Med himlen som gräns
Volkswagen T-Roc Cabriolet är som den vanliga versionen minus taket, två dörrar, ett baksäte och 160 liter bagageutrymme. I gengäld ger bilen en luftigare färd, mera karaktär och ett pristillägg på 9 000 euro.
Priset på 40 000 euro och den begränsade användbarheten gör att VW T-Roc Convertible knappast blir någon försäljningsframgång på familjebilsmarknaden. Å andra sidan är det knappast meningen heller, utan bilen riktar sig klart till ett ungdomligt klientel som gillar fartvinden i håret, eller kanske på en vackert brun flint om det gäller en äldre ungdom.
Det är alltså känslan som avgör, och kanske Volkswagen lyckas där andra har gått bet: att skapa en att- raktiv bil baserad på en suv. Tankar- na går osökt till Range Rover Evoque Convertible som lanserades i mitten av förra decenniet för att snabbt läggas i graven.
Där öppna bilar vanligtvis kopplas ihop med en låg kaross är det här undantaget som bekräftar regeln eftersom det är en lite förlängd och lite nedsänkt tvådörrarsversion av den lilla suven T-Roc, lillebror till Tiguan. Suv-släktskapet gör det lätt att stiga in framme i bilen även med taket uppfällt. I baksätet kan två vuxna sitta relativt bra med taket nedfällt, men den sluttande taklinjen gör att huvudet lätt slår i taket om det måste läggas på.
En bonus med bilen är att utsikten ut mot sidorna är exemplariskt bra tack vare att bilen saknar både Boch C-pelare. Men lugn; för att skydda mot rullning är A-stolpen och ramen kring vindrutan förstärkt och dessutom finns skyddsbågar bakom nackstöden i baksätet som vid behov fälls upp på någon millisekund för att skydda passagerarna. I övrigt har bilen samma säkerhetssystem som den vanliga versionen.
Lyss på fågelsången
En öppen bil kan knappast sägas vara praktisk, åtminstone inte på finländska breddgrader. Men då solen skiner någon enstaka gång är det roligt att rulla upp taket och höra fågelsången. I själva verket kan man köra med taket nedfällt i överraskande kall väderlek och till och med i lätt regn bara man har en viss hastighet och haft förstånd att klä sig varmt och vindtätt. Den som inte är beredd på lite umbäranden ska alltså inte tänka på en öppen bil.
Med bilen kommer också ett vindskydd som monteras fast i baksätets sidor och fälls upp mot framstolarna. Det minskar klart vinddraget framtill om man är två personer i bilen. Är baksätet upptaget gäller det bara att stå ut med det hårdare vinddraget.
Eftersom det är en Volkswagen
är interiören välkänd och beprövad. Tygtaket öppnas och stängs helt automatiskt på endast nio sekunder med ett tryck på en knapp i hastigheter på upp till 30 km/h. En gång när himlen plötsligt öppnade sig kom snabbheten speciellt väl till pass eftersom interiören inte tycker om att bli våt.
Jag råkade ut för rejäla stormar, envist återkommande regnskurar och ett hagelbombardemang och kan intyga att taket höll tätt för både vatten, hagel och vindljud. Bilen lär klara vinterförhållanden lika bra som plåtversionen. Motorn är ganska högljudd vid full acceleration men i normal trafik är det främst däcksljuden som hörs in, hur mycket beror på asfaltens grovlek. Överlag är ljudnivån i klass med vanliga T-Roc.
Enkelt val
Från sidan och bakifrån ser bilen annorlunda ut än den vanliga versionen eftersom den är ungefär fem centimeter lägre och taket dessutom sluttar ner bakåt. Därför är bagageutrymmets nästan tvärställda öppning klart mindre än i den vanliga versionen med sin stora baklucka. Det intressanta är att bagageutrymmet på 284 liter hålls intakt vare
Det är alltså känslan som avgör, och kanske Volkswagen lyckas där andra har gått bet: att skapa en attraktiv bil baserad på en suv.
sig taket är uppe eller nere. Lasttröskeln är hög och försämrar användbarheten.
Bilen säljs i Finland endast med Style-utrustningsnivå, TSIbensinmotor på 150 hk och sjuväxlad DSG-automat. Dubbelkopplingsväxellådan fungerar överlag smidigt och omärkligt men speciellt i stadstrafik kan den bete sig lite kantigt. Motorn räcker bra till för vardagsbruk och bilen är trots den öppna karossen vridstyv och har goda köregenskaper också på kurviga vägar.
Bilen kostar ungefär 9 000 euro mera än motsvarande version med plåttak. Provbilen hade tillläggsutrustats med metallfärg, digital mätartavla, bränsledriven motorvärmare, lättmetallfälgar och ett paket med bland annat dödavinkelnvarnare och köassistent som höjer priset med ytterligare närmare 6 000 euro. Som standard har bilen bland annat adaptiv farthållare och automatisk luftkonditionering.
Helt snål är bilen inte för efter nästan 400 km, varav cirka hälften på motorväg och hälften på böljande landsvägar samt lite i stadstrafik, hade den dragit i medeltal cirka 7,5 liter bensin per 100 km.