93-årig invånare kämpar för Alphyddans sista häll
Sirkka-Liisa Lehtonen som bor i en av Finlands mest tätt befolkade stadsdelar, Alphyddan i Helsingfors, ger inte upp sin kamp för kvarterets oas.
– Vem som helst kan gå till Josafatsbergen eller Katri Valas park. Men den här typen av kvartershäll finns ingen annanstans än hos oss, säger Sirkka-Liisa Lehtonen på telefon.
Lehtonen, 93, har fört en lång kamp mot att en berghäll som finns på innergården vid höghuset hon bott i de senaste 47 åren ska avlägsnas, troligtvis genom att sprängas bort.
Hällen vetter mot Helsingegränd 6 och ligger i delområdet Ås i stadsdelen Alphyddan.
Lehtonen är inte ensam om att vilja bevara hällen. Det finns också en protestlista som undertecknats av 150 personer.
– Klippan är två miljarder år gammal. Betyder historien inget? Här finns ett naturarv. Småfåglarna häckar där. Det är underbart att se när svalorna anländer på våren. På somrarna klättrar unga dit upp och äter något smått eller solar sig. För oss boende är klippan ett gränslöst viktigt andningshål.
Här fick kläder torka
Från sitt fönster kan Lehtonen betrakta klippan. Den reser sig nästan tio meter ovanför innergården och fyra meter över gatunivå.
Hon har hört berättas hur grannskapets kvinnor använde hällen till att torka kläder på. Då fanns en torklina installerad på klippan.
Enligt stadsmuseet är klippan en del av kvarterets karaktär och den sista i sitt slag i området. Därför måste man värna om den.
Husbolaget som Sirkka-Liisa Lehtonen bor i äger tomten som klippan finns på. Redan för flera år sedan röstade bolagsstämman om att sälja en del av tomten och låta köparen bygga ett bostadshus på den. Med inkomsterna av försäljningen ska man finansiera flera renoveringar i husbolaget.
Två miljoner euro
– Vi har renoverat trapphuset och den finansieras just nu med ett lån. Om försäljningen blir av bekostas renoveringen av den och de som äger lägenheterna belastas inte. Vi har också länge talat om att göra en fönsterrenovering, säger Pauliina Pekonen, som är styrelseordförande i husbolaget på Helsingegatan 17.
Om försäljningen blir av kan husbolaget få drygt två miljoner euro. Den summan minskar efter att stadens markanvändningsavgift är betald.
Det är inte bara förlusten av berghällen som Lehtonen grämer sig över, utan också att det planerade nybygget, ett höghus på sex våningar med cirka 30 bostäder, skulle skymma sikten, minska tillförseln av ljus och sänka värdet på lägenheterna i hennes hus.
I tillägg upplever hon att husbolaget brutit mot bostadsaktiela
gens princip om jämlikhet. Den går i korthet ut på att till exempel bolagsstämman inte får fatta ett beslut som ger en aktieägare eller någon annan en orimlig fördel jämfört med en annan aktieägare. Enligt henne har jämlikheten försummats eftersom en del av de som äger lägenheter i huset motsätter sig nybygget.
– Allt har gjorts på det nya husets villkor, säger Sirkka-Liisa Lehtonen.
Hon har flera gånger kontaktat staden, som ansvarar för ändringar i detaljplanen.
Lehtonen menar att ändringen av detaljplanen strider mot grundlagen och mot markanvändningsoch bygglagen.
Frågan om tomten i Alphyddan var uppe i stadsstyrelsen i måndags. Styrelsen konstaterade då att den inte kan undersöka påståendet om att alla inte behandlats jämlikt i frågan. Det beror på att den part som ansökt om en ändring av detaljplanen är husbolaget, inte staden.
– Av vilken anledning säger man att Finland är en rättsstat? Det nya huset placeras framför 18 lägenheter i vårt hus. Det kommer att täcka solen ... ja täcka allt. Visst känns det alldeles förfärligt. Det verkar som om ingen lag skyddar individen.
Hennes husbolag planerar att sälja tomten till byggbolaget YIT. Sista ordet är ännu inte sagt om berghällen i Alphyddan. Frågan går vidare till stadsfullmäktige den 27 maj. Efter det är det fortfarande möjligt att överklaga ändringen av detaljplanen till förvaltningsdomstolen.
Bara lite kvar av klippan
Under arbetet med att ändra detaljplanen har också andra stadsbor gjort anmärkningar på den. Det har lett till att staden gjort vissa ändringar. Bland annat går man med på att ”i mån av möjlighet” bevara en del av klipporna på innergården.
Kritik fördes också fram mot att det nya höghuset var för massivt och inte passade in i kvarteret. I de nya ritningarna försöker staden få huset att bättre passa in i miljön med hus från 1920- och 1930-talet samt med byggnader från 1960-talet. Bland annat följer takskägget de andra husens linjer.
Enligt Perttu Pulkka, arkitekt på staden, ser det ut som att största delen av klippan försvinner.
– Säkert påverkar den nya byggnaden både ljuset och utsikten, men vi har strävat efter att beakta det här i formgivningen av byggnaden. Vi har sneddat av en bit av byggnaden så att det även i fortsättningen kommer in ljus på gården.
Få klippor kvar
Det finns inte många kala klippor kvar i Ås. Samtidigt är Alphyddan ett av landets mest tätt befolkade områden. På 1970-talet såg det ut som om Josafatsbergen, som inte ligger långt ifrån klipphällen, skulle sprängas bort för att ge plats när Idrottshuset skulle byggas ut. Det hela slutade med att en folkrörelse stoppade sprängningen.
Exakt hur stora delar av klippan vid Helsingegränd som ska försvinna är ännu oklart.
– Antingen gör man små sprängningar, skär loss bitar eller borrar. Men vi kan inte göra speciellt stora sprängningar då bostadshusen ligger så nära inpå klippan, säger Mikko Pätynen, chef för markförvärv på YIT.
Han tror att byggandet av det nya höghuset kunde komma i gång nästa år.
Klippan är två miljarder år gammal. Betyder historien inget? Här finns ett naturarv.
Sirkka-Liisa Lehtonen
Invånare i Alphyddan