Författare dyker ner i Lappos folksjäl
Lappo dyker upp i det mesta Taina Latvala gör. Författaren hyser blandade känslor för hemtrakterna och de stolta, envisa Lappoborna som vill göra allting rätt.
När Taina Latvala vistas i sin gamla hemstad Lappo måste hon helt enkelt få besöka biblioteket. Det stänger dock sina dörrar så tidigt på kvällen att den morgontrötta författaren snabbt får hitta ett nytt ställe att slå sig ner på.
Då går hon till bensinstationen och sätter sig ner och arbetar med datorn, på samma sätt som hon brukar göra på olika kaféer i sin nuvarande hemstad, Helsingfors. Snabbt börjar de oroliga tankarna ändå gnaga och hon ser sig omkring i bensinmacken. – Vad tänker de andra om mig nu? Pjäsförfattaren uttalar det på bred dialekt på finska: ”mitä ihmisekki ajatteloo”. Det är ett citat hon återkommer till i sina verk som ofta knyter an till hembygden.
I sin tredje pjäs Mun Pohjanmaa, ett beställningsarbete för Vaasan kaupunginteatteri, går tematiken kring självständighet och Österbotten. Länge funderade hon på hur det ska gå ihop, hur hon ska kunna skriva en komedi utan att någon blir sårad. Till sist fick värdegrunden i Lappo bli pjäsens tematiska ram.
– I Lappo förhåller man sig högtidligt till självständigheten, den är helig och ingenting att skämta om. Värdegrunden är fortfarande hem, religion och fosterland.
Alla för en
Det finns också mycket Taina Latvala saknar, 20 år efter att hon lämnat hemtrakterna. På något plan förstår alla som vuxit upp i Lappo varandra.
Hon saknar de vackra, lugnande vidderna, ån och berget Simpsiö. Hon saknar ibland ungdomens bar Qmaa och att hänga vid Shell, att det bara fanns ett ställe dit alla gick.
Delvis saknar hon också mentaliteten. I Lappo bryr man sig om varandra.
Det behövs inga omständliga arrangemang för att träffa varandra, oftast räcker det att knacka på. Och om man bestämt att man ska träffas är det hugget i sten och inget man kan avboka lättvindigt.
– I Lappo måste man drabbas av en fruktansvärd feber för att det ska vara okej att dra sig ur ett möte.
Annat är det i Helsingfors där ett mer individuellt tankesätt styr.
Och när någon dör möter Lappoborna sorgen genom att skicka vykort och hälsa på den sörjande. Taina Latvala beskriver Lappoborna som pålitliga och rakryggade, de går att lita på i vått och torrt.
Men med världen förändras också Lappo. Även om här finns en tradition av högerpolitik och att hålla om sitt har många blivit mer öppna för yttervärlden.
– De konservativa attityderna har mjuknat även i Lappo. Man för står att det finns människor av alla de slag.
Polerad kuliss
Men fortfarande är grundfrågan: Vad tänker de andra om mig? Författaren säger att omtanken är stark i hembygdens mentalitet. Men ändå vill man göra allt så klanderfritt som möjligt.
– Kulissen måste vara välpolerad, det är viktigt att allt ser bra ut utåt.
Samtidigt finns det, säger hon, ett gott självförtroende och en övertygelse om att man är bra. Hon berättar om ett begrepp som kallas ”trossaus” på finska: det är stiligt, det är snyggt, det är fantastiskt. Det handlar om att lyfta sig själv på ett humoristiskt sätt.
Den mentaliteten har hjälpt författaren genom all marknadsföring av verken och jaget som krävs när man publicerar sig.
Ibland drömmer hon om ett stort hus i Lappo, med trädgård, bastu och många rum. Det skulle dock kräva att hon skapade ett helt nytt socialt nät, aningen för arbetsamt.
– Det skulle vara ett annorlunda liv.