Dags att inkludera samernas historia i Nordens officiella historieskrivning
Internatskolor där man bankar språket ur barnen, rasbiologiska undersökningar, tvångsförflyttningar och rättstvister ingår i samernas historia. Kunskap om detta ökar förståelsen för många politiskt aktuella frågor.
”Urfolks ärvda sår finns nästan aldrig i historieböckerna”, skriver Elin Anna Labba i sin bok Herrarna satte oss hit. Att knappt ett ord om samernas historia och kultur ingår i skolbildningen i Finland är en stor brist. Ju mindre man vet om dessa frågor, desto mer upplagt är det för missförstånd av alla de slag och inflammerade konflikter.
Många frågor är gemensamma för de fyra länder där det bor samer i dag: Finland, Sverige, Norge och Ryssland, även om varje lands historia har sina egna färgskiftningar. Ett stort trauma i samernas historia är riksgränserna som skar folket och deras marker mitt itu. Länge fick renhjordarna röra sig över gränserna till sommarbetet vid Ishavsstränderna tills Norge 1919 tröttnade och stängde gränsen för att bli av med ”renplågan”.
Släktband kapas, jojken tystnar
Efter att gränsen stängts genomförde Sverige omfattande tvångsförflyttningar av samer ända in på 1930-talet, vilket är ämnet för Elin Anna Labbas bok, där hon med skicklig hand kombinerar personöden i nästan skönlitterär stil med vittnesmål av ättlingar och historiska dokument. Man får en känsla av vilka oerhörda trauman det handlar om på personlig nivå: att vandra hundratals mil med en stor renflock, kanske höggravid eller med småbarn, att leva i ovisshet om var man är tillåten att stanna. Renarna vill tillbaka till de bekanta rutterna och många försvinner på vägen utan att människorna lyckas hindra dem. Släktband kapas, barn hamnar på fel sida om gränsen. Jojkarna tystnar: ”ingen kan tonerna till den här marken”. Vissa samer försöker protestera men är maktlösa mot lappväsendet som bestämmer över deras liv.
Labbas bok tar upp ett förtiget trauma men är samtidigt en stark kärleksförklaring till naturen. Då man lever nära naturen är tvångsförflyttning något annat än att flytta in i en ny lägenhet på annan ort. ”Alla vet att en flyttande människa inte är rotlös – hon flyttar bara mellan olika hem”, uttrycker Labba det kärnfullt. Hennes språk är vackert och sprängfyllt med samiska uttryck, vilket ändå blir lite tungläst i längden eftersom orden inte förklaras någonstans. Jojktexterna hade gärna fått ingå även i svensk översättning.
Om samerna i Finland
Vad gäller samernas historia i Finland borde Kukka Rantas och Jaana Kanninens gripande bok Vastatuuleen (I motvind) läsas av så många som möjligt. Här är det ord och inga visor om vad samerna upplevt inom Finlands gränser och hur deras vardag ser ut i dag. Även den här boken väver samman historia, politik och lagtexter med enskilda människoöden, även om greppet denna gång snarare är journalistiskt än skönlitterärt. Författarna intervjuar allt från renskötare och fiskare till konstnärer och aktivister. Här handlar det om att bereda rum för de röster som hittills förblivit tysta. I vissa fall har man också lyckats få motparten att kommentera. Att sympatierna ligger på samernas sida är förstås tydligt, men greppet känns ändå inte som ensidig propaganda. Författarna imponerar med sin gedigna research om allt från musikkulturer till urfolkslagstiftning.
I och med samernas grundlagsenliga status som urfolk har Finland förbundit sig till internationella avtal i dessa frågor, något vars innebörd tycks vara häpnadsväckande okänt för många makthavare. Gång på gång blir samerna överkörda av myndigheterna, trots att man numera vågar utmana juridiken och testa sina rättigheter i domstol. Tack vare att samerna numera omfattas av utbildningsväsendet och även uppmuntras till vidare studier finns det allt fler med samisk bakgrund som själva kan bedriva forskning och föra vidare rättsprocesser enligt det finländska samhällets spelregler.
Samhällsbyggen på kollisionskurs
Författarna lyckas framför allt synliggöra de ständiga krockarna mellan samernas och finländarnas samhällsbygge och värderingar. Den officiella historieskrivningen i Norden utgår mentalt från att ”inget” fanns i norr då de ”tomma” markerna så småningom övertogs av majoritetsbefolkningen. Samerna har tvingats underkasta sig finländarnas system, trots att deras samhälle haft sina egna karaktärsdrag och sin egen organisation. Deras syn på människan som en del av den omgivande naturen är något vi andra kunde lära oss en hel del av. Klimatförändringen slår speciellt hårt mot jordens urfolk, som lever närmare naturen än gemene man i dag. Ett rörande vardagligt exempel på natursynen är att många samer upplever att de tänker klarare utomhus än då de tvingas sitta inne i syrefattiga byggnader.
Författarna utreder samefrågor med långt historiskt perspektiv, vilket ger förståelse för hur djupa såren är. Marktvister har pågått i hundratals år, från kalhyggen och dammbyggen till Ishavsbanor och gruvdrift. Undersökningar med rasbiologisk underton har utförts på samer så sent som på 1960-talet.
Intervjuerna speglar flera generationers upplevelser, från underkastelse och skam till stolt aktivism. Ända tills grundskolan infördes 1972 skickades samebarnen till internatskolor där man rent fysiskt såg till att banka ur dem det egna språket och kulturen. Då samerna kristnades vägrade kyrkan erkänna deras samiska namn, därför använder många två namn parallellt än i dag. Boken är rörande konsekvent i att presentera persongalleriet med bägge namnen, till exempel är Hbl-kolumnisten Petra Laitis samiska namn Ásllat-Mihku Ilmára Mika Petra. Samenamnet ger en nyckel till kulturens ideologi, eftersom det är en renodlad släktutredning flera generationer bakåt. Vem som ska räknas som same är en svår fråga som lett till bittra tvister till exempel i fråga om rösträtt i sametingsval och som ägnas mycket utrymme i boken.
Skoltsamerna får uppmärksamhet
Inom Finlands gränser talas tre samiska språk och Kukka Rantas och Jaana Kanninens bok uppmärksammar sällsynt brett allas kulturella särdrag. Extra mycket plats får för en gångs skull skoltsamerna, som fått utstå oerhört hårda påfrestningar under 1900-talet i samband med krig och tvångsförflyttningar. Deras rysk-karelskt influerade kultur och ortodoxa tro har också förorsakat starka motreaktioner speciellt i samband med krigsårens rysshat.
Författarna räds inte att kalla processen för kolonialism och konstaterar att ”det finländska nationella narrativet i allmänhet berättats ur offrets synvinkel” i strävan efter att skapa nationell enhet. Rantas och Kanninens bok ökar förståelsen för samernas position i många tvistefrågor och för hur maktstrukturer kan se ut i vårt eget land.