Rekommendationer och retorik

Under två månader av undantagsförhållanden har den offentliga debatten gått från en ytterlighet till en annan.

”Handlar det bara om retorik – eller vad är skillnaden mellan kväsa och minimera?”

SUSANNA GINMAN Chef för opinionsavdelningen

När coronaepidemin eller egentligen motåtgärderna mot den först slog till i Finland följde en tid då åtgärderna inte alls ifrågasattes. Chocken över undantagsförhållandena var stor och hade en förlamande inverkan. Det tog tid att smälta den nya verkligheten.

Nästan ingen diskussion förekom. På det politiska planet krävde oppositionspartierna hårdare restriktioner, men försiktigt eftersom det inte var läge för hög profilering.

De enda som öppet ifrågasatte att regeringen aktiverade beredskapslagen och införde restriktioner som den möjliggör var författningsjuristerna och forskarna som publicerar en grundlagsblogg (https://perustuslakiblogi. wordpress.com/). En del av dem hävdar att ingreppen i de grundläggande frioch rättigheterna har varit för stora.

Under de senaste veckorna har tonen i samhällsdebatten förändrats. Nu diskuteras bland annat om skillnaden mellan rekommendationer och klara restriktioner och regler har suddats ut.

Det gäller till exempel frågan om hur stängda landets gränser egentligen har varit och är. Det har hela tiden varit klart att finländska medborgare alltid har rätt att återvända hem. Men när det gäller att resa ut har uppfattningen varit att det är omöjligt, att gränserna är stängda. Men så är det inte enligt grundlagen. Gränsbevakningen hävdar att de inte har förbjudit folk att lämna Finland men uppmanat människor att inte göra det. Uppmaningar är en gråzon och kan uppfattas som ett förbud. I och med debatten har gränsöverskridningarna nu ökat markant mellan Torneå och Haparanda.

Ett annat exempel är hur de som är äldre än 70 eller hör till andra riskgrupper ska leva. Många har uppfattat restriktionerna så att man inte ens får gå ut. Nu har flera ministrar sett sig tvungna att säga att man visst får och helst också ska gå ut, vilket många läkare hela tiden har varit noga med. Klarare rekommendationer lär vara på väg.

Det verkar klart att många råd har uppfattats som regler. Det har kanske inte varit avsiktligt, men kan vara en följd av den tydlighet som regeringen har fått mycket beröm för.

Det finns också en annan slags diskussion. Förra veckan gick drygt 50 forskare från vitt skilda områden ut med ett öppet brev till regeringen. De ifrågasätter hybridstrategin och vill att Finland ska gå in för att kväsa epidemin, vilket har betecknats som omöjligt så länge ett vaccin inte finns. De hänvisar till länder som Taiwan, Island, Nya Zeeland, Australien och Österrike som enligt dem har lyckats med kväsandet. Men de konkreta förslagen om vad undertecknarna tycker borde göras lyser med sin frånvaro, till exempel hur länge gränserna ska hållas stängda för att hålla sjukdomen borta. Regeringens budskap är att smittan ska minimeras. Det blir oklart vari skillnaden egentligen ligger. Handlar det bara om retorik – eller vad är skillnaden mellan kväsa och minimera?

Lasse Lehtonen, professor och diagnostikdirektör vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt är en av dem som har undertecknat det öppna brevet. Han medger att det delvis handlar om retorik. Lehtonen vill ha coronakontroller vid gränserna och menar att ju färre fall vi har inför hösten desto bättre rustade är vi. Han tycker ändå att regeringens åtgärder de senaste veckorna har varit bra och säger att många av dem som undertecknat brevet egentligen är ganska nöjda med läget just nu. Syftet är att skapa en mångsidigare diskussion om hur vi ska gå vidare.

En infektionsläkare, som inte hör till undertecknarna, som jag också talar med är minst sagt frustrerad. Hen påpekar att det öppna brevet är en åsikt, som inte är konkret och utan faktaunderlag. Frustrationen gäller ändå i hög grad medierna och hur vi rapporterar om epidemin. Hen tycker motsättningar lyfts fram på bekostnad av fakta. Det skapar mera rädsla och rädslan är vid sidan av coronaviruset en av de främsta fienderna. Det är en fråga att återkomma till.

Nu har vi alltså en debatt med många dimensioner. Det är ett tecken på att vi har landat i den nya verkligheten.