trots detta går strömmen i motsatt riktning, och pandemin lär inte ändra på det.
Emellertid kan den globala produktionsstrukturen i mindre mån ändra sin form. Av detta såg vi svaga signaler redan då risken för ett globalt handelskrig blossade upp. De producerande företagen ser kanske över sina långa och sårbara leveranskedjor. Lägg därtill beredskapsbehovet, inte minst för livsmedel. Här finns säkert möjligheter för ny eller återupptagen industriverksamhet också i hemlandet.
Utöver livsmedels- och energiproduktionen kommer detta för landsbygdens del knappast att ha någon större effekt. Däremot är det möjligt att ett ökat utnyttjande av inhemska underleverantörer kunde leda till en förstärkning av näringslivet också i medelstora finländska städer där det redan nu finns konkurrenskraftig småskalig industri. Men den stora centraliseringen kommer detta knappast att försvaga, därför att processen är inbyggd i ett mycket större system.
Trots att många så hävdar, är urbaniseringen inte en naturlag. Den är snarare ett resultat av den globala kapitalismen som i sin nuvarande form inte kan existera utan urbanisering. Den ena förutsätter den andra. I grunden handlar det således om huruvida kapitalismen som samhällssystem i sin nuvarande globala form kommer att fortgå. För att hela det systemet skulle ruckas av en pandemi krävs dessvärre en större katastrof än den för handen.
Då talar vi kanske om den superpandemi som forskarna vet att – om dock inte när – obönhörligt är på väg. För knappa två år sedan simulerade man vid amerikanska Johns Hopkins Center for Health Security -centret för hälsosäkerhet – en pandemi som benämndes Clade X. Enligt den simulationen kunde Clade X i värsta fall ta kål på nästintill en miljard människor. En sådan katastrof skulle kanske vara kapabel att rucka på det nuvarande stora systemet. Till dess torde allt fortsätta ungefär som förut.
”Trots att många så hävdar, är urbaniseringen inte en naturlag.”
SKOLA HEMMA Tack att HBL ställer sådana frågor till oss elever så att ni kan få andra synvinklar på denna situation. För min del har det gått ganska bra här hemma för jag får hjälp av pappa, det hjälper att förstå saker bättre när någon hjälper en. Att vara hemma hela tiden känns lite jobbigt ibland men när man tänker på det goda som man kan göra av situationen så känns det oftast bättre.
När jag arbetar så går det ganska smidigt för det ger motivation att tänka på att jag får visa mitt arbete till mamma och pappa. Ibland så är det lite svårt att förstå uppgiften för jag har en stenålders lärare som just har fattat vad WhatsApp är men annars har det gått bra. Mest längtar jag till skolan för att där får man tydlig undervisning och man ser sina vänner plus det är den vanliga dagsrytmen för mig. I själva verket är jag inte rädd för att bli smittad av coronaviruset, det enda är att jag inte vill vara sjuk i två veckor.