Monica Groop
Operasångerska, tidigare sångprofessor, mångårig korist i Jubilate
– Jag har levt så länge att jag har sett svängningarna, från Heikki Klemettis vibratorika ideal till Harald Anderséns rakare röstanvändning. Det går i vågor.
– När vi talar om tunn sång är det bra att minnas att frågan hänger ihop med hur barn sjunger i dag. Förr skulle man sjunga ut, i dag lär sig ungdomar sjunga i mikrofon och daghemspersonalen sjunger med barnen i för låga tonarter. Vi kan inte hjälpa utvecklingen.
– Det har stört mig att Musikhuset inte har haft en kör som kunnat mäta sig i stora verk som Mahlers tvåa eller Beethovens Missa Solemnis, där man bör ha utmärkt klassisk sångteknik för att klara av utmaningarna.
– Om vi talar om klangideal kommer de vanligtvis från dirigenten. Som solist har jag upplevt flera internationella körer i olika körverk. Dirigentens betydelse är otroligt stor för klangen. Men många dirigenter i stora körer har inte alltid förståelse för sång, så situationen kan bli snedvriden. De har fått god utbildning i slagteknik men inte i sång och frasering.
Monica Groop skriver inte under påståendet att de flesta körers klang skulle påminna om varandra.
– Varje kör har sin egen och den kan variera rätt mycket. Men om man vill ha bra klang och intonation måste man behärska rösten. En god körsångare bör kunna sjunga både med vibrato och utan, beroende på musikstil.
– Den diskussion jag personligen efterlyser handlar om frasering. De flesta körer sjunger utslätat och stillastående, också i romantiska verk. Den avskalade klangen har att göra med en emotionell fattigdom, där sången saknar uttryck och blir väldigt slätstruken. Här finns det ett oerhört stort arbetsfält.