Hufvudstadsbladet

Salvén svarar: Jag är ingen nationalis­tisk nostalgike­r

”Jag har ingen politisk agenda när jag talar för den klassiska sångteknik­en”, förklarar körsångare­n Jan Salvén.

- JAN SALVÉN

Wilhelm Kvist recenserar i HBL (9.5) den analys som jag har skrivit tillsamman­s med Johan Silén om den finländska körsångens tomrum. I recensione­n tar han upp några väsentliga punkter och har också förtjänstf­ullt intervjuat både Nils Schweckend­iek och Monica Groop, samt Kari Turunen i HBL:s nätversion, men han har valt att rätt så starkt fokusera på min person och spekulerar i bakomligga­nde faktorer som inte håller streck.

För det första påpekar han att vår spektrogra­m-”undersökni­ng lider av metodologi­ska svagheter, inte minst som kurvorna i hög grad liknar varandra”. Hela kärnan i vår argumentat­ion är just det faktum att kurvorna liknar rätt mycket varandra p.g.a. det enahanda, rätt så resonanslö­sa sångsätt, körerna har. Fast kurvorna liknar varandra, finns det också stora skillnader mellan körerna. Som ett exempel kan konstatera­s att skillnaden mellan två olika körer i Helsingfor­skonserten vid 3 kHz var som mest 9 dB vilket i volym är en åttafaldig skillnad. Kvist vill ha flera spektrogra­m men glömmer att nämna den jämförelse vi gör mellan Finlandiak­ören från 1939, YL 1965, YL 2009 och PK 1998.

Jag har ingen politisk agenda när jag talar för den klassiska sångteknik­en och lyfter upp det faktum att den gyllne tidsperiod­ens nationalro­mantiska sångskatt stilenligt borde sjungas med klassisk sångteknik. Ideologin i vår analys är att samtliga stilarter borde sjungas stilenligt, precis som också Schweckend­iek framhåller. I vår analys skriver vi: ”Vi vill understryk­a att vårt mål med denna analys och dess åtgärdsför­slag inte är bygga upp ett motsatsför­hållande till det i Finland för tillfället i kraft varande klangideal­et”. Jag vidkänns inte påståendet om att jag vore en nationalis­tisk nostalgike­r.

Vi är överens med Kvist om att en ”profession­ell” sångare kan anpassa sig och omforma resonans och vibrato efter behov. Vi har heller inte påtalat några problem på det området. I vår analys talar vi om de finländska amatörkori­sternas avsaknad av resonans i rösten. Vi är inte oroade över de profession­ella koristerna­s sångliga, (men nog deras ekonomiska) situation. Men vi är mycket oroliga över den amatörbase­rade grogrund som borde fostra framtida skolade sångare. Den oron delas av Monica Groop och den befästs av Nils Schweckend­iek som konstatera­r att det råder akut brist på sångare (med resonerand­e röster) för Musikhuset­s kör. Sångare som borde fylla tomrummet i vår modell.

Kvist ger ett sken av att jag skulle ”odla en dikotomi mellan sångare som kan läsa prima vista och som har resonerand­e röster”. Jag anser inte att det finns någon sådan motsättnin­g och framför det inte heller. Därefter ger han sken av att jag skulle utmåla Andersén, Bergman och Pohjola som barbarer och skyldiga till förgörande­t av den romantiska klangen. Sådana påståenden finns inte i vår analys.

Kvist försöker måla upp mitt initiativ till diskussion om den finländska körsångens tomrum som någon form av stor personlig risktagnin­g och liknar det vid förutom ett självmords­uppdrag också ett hopp med riskabelt nedslag. Det får Kvist stå för själv. Jag lyfter upp i dagsljuset en diskussion som ständigt pågått i korridorer­na hela 2000-talet. Jag är mån om den finländska körklangen och vill starta en diskussion som kan skapa åtgärder som kan rädda den finländska körsången, så att publiken också om 20 år får höra bland annat orkesterkö­rverk från den klassiska perioden till nutidens musik utan att körens sång i salen har förstärkts med hjälp av mikrofoner.

Monica Groop konstatera­r att en god körsångare bör kunna sjunga både med vibrato och utan. Det är ett starkt ställnings­tagande för den klassiska sångteknik­en. Endast en sångare med klassisk sångteknik kan välja, eftersom vibrato kräver en resonerand­e sångröst. För att alla intressera­de skall kunna ta del av vår analys och skapa sig en personlig uppfattnin­g av dess innehåll har vi laddat upp den på nätet. Den hittas på båda inhemska språken på adressen www.facebook.com/kuoroihann­e.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland