Så har regeringen uttryckt sin linje
Statsministern ilsknade till över att oppositionen inte förstått om regeringens strategi var att kväsa coronaviruset eller inte. Men det är inte konstigt att man efterfrågat klarhet – regeringens budskap har skiftat.
En ordstrid utbröt mellan regering och opposition om hur regeringen definierat sin coronalinje. Men vad är det exakt som sagts vid olika tidpunkter?
Statsminister Sanna Marin (SDP) anklagade på Twitter oppositionspolitikern Petteri Orpo (Saml) för att fara fram med lögn då han menade att Marin inte varit tydlig inför riksdagen med vad som är regeringens mål.
I stället för att referera ännu en Twitterstorm och göra en händelse av det går jag direkt på biffen.
Har regeringen varit otydlig eller inte? Har oppositionen fått svar på frågan om regeringens strategi är flockimmunitet, att låta viruset passera i en lägre kurva, att det sprids på lågintensitet, eller att stoppa det helt?
Här är en rad citat från regeringshåll de senaste månaderna, och hur de kan ha inverkat på förvirringen.
Den 16 mars, då regeringen utlyste en lång lista hårda åtgärder och landet gick in i undantagsförhållanden, sade omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) så här på presskonferensen:
”Det mest centrala är därför att Finland bereder sig på att de äldsta kan hållas skyddade, och resten av befolkningen tar sedan emot den kommande epidemin.”
Den 16 mars svarade Sanna Marin så här på en fråga av Iltalehtis Lauri Nurmi:
”Vi tänker inte heller i det här fallet att vi skulle kunna stoppa epidemin, utan det är fråga om att i alla lägen försäkra oss om att Finlands vårdkapacitet och bärkraft räcker till.”
Den tillplattade kurvan
Social- och hälsovårdsminister Aino-Kaisa Pekonen (VF) visade upp den numera bekanta grafen om hur man ”plattar till kurvan”.
Det var inget märkvärdigt då. Att platta till kurvan var den tidiga parollen på många håll i världen. I det läget var det också mycket svårt att se utvecklingen framåt och hur olika åtgärder biter. Information om virusets beteende och farlighet har tillkommit vecka för vecka, och inte funnits tillhanda på en gång.
Om regeringen därför omprövar sig eller bedömer annorlunda senare är det naturligtvis inte ett problem, utan en dygd. Särskilt om det visar sig att kurvan går nedåt och det är dags för följande beslut.
Men det är ändå mot bakgrunden av vad som sagts tidigare som regeringens budskap tolkas senare. Ska ”resten av befolkningen ta emot den kommande epidemin” också när kurvan är på nedgång?
Frågan väcktes på nytt i början av maj då tjänstemannagruppen ledd av kanslichef Martti Hetemäki släppte sin rapport om exitstrategin.
I den stod det bland annat så här: ”[Med regeringens åtgärder i mars] försökte man sakta ner epidemins utveckling så att vårdkapaciteten inte överskrids (...) Den blå kurvan visar en situation där människors fysiska kontakter minskat så mycket, att epidemin nästan stannar. I det scenariot är prognosen dock att epidemin snabbt rasar på nytt ifall man frångår begränsningarna. Då är resultatet att man får nackdelarna av både epidemin och av begränsningsåtgärderna.”
Det var tolkningarna av rapporten – att det kunde vara en nackdel om epidemin stannar upp – som fick oppositionen och massmedier att fråga regeringen om strategin ännu var att platta till en stigande kurva eller att kväsa kurvan.
”Förhindra virusets framfart”
På denna fråga svarade Sanna Marin många gånger med ungefär samma formulering. Den 6 maj sade hon till riksdagen: ”Jag har sagt det många gånger här i salen (...) och säger det igen: Regeringens mål är att försöka hindra virusets framfart i samhället, trygga vårdens bärkraft och skydda personer i riskgrupperna. Den här målsättningen har hela tiden varit densamma och förblir det i fortsättningen.”
I torsdags, på frågetimmen den 14 maj:
”Regeringens mål är att hindra virusets spridning i samhället, trygga vårdens bärkraft och skydda riskgrupper. De här målsättningarna har hela tiden varit desamma (...)”
Men hon tillade också att man inte vet om immuniteten håller, och att regeringen därför inte eftersträvar att resten av befolkningen ska ta emot epidemin:
”Det vore därför mycket oansvarigt om regeringen hade som mål att en stor del av befolkningen insjuknade. Vi eftersträvar inget sådant, vi vill inte ha något sådant”, sade hon.
Statsministern upplever att hon upprepat sig tydligt, men dilemmat är att hon samtidigt säger att målsättningen varit densamma hela tiden. Då kunde det lika bra tolkas som att ”övriga befolkningen tar emot viruset”, att man plattar till kurvan så länge vårdplatserna inte överstiger kapaciteten, eller att viruset sprids mindre men på lågintensitet.
Det är inte konstigt att alla inte varit hundra på vad som gäller.
”Efterstävar inte flockimmunitet”
Det som tydligen irriterade Petteri Orpo var att Marin gav det tydligaste beskedet på en presskonferens dagen efter, 15 maj:
”Målsättningen betyder att vi inte vill att människor ska exponeras för viruset. (...) Regeringen anser att epidemin inte alls borde fara fram i det här landet.”
”Regeringen eftersträvar inte, liksom, en sådan här flockimmunitet via insjuknande, utan förstås hoppas vi att ett vaccin utvecklas i sinom tid och att befolkningen kan skyddas via det.”
Och på en fråga av Yles Pirjo Auvinen sade Marin:
”Vi vill alltså att viruset inte ska finnas i samhället, att det inte ska spridas, att det helt enkelt inte ska finnas. Så alltså om man sätter ett mål till exempel för r-talet eller sjukdomens förekomst så borde förstås målet vara att viruset inte finns alls, att det inte finns några smittfall (...) Men samtidigt är vi realister. Det är en global pandemi och finländare kan lämna landet och komma in. Det finns inga garantier för att viruset hålls borta. Vi väger också in andra mänskliga följder (...) därför går regeringen en balansgång.”
Det mest rediga inlägget om nuvarande målsättning verkade alltså ha kommit i fredags, inte under dusterna i plenisalen. Och det ser heller inte ut som om målsättningarna hela tiden skulle ha varit ”desamma”, det har ju heller inte läget varit. Det är som sagt inte ett problem – det vore ett större problem om regeringen inte reagerade på läget.
Men att Marin ilsknar till för att det varit svårt att hänga med är rätt onödigt.
■