En del orkar inte längre vända sin karta mot norr
Den som tror på konspirationsteorier kanske inte är trotsig och illvillig. Utan knäckt och besviken.
”Niklas” som var lärare led år efter år av envisa fysiska besvär som inte gick att diagnostisera. Till sist kraschade han helt och hållet, men sedan kom också en vändning till det bättre. Vad både han själv och vänkretsen talade tyst om var dock att hans fru i den vevan hade lämnat honom.
Niklas blommade upp och blev en social föreningsaktiv på orten, men också en brinnande konspirationsteoretiker. Han spred ivrigt webblänkar om hur världen hotas av konspirationen kring chemtrails, gifterna han ansåg onda makter spred med flygens vita strimmor på himlen.
”Lena” var en skicklig företagsekonom. När hon i fyrtioårsåldern råkade ut för en allvarlig bilolycka var hennes karriär knäckt. Hon klarade aldrig av arbetslivet för full maskin igen, tog små bokföringsjobb, men gav upp. På familjens stiliga villa som en gång fått pris för sin trädgård började hon grotta ner sig i judiska bankirsläkters ”hemliga agenda” i världsekonomin, med visselblåsare som hade vetat för mycket, tystats och mördats.
”Maja” från en välbärgad gård på landet var redan som tonårstjej i skolan lite kantig, auktoritär och lite autistiskt regelfixerad. Vännerna glesnade med åren; Maja gör i dag sitt vardagsarbete hos en lokal organisation. Privat brinner hon för konspirationsteorierna; farliga vacciner, kristen apokalyps, 5G.
Jag har valt att ta till fiktion här med vissa namn och detaljer, eftersom en del bilder annars kommer rakt ur den finlandssvenska ankdammen. Jag har sett flera likartade människoöden och frågat mig: varför dras en del till konspirationsteorier? Och: varför dras de till samma stora idéer om sådant som har dolts för de visa, men uppenbarats på webben?
Vill man vara misstänksam i vardagen kan man ju oroa sig för allt möjligt. Någon kanske förgiftar klementinerna i affären. De silverfärgade bilarna i trafiken kanske förföljer en. Träd planteras kanske i skogen i hemliga mönster som kan läsas från rymden.
Men de flesta tycks ändå fastna för någon av de fyra-fem standardkonspirationer som finns på marknaden. Just nu ligger utbudet mellan Bill Gates som vill sko sig på coronavaccin till 5Gsändare som förstör våra celler. Men ju fler som oroar sig för samma, desto större är förstås den gemenskap man stiger in i.
Gemenskap tycks vara ett nyckelord här. Antivaccin- och silvervattensrörelserna följer ofta den geografi där religiösa väckelsegemenskaper förr om åren angav mönstren för hur man tillsammans trodde på – saker.
Jag har förstås mest anekdoter och magkänsla som bevis. Men mig tycks det som om de som dras till dessa teorier ofta har ett gemensamt. Det är att deras egen livsbåge har knäckts. Deras goda liv blev inte som de hade väntat sig. Någonting hände. Och därefter är världen med dess fakta, auktoriteter och medier inte längre pålitlig och trovärdig.
Många har inte spetsat sig på något stort och lyxigt, utan på ett stadigt och tryggt liv. Och så blev det inte så. Därför är det kanske hårt att håna någon för hens övertygelse om nya, dolda världsordningar. Niklas, Lena och Maja har kanske inte sina åsikter av trots eller illvilja. Utan av en personlig sorg. Eller av en livsbesvikelse som blev större än människosinnet kan hantera.
”Niklas” hör till dem som, av olika orsaker, hade så stora förväntningar på det goda hemmet, den trygga familjen och det raka livet. När det gick i kras var han inte längre övertygad om att allt stod rätt till i världen.
En livskris behöver självfallet inte alls rullas ut just så här. Minst lika ofta ser vi alla dem som kommer ut ur djupa sjukdomsförlopp, ur konkurser och motgång, ur hjärtslitande förluster – med nya perspektiv, en ny energi och ”en vidgad blick”. Det var så teologen Patrik Hagman i en bok beskrev den mångdubbla sorg som på kort tid ställde hans egen värld i ett annat ljus.
I andra fall orkar människosinnet inte längre vända kartan efter terrängen. Utan det blir en snävare och misstänksamt sneglande blick. En övertygelse om att världen inte är vad den ser ut att vara.
”Någonting hände. Och därefter är världen med dess fakta, auktoriteter och medier inte längre pålitlig och trovärdig.”