Trumps aktivister ger ingen djup insikt
Boken framställs som en nyanserad skildring av de väljare som innehar en nyckelposition i presidentvalet i höst men i fokus står tre republikanska aktivister från delstaten Virginia på amerikanska östkusten, skriver Oscar Winberg.
Alltsedan Trump överraskande segrade i presidentvalet 2016 har journalister greppat efter förklaringar och öst uppmärksamhet över såväl presidenten som hans anhängare för att förstå vad som riktigt hände för fyra år sedan. I Trumpin kansa söker journalisten Maria Annala förklaringar bland en liten grupp republikanska aktivister varvat med en ytlig genomgång av forskningsresultat, resultatet är hackigt och lämnar inte läsaren med en större förståelse av amerikansk politik.
En valskräll ger nästan per definition upphov till frågor om hur de som borde ha vetat bättre missade de politiska fenomen som bubblade under ytan, se bara på Sannfinländarnas ”jytky” i riksdagsvalet 2011 eller brexitomröstningen 2016. Samma princip gäller Donald Trumps överraskande seger i amerikanska presidentvalet för fyra år sedan. Sedan resultaten rullade in i november 2016 har otaliga spaltmetrar och tryckbläck spillts på Trumps anhängare, även här hemma i Finland och den senaste inhemska tolkningen står journalisten Maria Annala för.
Tankarna går oundvikligen till den amerikanska kolumnisten Salena Zito vars fokus på presidentens anhängare resulterade i prestigefyllda medieposter och gav upphov till benämningen ”Trumpviskaren”. Även om Zito, som tidigt uppmärksammade just de väljare som i Trump fann sin frälsare, kan sägas personifiera journalisternas gränslösa intresse för presidentens supportrar är hon inget undantag. Förra sommaren konstaterade en artikel i Columbia Journalism Review att mer eller mindre samtliga nationella mediehus publicerat en, oftast flera, reportage om Trumpanhängare ute på vischan – helst i en så kallad diner-restaurang.
Mediekritiker har upprepade gånger fördömt dessa reportage vars nyhetsvärde endast aningen förenklat kan beskrivas som bekräftandet att presidentens hängivna anhängare fortfarande är just det, hängivna anhängare. Trots detta presenterar Annala uttryckligen sin bok som ett försök att uppmärksamma dessa anhängare som hon upplever försummas i rapporteringen från Förenta staterna.
Bokens idé undergrävs
En av de största bristerna i boken är att Annalas röst saknas helt då de tre aktivisterna (Alice, Brian och Christianné) i vilka hon förankrar sitt reportage ges tolkningsföreträde. Följden blir att dessa lägger fram missledande eller direkt falska påståenden
och alltför ofta avstår Annala från att själv ta ställning eller ge läsaren det sammanhang och den information som krävs för att bedöma påståendena.
Då aktivisterna får diktera narrativet blir termer som patriotism, elit och folket centrala utan att definieras medan rasism förbises eller förkastas som förklaringsmodell. Författaren försöker kompensera denna brist genom att ägna vartannat kapitel åt vad som främst kan beskrivas som enkla sammanfattningar av aktuell statsvetenskaplig forskning.
Indelningen ger boken ett hackigt tempo och, etter värre, ställer forskningen i så stark kontrast mot reportagen att det undergräver hela bokens idé om att förstå Trumpanhängarna. Annalas reportage och forskningsresultaten går inte ihop.
Boken framställs som en nyanserad skildring av de väljare som innehar en nyckelposition i presidentvalet i höst men i fokus står tre republikanska aktivister från delstaten Virginia på amerikanska östkusten. Dessa aktivister är knappast i någon form av vågmästarroll när det gäller valet i november, de är och förblir trogna republikaner. Annala är i och för sig öppen från första början kring att samtliga jobbade aktivt för Trumps kampanj men det dröjer till exempel ända till de sista tio sidorna av boken innan det framgår att en av dessa tre (Christianné) i dag jobbar som kommunikationsdirektör för ingen mindre än Rudy Giuliani, presidentens skandalomsusade personliga advokat.
Att förvänta sig att dessa aktivister ger läsaren djupare insikt i de närmast mytomspunna väljare som övergav Demokraterna eller hemmasoffan för att 2016 leverera Trump segern är orimligt. Trots en lång epilog med fokus på Trumps år i Vita huset och det kommande valet ger fokuset på dessa aktivister heller föga förståelse inför november 2020 bortom självklarheten att presidentens trognaste anhängare fortfarande stöder honom.