Danskt terrordrama tuggar på
Filmkritikern Krister Uggeldahl tipsar om veckans intressantaste filmer på tv.
Mest väntar man på att något ska hända i danska serien När dammet lägger sig, om några människor som sammanlänkas av en terrorattack. DRAMASERIE
När dammet lägger sig
★★☆☆☆
10 delar på Yle Arenan och Yle Fem måndagar från 11.5 kl. 21.00 och Yle TV2 fredagar från 15.5 kl. 22.00. (Recensionen baserar sig på 3 delar.) Regi: Milad Alami. Manus: Dorte Warnøe Høgh, Ida Maria Rydén. I rollerna: Karen-Lise Mynster, Jacob Lohmann, Henning Jensen, Katinka Laerke Petersen, Malin Crépin, Viola Martinsen, Arian Kashef, Peter Christoffersen.
En kväll i Köpenhamn sitter gästerna bänkade vid borden på en restaurang. Vi ser inte exakt vad som händer, men så mycket antyds att en blodig terrorattack sker. Så förflyttas vi några dagar tillbaka i tiden, för att börja följa åtta personer i deras vitt skilda liv.
Så inleds den tiodelade danska serien Når støvet har lagt sig om tiden före och efter ett terrordåd. Bland de personer serien följer har vi har ägaren till restaurangen. Den politiska aspekten får vi via landets justitieminister – och där bjuder serien även på en mogen lesbisk äktenskapsskildring med en fru som vill att ministern ska lämna politiken. Vi har en familj där föräldrarna står tämligen flata inför den stökiga tonårssonens droganvändning. En hemlös ung kvinna får ständigt på käften av systemet utan att lyckas hävda sig. Och en invandrarkille förmår inte säga ifrån till den jävliga släkten som försätter honom i knipa. Därtill sitter en deprimerad gammal man på ett ålderdomshem, en svensk sångerska är fångad i en otrohetskonstellation, och dottern till restaurangens ensamstående servitris gör ett fynd som får politiska följder för ministern.
Engagerar inte
Vissa av personerna känner varandra, medan andras liv tangerar varandra flyktigt, och man förstår att terrordådet ska knyta dem samman ytterligare. Här är lite för många sidohistorier inpressade, och ingen av dem engagerar. Ibland sprängs korta glimtar av attacken in i handlingen, som för att försöka höja temperaturen. Men mest väntar man på att dådet ska ske så att någonting börjar hända (och på det får vi vänta till mitten av serien).
Se hellre den norska serien 22 juli (på Yle Arenan) om ni vill se en serie som har något relevant och berörande att säga om människor vars liv påverkas av terror.
100 steg från Bombay till Paris
★★☆☆☆
(The Hundred-Foot Journey, USA 2014) I 100 steg från Bombay till Paris byter Lasse Hallström ut chokladpralinerna (från Chocolat) mot något mera kryddstarka ingredienser. Manish Dayal är den indiska köksmästaren som efter en personlig tragedi sätter kurs på Europa och hamnar i franska St. Antonin. Här verkar också Helen Mirrens Michelinkrögare och hon vill då inte veta av någon konkurrens. Det därpå följande krogkriget har sina sidor men som helhet är filmen lite väl förutsägbar. Den enda gången det bränns är när Frankrike åt fransmännen-packet försöker bränna ner det indiska etablissemanget. Annars är det handbromsen på: tryggt och tillrättalagt. Inte på tom mage. Liv tisdag 12.5 kl. 21.00–23.20, Nelonen söndag 17.5 kl. 16.30–19.00
Tolken
★★★☆☆
(The Interpreter, Österrike-Slovakien 2018) Tolken av Martin Šulík är en roadmovie där historiens mörker skakar tass med en något fryntligare nutid. Ali Ungar (regissörslegenden Ji í Menzel) är en åttioårig jude och slovak som åker till Wien med avsikt att skjuta den forna nazisten som bevisligen ansvarar för hans föräldrars död. Men i stället kolliderar han med mannens son (Peter Simonischek, bekant från Min pappa Toni Erdmann) och tillsammans letar de upp diverse krigsskådeplatser – i en roadmovie där Menzels pensionerade tolk försöker hålla jämna steg med Simonischeks spjuver och fruntimmerskarl. Slutresultatet är tänkvärt och gripande men inte sällan finns det orsak att dra på smilbanden. Yle Teema onsdag 13.5 kl. 22.05–00.05
Gräshopporna
★★☆☆☆
(The Day of the Locust, USA 1975) John Schlesingers Gräshopporna, efter en roman av Nathanael West, är en av många filmer om livet i Hollywood, rättare sagt dess skuggsida. Här möter vi William Athertons grafiker som i likhet med många andra män faller för Karen Blacks aspirerande aktris, precis som om han skulle ha en chans. Faye (Black) ser i första hand till plånboken, bara för att spänna blicken i Donald Sutherlands torrboll som intressant nog går under namnet Homer Simpson. Många gånger rikt och generöst men också lite grann spretigt, löst i köttet. Ingen Sunset Boulevard även om ambitionerna tvivelsutan finns där. Yle Teema torsdag 14.5 kl. 21.00–23.20
