Passa er, populisterna bidar sin tid

Coronapandemin berör allt och alla. Också populistpartierna testas, hittills har viruset drabbat dem negativt.

Coronaviruset har haft effekt på politiska enkäter runtom i Europa. Genomgående har partier i regeringsställning och speciellt de ledande regeringspartierna fått gott betyg och gått framåt i opinionsmätningar i jämförelse med tiden före coronapandemins utbrott.

De populistiska och nationalistiska partierna har under flera år stärkt sitt väljarstöd markant men har nu fått se sin uppgång bruten. För de flesta har coronatiden inneburit en tydlig tillbakagång. Den färska Yle-mätningen bekräftar detta också för Sannfinländarnas del.

Vi kan inte dra alltför långtgående slutsatser av de här siffrorna och glädja oss över att populisterna med nationalister och högerextrema krafter är besegrade. Medborgarna har nu slutit upp bakom regerande och i huvudsak traditionella demokratiska partier. Deras ledare har framträtt dagligen i medierna och fått synlighet. Men vi vet inte hur stämningarna förändras då politiken igen träder in i politiken med full kraft och volymen skruvas upp i populisternas megafoner.

Medborgarna och oppositionspartierna har insett behovet av extraordinära åtgärder, även om det har inneburit starkt intrång på normala rättigheter och friheter. Men missnöje kan uppstå redan om en tid om människor upplever att restriktionerna bibehålls för hårda för länge. I Spanien försökte delar av oppositionen den här veckan förhindra minoritetsregeringens förlängning av undantagstillståndet.

De stora utmaningarna för regeringspartierna kommer senast då det blir dags att dra upp riktlinjerna för hur den nya ekonomiska verkligheten ska tacklas. Snart sagt varje land tvingas till omfattande låneupptagning, otaliga företag går i konkurs och arbetslösheten rakar i höjden. Det innebär att många hastigt hamnar i en försämrad ekonomisk situation och de blir många fler när statsekonomierna tvingas anpassa sig till det nya normala. Det blir skattehöjningar och nedskärningar i förmåner och välfärden. Hur detta görs och upplevs avgör hur kommande opinionsmätningar och i förlängningen valresultat kommer att se ut.

Pandemin har skapat en ny situation som till vissa delar liknar den som många nationalistiska populistpartier har drömt om – strikta myndighetsregler, stängda eller starkt kontrollerade gränser och en sorts avglobalisering där vikten av inhemsk produktion igen betonas. Den här utvecklingen är inte populisternas förtjänst utan nödvändiga åtgärder på grund av pandemin. Men vad händer då den akuta krisen är över, hur mycket avviker det nya normala från det gamla normala? Kommer populisterna att igen hitta bränsle för sina käpphästar? Blir gränsdragningar och -hinder som nu skapats bestående? Hittar populisterna de motsättningar, drabbade och syndabockar som de söker och driver i sin politik?

Mycket avgörande blir hur kostnaderna för pandemin fördelas. Om det sker på ett ojämlikt sätt och vissa grupper upplever att de glömts bort eller får lida orättvist kan populisterna se fram emot ett nytt uppsving. Varje utslagen individ är i sig en tragedi och därtill en potentiell tilläggsröst för populister. Det finns många tidigare exempel på populistpartier som gått kraftigt framåt under ekonomiska kriser.

Kan den omtanke som människor nu visat genom att följsamt lyda restriktioner och rekommendationer ge en bestående ökad solidaritet? Det hoppas populisterna inte på eftersom motsättningar är deras bästa bränsle.

Rimligen borde coronakrisen ändå ha fått de flesta att inse att stora världsomspännande problem inte kan lösas genom att alla stänger in sig, ser snett på grannen närmast eller är livrädd för grannen lite längre bort.

Det behövs tvärtom mer samarbete över gränserna då vi i många frågor har ett globalt beroendeförhållande som vi inte kommer ifrån. Populistpartiers enkla lösningar på svåra problem existerar inte i verkligheten. Varken virus eller klimatförändring kan stoppas med gränser och lösningar hittas bäst genom tätt internationellt samarbete.