”Vi har kämpat så för det här”
Berättelsen om hur Mikael och Anneli efter en lång väntan fick sin dotter Samantha till Finland är trots alla motgångar en solskenshistoria som berör.
DOKUMENTÄR Adoption – sista chansen
Yle Arenan och Fem 10.5 kl. 22.00 (alla 3 avsnitt sänds efter varandra). Regi: Maria Holmberg, JO Svarvar. Medverkande: Mikael Nordmyr, Anneli Heikkilä-Nordmyr, Samantha Nordmyr.
2016 var Anneli Heikkilä-Nordmyr lyssnarnas sommarpratare i Yle Vega. Hon pratade om sin långa kamp med barnlöshet, och nu har hennes berättelse även blivit en dokumentär. Med ett lyckligt slut, ska sägas. Den här gången medverkar också hennes man Mikael Nordmyr med sitt perspektiv på den sjutton år långa kampen.
Bakom dokumentären står Maria Holmberg och JO Svarvar, som tidigare jobbat ihop i dokumentären Maria och demonen (2018), om att insjukna i anorexi som vuxen. Den gången var Holmberg dock huvudperson i dokumentären.
Mer webbserie än dokumentär
Resultatet har klippts ihop som en serie på tre kvartslånga avsnitt, ett webbtittarvänligt format. Lämpligt eftersom materialet som dokumentär betraktat är i det anspråkslösaste laget; det bygger främst på intervjuer med de två huvudpersonerna Anneli och Mikael. Men icke desto mindre är det berörande material, och fina intervjuer med två personer som frikostigt delar med sig av något högst personligt. De är heller inte rädda för att visa känslor framför kameran.
Det hela inleds med en (befogad) näsknäpp till alla som släppt ur sig plumpa och sårande kommentarer om parets barnlöshet genom åren (att det ska vara så svårt för vissa att förstå att det här är minerad mark). Anneli berättar också om sina tunga fertilitetsbehandlingar och misslyckanden – mera kan höras i sommarpratet som fortfarande finns på Yle Arenan.
Men egentligen handlar det om adoption, om det krävande, kostsamma och betungande i processen. Som Mikael säger är det så dyrt att adoptera att man måste ha besparingar, eller släktingar som bidrar. Liksom försöken att bli gravid kantas även adoptionsprocessen av besvikelser, bakslag och återvändsgränder, för att inte tala om den långa väntan på att bli erbjuden ett barn. Det är givarländerna som dikterar villkoren, den som vill adoptera har bara att anpassa sig.
Från Manila till Korsnäs
För Anneli och Mikael kommer glädjebeskedet till slut: en sexårig flicka från Filippinerna. Av allt att döma följer dokumentären med paret till Manila för att hämta hem barnet, men nöjer sig med att intervjua de nyblivna föräldrarna på hotellet; dottern Samantha exponeras i det här skedet minimalt.
Däremot får vi träffa henne ett år senare, då hon hunnit börja i första klass i Korsnäs. Hon har erövrat svenskan, som i det här fallet delvis också är Korsnäsdialekt, en framåt flicka med stark egen vilja. Vi får delta i namngivningsceremonin i kyrkan (döpt är hon redan i Filippinerna), som samtidigt fungerar som en sorts välkomstfest för henne.
Trots att vägen varit lång och vedermödorna många framstår det här som en solskenshistoria som värmer hjärtat.