❞ Nu finns problemen med tillgången på läkemedel på den politiska agendan vilket är en förutsättning för att man ska kunna ta tag i frågan.

Under de senaste åren har vi fått vänja oss vid att den medicin vi ska köpa inte finns i apoteket. Pandemin aktualiserar problematiken ytterligare.

Problemet har ännu inte blivit akut i Finland eftersom apoteken oftast hittar en motsvarande medicin med samma verksamma ämne som i den ordinerade medicinen. Om det inte lyckas behöver man ett nytt recept. Det gäller mediciner mot till exempel bröstcancer, psykiska problem och högt blodtryck.

Men trenden är oroväckande. 2019 kom det nästan 1 700 anmälningar om tillgänglighetsproblem till Fimea, Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet. Det är mer än någonsin tidigare. 2018 var anmälningarna 1 213. För nio år sedan, 2011, var anmälningarna så få som 73.

Det är naturligtvis inte bara Finland som drabbas. Samma problem finns i hela världen.

Bakgrunden är att läkemedelstillverkningen både har koncentrerats och splittrats. Och givetvis globaliserats, precis som tillverkningen av nästan allt annat.

De stora läkemedelsfirmorna är inte så många, men de har börjat anlita kontraktstillverkare och på det sättet har en hel bransch uppstått. En stor del av tillverkningen av råvaror för läkemedel sker i Kina, medan en stor del av de generiska läkemedlen, mediciner vars patent har upphört, tillverkas i Indien.

En råvara produceras kanske i bara en eller några fabriker. Om det av någon orsak blir produktionsstopp drabbas alltså all tillverkning i hela världen. Det har till exempel hänt att en fabrik har drabbats av en eldsvåda och därefter har produktionen stått en tid. I år har särskilt covid-19 lett till produktionsproblem.

Indien beslöt tidigare i år att förbjuda exporten av läkemedel som innehåller paracetamol, en vanlig värkmedicin. Nu tillåts igen tablettexporten, men förbudet att exportera råvaran gäller fortfarande.

I Europa tillverkas inte paracetamol alls, och 80 procent av antibiotikan kommer från Kina. Det här fäste EU:s höga representant för utrikespolitik och säkerhetsfrågor Josep Borrell uppmärksamhet vid nyligen, i en intervju för stora tidningar i Europa, bland annat Helsingin Sanomat. Borrell sa att man hittills har tänkt att det inte spelar någon roll var produkter tillverkas och att den globala marknaden ser till att de når alla intresserade. Nu har coronapandemin visat att det inte stämmer. Borrell föreslog också att läkemedel kunde börja tillverkas i Afrika, som EU vill stödja på olika sätt.

Ansvaret för läkemedelsproduktionen ligger i tillverkarnas händer och tjänstemän och politiska beslutsfattare drar sig för att ställa alltför stora krav eller öppet kritisera industrin. Det kan leda till ointresse för att sälja läkemedel till landet i fråga.

Hur tillverkningsprocesserna ser ut och vad som tillverkas i vilka länder är ingenting medicintillverkarna vill skylta med. Som i all produktion handlar det om effektivitet och så låga kostnader som möjligt. Av lättförståeliga skäl är medicintillverkningen ändå en mycket känslig bransch när det gäller pålitlighet och kvalitet.

Det är uppenbart att problemet med bristande tillgång på en del mediciner nu får större uppmärksamhet än tidigare, och har en större tyngd. Det beror delvis på att coronapandemin har visat hur sårbara vi blir när en så stor del av tillverkningen av också andra produkter än mediciner sker i en och samma världsdel.

Ändå ligger ansvaret fortfarande på industrin. Det gäller också tillverkningen av vaccin mot coronavirus, som hela världen hoppas på. När och om ett vaccin finns blir det stor konkurrens bland presumtiva köpare. I Frankrike uppstod rabalder när det franska företaget Sanofi meddelade att USA får förköpsrätt på deras vaccin. Det bortförklarades senare som en lapsus, men illustrerar problematiken. Samma företag har beslutat placera en läkemedelsfabrik i Europa. Det är ett steg på vägen.

Finland är en oerhört liten marknad för medicintillverkarna. De nordiska länderna samarbetar och planerar att utöka samarbetet. Men inte heller Norden eller ens EU är stora marknader.

Nu finns problemen med tillgången på läkemedel alltså på den politiska agendan vilket är en förutsättning för att man ska kunna ta tag i frågan.