Örter och blommor på varje centimeter
Den första satsen med rädisor är mogen, vitlöken har långa stjälkar och de späda salladsbladen och spenaten lyser vackert gröna i vårsolen. I en skyddad radhusträdgård i Esbo kan man redan plocka säsongens första skörd.
Det blåser en isande havsvind från Norra fladet in över Sökö strandväg i Esboviken, men i Karoliina Pertamos lilla och skyddade trädgård som vetter mot söder är det nästan sommarvärme. Hon är i full färd med att lyfta bort de nya ”taken” från odlingslådorna så att där inte blir för hett i vårsolen.
– Det här är mitt paradis, här kunde jag sitta hur länge som helst och beundra allt som gror och växer. Jag börjar dagen med att komma hit ut med min smörgås och plocka ett berg av örter, blad och rädisor på den, säger Karoliina Pertamo.
Hennes familj, maken och två tonåriga söner, har bott i radhuset i Sökö i ungefär sju år och under den tiden har Karoliina Pertamo förvandlat de båda trädgårdshalvorna till en grönskande oas. På bakgården, som har kvällssol, dominerar de trädformade vinbärsbuskarna, julrosen, olika slags tulpaner och en mängd perenner som blommar senare i sommar.
Värnar om pollinerare
Den här soliga förmiddagen fokuserar vi ändå på trädgården framför huset, för det är här som trädgårdsodlaren själv trivs bäst.
– Jag har strävat efter att skapa en levande trädgård, att här ständigt ska finnas något som växer, blommar och mognar. Två saker är extra viktiga för mig, jag vill ha en nyttoträdgård som ger mig mycket ätbart och jag försöker göra den så trivsam som möjligt för insekter och pollinerare, för de är oerhört viktiga för miljön, säger Pertamo.
Det här syns i valet av växter, i varje odlingslåda och nästan varje kruka samsas flera olika växter, både örter och blommor. Hon har speciellt satsat på blomster med riklig nektar, för det är sådana som pollinerare gillar, exempelvis honungsfacelia och blåklint.
– En del växter odlar jag nu för första gången, för att det är spännande. Men i vår har jag drivit upp rekordmånga plantor, det skyller jag delvis på coronan, jag har känt ett extra stort behov av att så en massa olika frön. Tack vare den milda vintern har jag redan tidigt kunnat så köldtåliga växter som spenat här ute. Också inomhus upptas varje ledig plats av krukor och lådor, men det är fortfarande för kallt för att ta ut tomater, gurkor och en del köldkänsliga prydnadsväxter.
Pertamo menar bokstavligen varje ledig plats, överallt längs de stenbelagda gångstigarna finns det rader av krukor, men också plastlådor, mjölkpaket, frysaskar och toapappersrullar har fyllts med mylla och frön.
– Det har alltid varit min målsättning att odla på varje ledig centimeter, jag har så fullt i alla krukor och lådor att det inte ens finns plats för ogräs. Jag sätter hemskt lite tid på att rensa. Men så tycker jag inte heller att trädgården måste vara för prydlig, det får synas att jag ständig jobbar här – sår, planterar och njuter av det som trädgården producerar.
Plockar nässlor och komposterar
Det ekologiska är viktigt för Pertamo, bortsett från nån påse hönsgödsel försöker hon klara sig med det som naturen ger. Hon plockar nässlor som växer på husbolagets allmänna gård och vattnar krukväxterna med nässelvatten. Myllan kommer i huvudsak från komposten som hon matar med både matrester och trädgårdsavfall.
– Komposten är jätteviktig, vi har ingen bil i familjen så jag kan inte köpa tunga jordsäckar och släpa hem dem. Jag strävar också efter att inte slösa med vatten, jag vattnar bara krukorna och pallkragarna, men det som växer i marken får klara sig med regnvatten. Det räcker oftast, då grödorna står tätt förhindrar de avdunstningen och myllan hålls fuktig, förklarar Karoliina Pertamo.
Hon försöker också välja växter som berikar jorden eller binder upp mycket kväve, exempelvis bönor. Fröna beställer hon från Nyttoväxtföreningen.
– I en liten trädgård måste man satsa på växter som växer på höjden, som solrosor, klematis och ärter. Bara det blir lite varmare vågar jag också ta ut brytbönorna, de får klättra längs spaljén som jag har byggt mitt på gården. Jag har också gett bondbönorna en andra chans just för att de förbättrar jorden, även om den bönan gav en ganska mager skörd förra sommaren, det blev inte mycket att äta av dem.
Inspiration från trädgården
Pertamo är illustratör till yrket och har nyligen publicerat två trädgårdsrelaterade bilderböcker för barn. Inspirationen till böckerna kommer naturligtvis från den egna trädgården.
