Toppekonomer varnar för överskuldsättning
Finland är på väg in i en djup recession, skriver den så kallade Vihriälägruppens toppekonomer i sin färska rapport. I det akuta skedet krävs ytterligare företagsstöd, men på lång sikt måste staten höja skatterna och sänka utgifterna för att skuldsättning
Finland står potentiellt inför ett förlorat årtionde, konstaterar ekonomerna i den så kallade Vihriälägruppen i sin färska rapport som presenterade under fredagen.
Kvartetten har på uppdrag av arbetsoch näringsministeriet försökt mejsla fram en trestegsmodell som ska ta Finland ur krisen.
Finland kommer att behöva fortsätta stödja sina företag genom krisen, men på sikt måste man övergå till en strikt åtstramning av de statliga finanserna. Det framgår i en färsk rapport som tagits fram av den så kallade Vihriälägruppen, som består av toppekonomerna Vesa Vihriälä, Bengt Holmström, Sixten Korkman och Roope Uusitalo.
Unik kris
Kraften som coronakrisen slår med mot realekonomin är exceptionell – bara i år väntas världsekonomin krympa med 3 procent. Under finanskrisen var tillväxten på världsnivå aldrig negativ.
I början av krisen talade man om att det uppdämda konsumtionsbehovet hos befolkningen skulle leda till en snabb återhämtning då restriktionerna lyfts. En sådan utveckling är osannolik, säger Vihriälä på presskonferensen.
– Vi är mer pessimistiska i nuläget. Vi kommer att behöva leva med någon form av restriktioner ett bra tag framöver.
Virusrisken kan inte elimineras under de kommande månaderna, vilket är en förutsättning för en snabb återgång. Chocken har också satt i gång processer som skadar svagare länders ekonomier i många år framöver.
Fattiga länder tampas med fallande råvarupriser och lider dessutom ännu mer då hälsovårdssystemet överbelastas. Dessutom har Europas mest skuldsatta länder mycket begränsade möjligheter att begränsa chockens effekter. Det kan i värsta fall leda till en ny eurokris.
Restriktionerna borde hävas
Pandemin har visat sig vara svår att bromsa utan strikta begränsningar av medborgarnas frihet. Men med tanke på de stora biverkningarna borde man lätta på dem så snart som möjligt, menar författarna.
Utöver den ekonomiska chocken leder nämligen restriktionerna till att de icke-brådskande sjukdomsfallen försummas samtidigt som familjevåldet, drogmissbruket och de psykiska problemen ökar. Dessutom skapar isoleringen ökad ensamhet hos äldre.
Det går inte att kväva epidemin helt i ett öppet samhälle. Det är ett tillvägagångssätt som togs till debatt i Finland under veckan, då ett antal forskare med olika bakgrund krävde en ändring av Finlands strategi.
Så länge viruset finns kvar i världen går det inte att stoppa att det sprids till Finland, om inte landet förblir totalt stängt tills det finns ett vaccin mot viruset. Enligt de allra mest optimistiska prognoserna kan ett vaccin vara klart för användning om ett år.
”Som vi ser det är hybridstrategin, som bygger på utökad testning, spårning, isolering och vårdkapacitet, den rätta för Finland” skriver artikelförfattarna.
Nytt företagsstöd behövs
Ekonomerna ordinerar en trestegsmodell för att rädda företagen, stimulera ekonomin och bromsa skuldsättningen.
I det första skedet gäller det att stödja företag, så att de överlever den första perioden med de hårdaste restriktionerna.
Arbetsgruppen konstaterar att Finland hittills har utfärdat mer direkt företagsstöd än andra länder i Västeuropa. Även om Business Finland inte var en optimal fördelningskanal anser gruppen att stödpaketen i stora drag har varit föredömliga.
I det långa loppet är de ändå otillräckliga.
Arbetsgruppen föreslår därför ett allmänt stöd som riktar sig till företag vars omsättning har minskat. Enligt förslaget skulle det riktas till små och mellanstora företag så att det täcker de kostnader som de inte kan skära i.
Genom att till viss del bygga på lönekostnader skulle stödet sporra företag till att hålla kvar sina anställda, menar rapportförfattarna.
