Något stort på en ganska liten scen
Dokumentären om Svenska Teaterns ungdomsmusikal Hype är en nostalgtripp tillbaka till nittiotalet som samlar ”alla” som var med om att förverkliga succén. Visst köper man att det här på sin tid var något helt unikt.
DOKUMENTÄR
Hype 10 år
HHHII
Yle Arenan och Yle Fem 25.5 kl. 20.30, 25.5 kl. 11.04 och 26.5 kl. 10.27. Medverkande: Tino Singh, Ville Pusa, Micaela Fagerholm-Valkama och Paavo Kerosuo m.fl. Manus och regi: Niklas Rosström.
130 000 personer såg musikalen Hype de 216 gånger den spelades på Svenska Teaterns stora scen åren 1994–1995. Jag var själv en av dem, och minns att jag i det stora hela tyckte storyn var tunn men showen häftig.
Nu 25 år senare firas jubileum med en nyinspelning av uppsättningens största hit Du är vad du är, en låt med töntig text men klockren hitpotential. Niklas Rosström, som själv var med och skrev musiken, har också gjort dokumentären om återträffen på Svenska Teatern. Resultatet är en hyllningsdokumentär där mängder av talande huvuden minns succén och hur det var att få vara med om att skapa något helt nytt och banbrytande.
Resultatet är en hyllningsdokumentär där mängder av talande huvuden minns succén och hur det var att få vara med om att skapa något helt nytt och banbrytande.
”Alla” var med
Hype beskrivs som en av de första ungdomssatsningarna på en finländsk institutionsteaterscen. Teatrar riktade sig vid den här tiden sällan uttryckligen till den här målgruppen, och det var heller inte okontroversiellt att en ”rockmusikal” sattes upp på den finlandssvenska nationalscenen.
Det är en uppsättning som ”alla” verkar ha varit med om att förverkliga, och ”alla” intervjuas också i dokumentären. Stjärnorna Tino Singh, Ville Pusa, Micaela Fagerholm och Paavo Kerosuo är självskrivna, men medverkar gör också Marco Bjurström somkoreograferade, Jarkko Valtee som stod bakom de färgglada overallerna och nättröjorna inspirerade av Gaultiers scenkläder för Madonna, och Sören Lillkung som tränade sångarna. Som hängivna fans framträder kända personer som Sonja Kailassaari, Krista Kosonen och Jeanette Björkqvist.
Nytänkande pionjärer
Förutom att musikalen hade fingret på tidens puls, och snappade upp de senaste trenderna inom musik och mode, marknadsfördes den på ett sätt som är kutym i dag men som inte var det då. Att man egentligen inte lyckades nå sin primära målgrupp på 18–30-åringar så bra nämns i förbigående. Men det spelade mindre roll när succén var desto större bland yngre tonåringar och trettioplussare.
Hype gick även hem över språkgränsen, och det verkar inte enbart ha varit finskspråkiga skolklasser som kom och tittade som en del av den obligatoriska svenskundervisningen. Finska medier uppmärksammade musikalen, och att dess Wikipediasida i dag enbart finns på finska säger kanske något om genomslaget på finskt håll. Av recensenterna nämner dokumentären bara Helsingin Sanomats Jukka Kajava som hyllade den. Hur mottagandet blev på finlandssvenskt håll förblir oklart, men åtminstone HBL lär ha varit återhållsamt positiv.
Dokumentären fungerar som en festlig nostalgitripp till nittiotalet och övertygar en om att Hype verkligen var något nytt och fräscht och aldrig tidigare skådat på en teaterscen i Finland. Visst köper man hajpen.
malin.slotte@ksfmedia.fi
MALIN SLOTTE
REALITYSERIE
Au pairit Uudessa-Seelannissa
9 delar (serien recenseras i sin helhet). Yle Arenan och Yle TV2 20–24.5 kl. 21.00. Medverkande: Ada Hiltunen, Emel Geçgel, Jane Hölsö, Jussi Sokkanen, Sini Karvonen. Regi: Kati Kanerva.
Yle-realityn Au pairit har gått i sex säsonger sedan 2014 och blivit omtalad, så nu inför premiären av den sjunde säsongen är det kanske dags att kolla in den.
Och det visar sig vara mycket välgjord reality; man förstår varför den fortsätter produceras säsong efter säsong.
Konceptet är enkelt: varje säsong följer med några finska au pairer under deras tid utomlands – i den nya säsongen bär det av till Auckland i Nya Zeeland.
Ett brokigt gäng tar flyget från Finland till andra sidan jordklotet.
Vi har två tjejer som båda tycker om att fixa sig; lösögonfransar och långa naglar hör till apparitionen. Ada är utbildad kosmetolog och uppvuxen i en mormonfamilj, Emel har turkisk pappa, och anses både av sig själv och andra ha ”hett turkiskt temperament”.
Sini från Kittilä framstår som deras raka motsats. Hon är osminkad och absolutist, och beskriver sig som en tillbakadragen hemmakatt som är ängslig inför nya situationer.
Bitchen tillbaka
Jussi är killen i gänget, en lättsam och smidigt typ som verkar ha tur i livet och landa på tassarna vad han än råkar ut för.
För att få fart på det hela kastas även självsäkra och kaxiga Jane från
Miamisäsongen 2018 in, där hon utmärkte sig som konfliktskapare. I den här säsongen får hon sitt rykte återupprättat.
Serien skildrar de unga människornas nya tillvaro som barnskötare, ett ansvar som inte alltid är lätt, och vissa får kämpa för att hitta sin plats. Familjerna de bor hos får behålla sin integritet, även om bilden av dem alla gånger inte blir så positiv, åtminstone inte om man ska tro deras au pair.
För dem som har flick- och pojkvänner hemma i Finland innebär distansen påfrestningar på förhållandet. Men det handlar också om de fem au pairernas relation till varandra, eftersom det är med varandra de umgås på fritiden. Trots olikheterna växer en vänskap fram som är fint skildrad. Det är inte okomplicerat, de har sina gräl som stundtals blir rätt uppblåsta. Samtidigt är de hänvisade till varandra och tvungna att lösa konflikterna.
Fint skildrad vänskap
Castingen är lyckad, det är människor som har sina sidor, men som också är lätta att tycka om.
Som Sini som egentligen visar sig vara ganska modig och utåtriktad och ha mer skinn på näsan än vad man först luras att tro. Framför allt har hon integritet och håller fast vid den hon är.
Och Emel som visar sig vara den känsligaste av dem alla; hon är inte alls den tuffing hon först ger sken av, utan visar sig vara en riktigt schysst tjej.
I den här serien finns allt som är viktigt. Det är en serie om att växa som människa, bli vuxen och ta ansvar för sitt liv, och om vänskap. Det är berörande, stundtals även upprörande, om att uppleva något unikt tillsammans. Framför allt är det väldigt beroendeframkallande tv, ett exempel på att reality som skildrar vardagen utan uppskruvade, konstruerade konflikter kan vara högintressant, angelägen tv.
De sex tidigare säsongerna finns kvar på Arenan. Sommaren är med andra ord räddad.