– Jag har mitt arbetsrum här hemma, inte bara nu under coronavåren utan också i normala förhållanden, så jag kan alltid gå ut en stund när inspirationen tryter. Jag tar med mig en tekopp och sätter mig under rönnen, det fungerar oftast. Här satt jag också och skissade på bilderna till pekboken Kaninen gillar, berättar Pertamo.
Det står en stol under den lilla rönnen och intill den en stubbe med en tekanna och en tekopp. När
Pertamo slår sig ner där en stund kommer hennes ständige följeslagare, hundflickan Haiku, springande och kräver lite uppmärksamhet.
– Haiku är oftast med mig i trädgården, hon jagar varken fåglar eller andra flygfän. Men vi har på sistone fått besök av en ekorre som springer upp och ned i en stor tall och den ekorren tycks reta Haiku, hon kan inte låta bli att skälla på den.
Haiku har också bidragit till kretsloppet, senast när hennes päls trimmades lämnade Pertamo hårtussarna kvar på gården och snart kom tacksamma småfåglar och plockade med sig av det mjuka materialet till sina bobyggen. Också här i trädgården finns ett par fågelholkar inredda med hundhår. Karoliina Pertamo väntar ivrigt på att snart få höra pip av fågelungar därifrån.
Längs med staketet som omger trädgården finns rader av uppochnedvända lerkrukor. Vid första anblicken ser de bara ut som reservkrukor i väntan på nya växter. Men också de fyller en funktion, berättar Pertamo, – som hem för insekter.
– Jag hoppas att pollinerare ska bygga sina bon här, men om inga bin flyttar in så får åtminstone spindlarna ett skyddat hem – också de är välkomna i min trädgård!
Underhållningsbranschen kan både vara helt fantastisk men också svår. En som vet är Lasse Berghagen som har ägnat hela sitt vuxna liv åt att sjunga, skriva musik och uppträda. Han har sett duktiga artister komma och gå, medan han själv har haft fullt upp mest hela tiden. Anledningen, tror han, är mångfalden.
– Danny Saucedo har frågat mig hur man klarar sig bäst som artist. Mitt svar är att man inte ska vara för ensidig, utan öppna sinnet. Då kan du vara med i så många sammanhang. Det gäller att ligga i mittfåran och känna av. Hade jag stirrat mig blind på en sak hade dörren stängts.
”Har jobbat på”
Det är coronatider och intervjun görs på telefonen. Lasse Berghagen, 75 år, berättar att han och hustrun Eva har satt sig själva i karantän. Det är tråkigt, men helt okej, än så länge. Som förströelse läser han en hel del och kollar på serier, bland annat på National Geographic. Emellanåt skriver han lite. Kanske blir det en femte barnbok om Filippa och morfar.
– Annars har jag inga drömmar eller längtan kvar, saker som jag känner att ”det måste jag hinna göra”. Det har jag heller aldrig haft. Jag har jobbat på och varit intresserad av människor, och förhoppningsvis utvecklats med allt jag har gjort, säger han och fortsätter:
– Det ena har lett till det andra. Jag går med öppen famn och möter livet.
Hundratals sånger
Drivkraften har alltid varit nyfikenheten, och så klart glädjen. Ibland har han gått bet. Då har han hoppat av. Men i de allra flesta fall har han försökt och lyckats.
Det började med sången och musiken. Skivdebuten gjorde han som nittonåring. Samma år träffade han sin första fru, Barbro ”LillBabs” Svensson. Äktenskapet höll i tre år och tillsammans fick de dottern Malin. Efter skilsmässan skrev han sången Teddybjörnen Fredriksson till sin förstfödda. Samma vecka kom även låten En kväll i juni till.
Under åren har det blivit mellan 300 och 350 sånger – både text och musik. Av dem har många blivit klassiker, som Stockholm i mitt hjärta, Sträck ut din hand och Hålligång i skogen.
– Först skriver jag texten, det är nånting jag fastnar för, ett uppdrag jag fått, en föreställning eller en förfrågan från en annan artist. Det kan vara vad som helst. Thore Skogman skrev om klädnypor och allt möjligt. För mig är det mer ett skeende. Sedan kommer det roliga med att sätta musik till texten.
– Jag blandar hej vilt mellan moll och dur och i många av mina texter finns ett ljus i slutet. Jag går in för att skriva texter som bär och som har en mening.
Allsångssuccé
Berghagens 56 år i branschen har innehållit mycket olika saker: krogshower, revyer, musikaler och långfilmer. Tre gånger har han tävlat i Melodifestivalen och 1975 segrade han med låten Jennie Jennie.
Under åren som programledare för Allsång på Skansen ökade publiken från 600 000 till 2 miljoner och Lasse blev en superkändis, vilket inte alltid har varit helt enkelt.
– Att vara offentlig är medaljens baksida. Visserligen var det något jag drömde om, att få uppmärksamhet och få låtarna spelade. Men det blev lite väl mycket ibland. Men jag klagar inte, absolut inte. Det vore en skam.