Frågan om Boksalongen har också en kulturpolitisk dimension

BOKSALONGEN Självfallet är det så att tidningar och förlag får ha vilka kommersiella samarbeten de själva önskar, som KSF Medias vd Anna Hellerstedt skriver i sitt svar på författaren Nalle Valtialas insändare (HBL Debatt 8.5) angående att KSF via sin plattform Boksalongen marknadsför författare och säljer böcker från enbart ett enda finlandssvenskt förlag. Men frågan har också en kulturpolitisk dimension, som Hellerstedt själv måhända ofrivilligt tangerar. Samtidigt undviker hon kärnfrågan om varför ett förlag favoriseras av rikstidningen inklusive KSF-lokaltidningarna i Nyland – det betyder en väldig spridning med finlandssvenska mått – med en marknadsföring av sådan kaliber att den kan betraktas som en störning på en liten finlandssvensk bokmarknad som redan i sig har svårt fungera marknadsmässigt.

Var och en som har insyn i och erfarenhet av att ge ut böcker på mindre förlag i Svenskfinland vet hur mycket redan en frimärksstor annons i HBL kostar till normalpris – så mycket att de små förlagen inte har råd att annonsera alls, helt enkelt. Även i de sociala mediernas tidevarv betyder annonsering mycket både för försäljningen och i allra högsta grad också för att en bok och en författare ska få en plats i det allmänna medvetandet.

Läser man HBL och de andra KSF-tidningarna får man lätt bilden av att det bara finns dessa böcker och dessa författare, då Boksalongen kör med en minst sagt synlig marknadsföring och förmånliga erbjudanden. Det är, som vi alla förstår, varken sant eller rättvist och ger en skev bild av den finlandssvenska litteraturens mångfald och rikedom.

Det finns också en skevhet i att den mest tongivande och viktiga finlandssvenska litteraturkritiken tillkommer i en kontext som har uppenbara bindningar till just samma förlag. Detta borde också vara en trovärdighetsfråga för tidningen.

Men Hellerstedt vill avfärda invändningar som ”tyckande”. Hon konstaterar att publiken är nöjd, och tillägger att den här typens samarbeten är värdefulla för tidningens överlevnad; för att vi alls ska ha en levande, högklassig finlandssvensk rikstidning nu och i framtiden. Det är ju sant, dagstidningens överlevnad är i högsta grad en kulturpolitisk ödesfråga i Svenskfinland – men det är också vår litteratur. Och utan författare ingen litteratur: inte bara tidning och förlag ska överleva och förhoppningsvis blomstra, utan också de finlandssvenska författarna. Och det förutsätter att deras böcker har en chans att nå sin publik, bli lästa. Oberoende av förlag.

Den kulturpolitiska diskussionen kan alltså inte frikopplas från den kommersiella, och en dagstidning – särskilt rikstidningen – är också en kulturbärare med ansvar. Till det ansvaret hör att inte frånse de särdrag som präglar

Dagstidningens överlevnad är i högsta grad en kulturpolitisk ödesfråga i Svenskfinland – men det är också vår litteratur.

den lilla finlandssvenska bokmarknaden.

Boksalongen är ju i sig en fin satsning, så varför inte vidga den så att den omfattar böcker och författare från alla finlandssvenska förlag? Att publiken skulle bli mindre nöjd med det har vi svårt att tro.

Förhoppningsvis kan vi nu gå vidare i en seriös, konstruktiv dialog i saken – KSF Media, Boksalongen, förlagen och författarna.

SVAR KSF Media har inget intresse av att favorisera något förlag framför andra förlag. Inför starten av Boksalongen hade vi dialogen också med andra förlag, men i slutändan var det ett förlag som valde att komma med. Ingen visste ju om detta skulle bli ett välfungerande koncept eller inte, men ibland måste man helt enkelt modigt våga satsa och testa nytt. Nu, snart två år efter starten av Boksalongen, ser vi att det är ett väl fungerande koncept.

Jag är helt säker på att vi har mycket kvar att utveckla vad gäller våra kommersiella samarbeten och koncept, såväl i förlags- och bokbranschen, som i andra branscher. Jag hoppas och tror att vi kan hitta upplägg som bidrar till att skapa mervärde till läsarna, annonsörerna och KSF Media. Det ser jag fram mot!