En av 33 000 svenskar i Finland
Omkring tusen nordbor flyttar till Finland per år. Nu bor närmare 33 000 sverigesvenskar här, vilket är nästan lika många som alla svenskspråkiga i Helsingfors. Lina Gahnström flyttade på grund av sina rötter, Håkan Strömmer av kärlek.
Den ökande finlandssvenska emigrationen till Sverige har väckt en hel del oro i Svenskfinland. I en rapport, som publicerades på onsdagen, lyfter Tankesmedjan Magma fram den omvända flyttrörelsen: nordbor som bosätter sig i Finland.
Årligen flyttar nämligen i medeltal ungefär tusen personer som är födda i ett annat nordiskt land till Finland. De flesta, ungefär 800 personer, kommer från Sverige. Det kan jämföras med de 1 250 svenskspråkiga finländare som flyttade till Sverige 2017.
Under 2000-talet har antalet sverigesvenskar – personer födda i Sverige – ökat med 5 000 personer. I slutet av 2019 var de 33 000. Också norrmännens, danskarnas och islänningarnas antal har ökat något till drygt 3 000 personer.
– Det är en betydande rörlighet från Norden och i synnerhet Sverige till Finland. Siffrorna visar att det kommer en del som inte alltid syns i migrationsdebatten, säger Kaisa Kepsu, samhällsanalytiker vid Magma.
Mobiliteten gör visserligen att många också flyttar tillbaka till ursprungslandet om man jämför med annan invandring, men ungefär 45 procent av de svenskspråkiga immigranterna är kvar efter tio år.
Till dem hör Lina Gahnström. Hon är uppvuxen i Värnamo i Småland. Hennes farfar och farmor flyttade en gång från Finland till Sverige, men släktens lantställe i västnyländska Ingå har lett till att kontakten hit har varit tät.
Ett år efter studenten, 2009, flyttade hon så till Finland, men det var två år senare som hon fattade det aktiva beslutet att stanna. Hon hade studerat, fick jobb och började rota sig.
– Jag började bygga upp mitt liv här, det blev mycket mer mitt hem.
I dag har hon en finlandssvensk man och en son på fem månader som hon är hemma med. Annars arbetar hon i ett uppstartsföretag med ansvar för den svenska marknaden.
För även om mycket är lika är också en hel del olika i länderna. Det märks i både privat- och arbetslivet där hon inte sällan är en slags tolk. Gahnström ger några exempel: Bostadsmarknaden är helt olika i Finland och Sverige, och på jobbet kan den finländska parten misstolka svensk artighet och tro att en affär är i hamn även om det inte ens är nära.
Från Stockholm till Jomala
Magmas rapport, som bygger på siffror som Statistikcentralen har tagit fram, visar att tidigare band till Finland är en drivkraft för flytten – precis som i Lina Gahnströms fall. Men det handlar inte om andra generationens sverigefinländare som vill tillbaka till rötterna i så hög grad som man ofta antar. Tre fjärdedelar av de svenskspråkiga inflyttarna har inte en förälder som är född i Finland.
Så kallade kärleksflyttar är också vanliga – och det är Håkan Strömmer ett exempel på. En fjärdedel av alla svenskspråkiga immigranter hade i slutet av det år då de flyttade en finsk partner som bodde på samma adress.
Strömmer har dessutom bosatt sig på Åland dit största delen av den sverigesvenska flyttrörelsen går.
Han träffade sin åländska fru i Stockholm där de båda var verksamma. När deras första barn var på väg ville de bort från storstaden. Valet stod mellan Åland och Örnsköldsvik i Norrland som han kommer från. Nu har Jomala varit Strömmers hem i tio år. – Vi är väldigt nöjda, säger han. Strömmer berättar att han känner igen sig i den åländska mentaliteten, han som själv kommer från en mindre ort. Han säger att han ”aldrig har mött annat än vänlighet och acceptans”, men också att det tar lite tid att komma in i sammanhangen.
– Jag har aldrig känt mig exkluderad för den jag är, det är bara det att jag inte har haft de nätverk som den som är uppvuxen här har.
Fram till för två år sedan veckopendlade han till arbetet som han hade kvar i Stockholm, något som den geografiska närheten möjliggjort i alla fall fram till coronarestriktionerna. Håkan Strömmer säger att det kändes bra att inte behöva ändra på alla faktorer i livet på en gång.
Förstås är det också ett faktum att arbetsmöjligheterna är större i Stockholm. Nu är han ungdomsoch demokratisamordnare vid Ålands landskapsregering och säger att det är det första arbetet han sökt till på Åland där alla bitar föll på plats.
– Man måste få in sin fot och det kan ta ett tag.
Finskan ett gränshinder
Kaisa Kepsu på Magma beskriver de nordiska migranterna som en del av kompetensmigration mellan rikare länder och ett tecken på att vi är en del av den nordiska arbetsmarknaden.
Speciellt Sverige och Finland har täta kontakter kulturellt och ekonomiskt. När en finländare studerar i Sverige blir hen som en slags ambassadör för Finland och återvänder kanske till Finland tillsammans med en svensk partner. Många företag har verksamhet i båda länderna, och också från regeringshåll vill man locka högkvalificerad arbetskraft till Finland.
– På svenskt håll i Finland talas det mycket om att det finns brist på personal som kan svenska, påminner Kepsu.
Finskan utgör ändå vad hon kallar ett reellt gränshinder för många, och hon frågar sig om vi borde bli bättre på att acceptera att alla inte kan perfekt finska.
Det här är något som också Lina Gahnström har reflekterat över.
– Jag får alltid höra att man absolut måste kunna finska för att jobba här, men jag har klarat mig i tio år.
Hon funderar också om man i Sverige, med en större invandring, helt enkelt är van vid att det finns de som talar lite knaggligare, som hon uttrycker det.
Av de sverigesvenska immigranterna är största delen över 24 år och många är verksamma i arbetslivet. En fjärdedel är under 15 år, vilket tyder på att det ofta är familjer som flyttar. Att Finland inte i högre grad lockar åldersgruppen där emellan och då framför allt studerande förvånar Kaisa Kepsu.
Svårt bli finlandssvensk
Ser man till antalet inflyttade sverigesvenskar kan de i alla fall i teorin väga upp för de finlandssvenskar som flyttar från Finland. Kepsu säger ändå att man inte kan räkna med ett plus-minus-spel i frågan.
– Jag tror det kan vara en ganska lång väg till det finlandssvenska för många.
Tidigare forskning har visat att minoritetspositionen som så starkt präglar finlandssvenskhet ofta känns främmande. En femtedel bosätter sig dessutom på helt finskspråkiga orter.
Både Håkan Strömmer och Lina Gahnström säger att de främst identifierar sig som svenskar på Åland respektive i Finland, och inte som ålänningar eller finlandssvenskar.
Gahnström har till och med fått höra att hon inte kan vara finlandssvensk då hon inte är uppvuxen här. Det var kanske inte så allvarligt avsett, men hon funderar ändå över att inte räknas även om hon går på babykafé på svenska, har en finlandssvensk man, seglar …
Speciellt i början var det inte alldeles lätt att komma in i gemenskapen, menar hon och säger att hon vet andra svenskar som har känt på samma sätt.
– Du måste hitta ett sammanhang, kolleger eller något.
För henne är det viktigt att svenskan är levande i Finland. Hon köper svenska böcker i den lokala bokhandeln – och när sonen ska börja på dagis blir det på svenska.