Med Viitala och Pekkari i Londondjungeln
I Viaplays första finländska serie Cold Courage utgör finska Pihla Viitala och svenska Sofia Pekkari radarparet. Skådespelarna räddar serien från att bli europudding.
THRILLERSERIE
Cold Courage
★★★☆☆
8 delar på Viaplay, 2 delar ute nu på vilka recensionen bygger. Manus: David Joss Buckley och Brendan Foley, efter Pekka Hiltunens litterära förlaga. Regi: Agneta Fagerström-Olsson och Kadir Ferati Balci. I rollerna: Pihla Viitala, Sofia Pekkari, John Simm, Antti Reini, Caroline Goodall, Elmer Bäck, Jonna Järnefelt m.fl.
Cold Courage heter den första finländska originalserien för strömningstjänsten Viaplay. Nordic noir är inte helt överraskande nyckelordet, men intressant nog är en stor del av handlingen förlagd till London. Plus att vi i seriens centrum ser ett finsktsvenskt radarpar, Pihla Viitala och Sofia Pekkari.
Cold Courage bygger på en romansvit av Pekka Hiltunen men det oaktat är ingredienserna tämligen färska, som det här med brexit och ”England åt engelsmännen”. Det drar ihop sig till parlamentsval och medvind i seglen har högerpopulistiska Fair Rule som under ledning av Arthur Fried (John Simm) håller på att bli rumsrent.
Fast det är inget som Mari (Pihla Viitala), bas för den ljusskygga Studiorörelsen, köper. Inte efter det inledande politiska rallyt där Fair Rule
med hjälp av sina fotsoldater provocerar fram en kravall som gör att en muslimsk yngling råkar illa ut.
Elmer Bäck våldsamt ex
På plats finns också Lia (Sofia Pekkari), bördig från Borgå, sedermera göteborgare. Men med det inte sagt att hon skulle sympatisera med högerpopulisterna. Hon bara jobbar för dem, i egenskap av frilansgrafiker med en hyra att betala.
Mer än så behövs inte för att Mari ska spetsa öronen. Kunde Lia tänka sig att spionera på ledningsgarnityren i Fair Rule?
Men det finns annat att hugga tänderna i än de politiska spänningarna. Skrapar man på ytan kan man skönja turer som tyder på internationell människohandel och prostitution – en ung kvinna får tidigt sätta livet till.
Till det kommer ett traumatiskt förflutet. Där Mari lämnat Kajanaland och en av allt att döma våldsam pojkvän (Elmer Bäck, som man inledningsvis endast ser skymten av) är sverigefinländaren Lia också hon något av ett frågetecken. Vilka var hennes motiv att dra till London?
Viitala äger – på engelska
Summa summarum är det fråga om rätt många pusselbitar, så många att de två första avsnitten inte bjuder på mycket till tempo och temperaturstegring. Men okej, visst blir man lite intresserad och trots att den konstnärliga talangen kommer från många olika håll – som regissör fungerar svenska veteranen Agneta Fagerström-Olsson – och inspelningsplatserna varierar kan man inte direkt tala om en europudding.
Gärna lyfter man också fram skådespelararbetet. Pihla Viitala går in i rollen med en svalhet och fägring – kalla det karisma – som även fungerar på engelska. Och borta är de utstuderat sura minerna som Viitala uppvisar i tv-serien Karppi.
Sofia Pekkari är inte mycket sämre. Hon gestaltar det blonda och skandinaviska utan att reduceras till en fager klyscha. Tillsammans utgör de ett spännande radarpar som när de inte dricker ”tervasnapsi” går in för att ge människor som saknar en röst en talan.
Det blir alltså fortsatt förtroende, må sen vara att det kraftigt svärtade fotot i längden kan bli lite grann tjatigt. Utan ljus inget mörker att tala om, ungefär så.