Paterson
★★★★☆
(USA 2016) Paterson står för Paterson, New Jersey, Allen Ginsbergs, Lou Costellos och William Carlos Williams hemstad. Fast i filmen av Jim Jarmusch handlar det framför allt om busschauffören Paterson (Adam Driver), en amatörpoet som lever ett inrutat liv tillsammans med sin fästmö (Golshifteh Farahani). Men än sen då? Liksom författare hämtar Paterson sin inspiration ur livets små detaljer, inget är för litet eller för anspråkslöst för att uppmärksammas. Minimalistisk är också filmen i sig, en sorts kärleksförklaring till den vardag som annars tenderar att gå obemärkt förbi. Litet har sällan varit vackrare – ens i Jarmuschs produktion. Yle Teema fredag 15.5 kl. 21.00–22.55
Columbus
★★★☆☆
(USA 2017) Precis som Paterson är också Columbus, signerad sydkoreanen Kogonada, en film där det meditativa och kontemplativa slår hål på det dramatiska. Det blir inte mindre intressant av att Eliel och Eero Saarinens arkitektur spelar en central roll i filmen. Haley Lu Richardson är den unga kvinnan som snöat in sig på firma Saarinens modernism, framträdande i hemstaden Columbus i Ohio. Hit anländer nu också den koreanska arkitektsonen John Cho, för att se till sin svårt sjuka far. Men i stället för att förpassa Cho och Richardson till sängkammaren bullar Kogonada upp med ett säreget litet poem där just arkitekturen och familjeförhållandena stjäl uppmärksamheten. Otippat så det förslår. Yle Teema lördag 16.5 kl. 20.01–21.40
– Jag hade många roliga engagemang som nu är inställda. Det här är så tråkigt för alla, säger Malin Thunberg Schunke i telefon från hemmet i Hannover.
Bok nummer ett hette Ett högre syfte och handlade om hur en svensk man i Italien blev oskyldigt misstänkt för att vara inblandad i ett terrordåd och hur han sedan bollades runt mellan olika europeiska rättsinstanser. Bok nummer två, De rättslösa, handlar om hur fattiga arbetare utnyttjas och ibland mördas av maffiabackade grönsaksodlare i Italien. Huvudpersoner i båda böckerna är svenskan Esther Eldh och italienskan Fabia Moretti, båda knutna till Europol i Bryssel. Och det finns flera cliffhangers i De rättslösa, som pekar framåt.
– Jag har planerat en serie om de här två, jag vet inte exakt hur många det blir, men åtminstone tre till. Ramen är klar, det handlar om Europol
och sedan blir det olika ämnen, ett tema för varje bok.
Hittade kärleken i London
Malin Thunberg Schunke är ursprungligen åklagare, men har senare blivit docent i straffrätt. Hon bor sedan många år i Hannover – när hon studerade internationell straffrätt i London mötte hon en tysk student och kärlek uppstod. De har tre barn.
– Att arbeta på distans går ju bra. Just nu har jag inget externt uppdrag, just nu är det bara böcker.
Hon hade skrivit fackböcker om straffrätt när hon fick inspiration att använda sina kunskaper till att också skriva skönlitterärt. Globaliseringen och vad den innebar såväl när det gällde brott som rättsskipning intresserade.
– Människor kan råka så oerhört illa ut, som mannen i Ett högre syfte. När jag hade börjat skriva den insåg jag att jag inte ville skriva en traditionell spänningsroman, jag ville ha ett internationellt perspektiv, det kunde bli en perfekt serie att gå vidare på.
”Är väldigt nervöst”
Boken antogs, publicerades och fick ett mycket bra mottagande. Då hade Thunberg Schunke redan börjat skriva uppföljaren, vilket gjorde att hon blev av med en del av ”hur ska jag kunna göra nåt bra igen”-trycket.
– Det är väldigt nervöst ändå. Man vet ju aldrig.
Familjen har ett sommarhus på Sardinien, som de ägnat flera år till att restaurera (och ön förekommer även i Ett högre syfte). Coronapandemin har gjort att de inte har varit där på flera månader.
– Vi har en god vän som brukar se efter det, men han sitter i karantän så nu är det ingen som tittar till det.
Vad nästa bok kommer att handla om är ännu en hemlighet, men det är mycket möjligt att det kan bli något som har att göra med den pågående krisen.
– Det finns en ny gränsöverskridande brottslighet. Nu har det internationella samarbetet fått sig en kyss, så det återstår att se hur det spelar in. Det lär nog komma nya typer av brottslighet som utnyttjas av maffian.