I det andra skedet måste ekonomin stimuleras
I det andra skedet, som börjar då restriktionerna dras tillbaka, ligger fokus på stimulans och expansiv finanspolitik. Ekonomin kan nämligen inte kallstartas bara genom att ta bort begränsningarna.
Man kan inte heller hålla företagen i handen tills krisen är över, för det skulle förvränga marknadsmekanismerna.
Då efterfrågan är låg och exportutsikterna svaga måste statsbudgeten 2021 vara stimulerande till sin natur, menar ekonomerna.
”Det är i första hand viktigt att stimulanspolitiken stärker samhällsekonomin. Det talar inte för sänkta skatter eller utökade inkomstöverföringar”, skriver man i rapporten.
Det betyder i klarspråk att arbetsgruppen inte förordar åtgärder i stil med de förslag om basinkomst och servicesedlar till befolkningen som lyftes upp av inrikesminister Maria Ohisalo respektive undervisnings
minister Li Andersson förra veckan.
– Vi ser ingen orsak att stödja hushållen i det här läget, eftersom de inte har lidit så stora förluster och deras attityder mot konsumtion inte har förändrats. Det är ett alternativ, men inte högsta prioritet just nu, säger Vihriälä.
I stället förordar man stimulans till infrastruktur, genom väg- och järnvägsbyggen eller bostadsbyggen. Dessutom bör man satsa på att utöka kunnandet, vilket var motiverat också före krisen. Det finns fog för att satsa på forskning och innovation i olika former, skriver arbetsgruppen.
Tredje skedet:Stoppa skuldsättningen
Om man inte på politisk väg lyckas mildra chocken kan 2020-talet bli ett förlorat årtionde. Men ekonomkvartetten varnar politikerna för att slå in på en väg som leder till ohållbart hög skuldsättning.
Den offentliga statsskulden växer i snabb takt och ekonomerna förutspår att den når minst 90 procent av bnp till slutet av årtiondet. Om inget görs för att bromsa utvecklingen går skulden över 100 procent innan 30-talet.
I det tredje skedet måste man därför fokusera på att balansera skulden. Det kräver en sparkur i miljardklassen, genom höjda skatter och nedskärningar i offentliga utgifter.
Sparbehovet uppskattas ligga på mellan 3–4 procent av bnp, vilket innebär en åtstramning på någonstans mellan 8 och 11 miljarder. Arbetsgruppen nämner några förslag på vilka politiska åtgärder som kan vara motiverade.
Dit hör bland annat att stärka incitamenten för arbete, att förlänga läroplikten, att satsa på utbildning och att främja lokala avtal. Den sistnämnda åtgärden har Nobelprisvinnaren Bengt Holmström tidigare uttryckt sitt stöd för.
Gruppen ger också några preliminära utlåtanden om skattepolitiken. Regeringen uppmanas bland annat att se över olistade bolags skattefördelar samt att höja mervärdesskatten och fastighetsskattens andel av beskattningen.
En statsskuld på 90 procent är inte ett oöverkomligt problem i sig om räntan fortsätter vara på nollnivå, vilket också anses sannolikt. Men trots det måste man vara vaksam för en skenande skuldsättning eftersom den ökar sårbarheten vid nästa kris.
Högre skuldsättning gör det också ännu dyrare att ta lån i framtiden. En ännu värre farhåga är att skuldökningen fortsätter in på 40-talet. Det skulle betyda att hållbarhetsglappet i de offentliga finanserna skjuts på kommande generationer.
”En fortsatt skuldökning kan inte accepteras. Minimikravet är att stabilisera statsskulden redan under det pågående årtiondet”, skriver man i rapporten.
Som vi ser det är hybridstrategin, som bygger på utökad testning, spårning, isolering och vårdkapacitet, den rätta för Finland.
Det är i första hand viktigt att stimulanspolitiken stärker samhällsekonomin. Det talar inte för sänkta skatter eller utökade inkomstöverföringar.
En fortsatt skuldökning kan inte accepteras. Minimikravet är att stabilisera statsskulden redan under det pågående årtiondet.
Ur Vihriälägruppens rapport