Pompeos bryderier blottar hot mot demokratin
Med tanke på att Mike Pompeo svartmålade Donald Trump offentligt under presidentvalskampanjen 2016, har den Kansasbördige politikerns karriär pekat häpnadsväckande rakt uppåt under Trumps presidentperiod. Men nu kommer de första bakslagen.
Egentligen har Mike Pompeo gått från klarhet till klarhet under hela sin karriär. Han utexaminerades som primus från USA:s militärakademi West Point och senare, efter en stationering i Tyskland, tog han en doktorsexamen i juridik på Harvard. Efter ett drygt decennium i affärslivet blev han invald på första försöket till representanthuset där han snabbt skapade ett rykte om sig som en tuff Tea party-hök.
Under presidentvalskampanjen satsade han inledningsvis på fel häst. Han kallade Trump för auktoritär och sa att det är dags att avsluta cirkusen. Men kort därefter lyckades han vinna Trumps förtroende och när det var dags att hitta en ny CIA-chef föll valet på Pompeo. När Trump fick nog av Rex Tillersons upproriskhet var Pompeo snabbt installerad på utrikesministerposten.
På mindre än tre år gick Pompeo från en lagstiftare som få hade hört om till Trumps betrodda och innehavare av två av de viktigaste och mäktigaste positionerna i USA.
Denna kometkarriär möjliggjordes dels av valfinansiering från bröderna Koch, långvariga grå eminenser i den konservativa rörelsen i USA, dels genom att kombinera en fullständig lojalitet mot Trump med en mer traditionell och resonlig utrikesministerroll i förhållande till omvärlden. Hans tuffhet och politiska åsikter, inte minst i Iranfrågan, tilltalar presidenten också.
Pompeos medvind har varit så stark att det redan viskas om framtida presidentaspirationer, men under de senaste veckorna har det första gruset börjat rossla i maskineriet. För första gången har man börjat skrapa på den välpolerade ytan och det som blottas är inte helt smickrande för utrikesministern.
”Nödvändig” vapenförsäljning
Pompeos bryderier började på allvar för ett par veckor sedan då han bad Trump avskeda utrikesministeriets interna övervakare, Steve Linick, en vakthund som går under titeln Inspector General. Alla ministerier har en sådan och deras uppdrag är att se till att alla håller sig till de gemensamma reglerna och att skattebetalarnas pengar inte slösas på oväsentligheter.
Givetvis väcktes frågan genast varför denna tjänsteman så abrupt fick tömma sitt skrivbord och lämna ministeriet, och det framkom snabbt att Pompeo var föremål för en eller eventuellt flera interna utredningar.
En utredning har att göra med hur Pompeo tagit med sig sin fru på flera tjänsteresor och hennes halvofficiella roll trots att hon inte har en officiell ställning i ministeriet. En annan utredning som rapporterats pågå granskar Pompeos hantering av en vapenförsäljning till Saudiarabien värd åtta miljarder dollar. Enligt CNN, som talat med flera källor i utrikesministeriet, beordrade Pompeo en tjänsteman att konstruera argument för varför vapenleveransen kunde betraktas som ett nödläge och därför möjlig att genomföra. Kongressen hade länge blockerat vapenhandeln med Saudiarabien på grund av oljenationens inblandning i det blodiga kriget i Jemen.
Utredningarna tros också handla om Pompeos många tjänsteresor till sin hemdelstat Kansas som eventuellt inte egentligen hade så mycket med tjänsten att göra, och de granskar ett dussintal lyxiga middagar bekostade med skattemedel till vilka endast republikaner, konservativa affärsmän och medieprofiler bjöds in. Pompeos påstådda användning av ministeriets tjänstemän för att rasta familjens hund och utföra andra privata ärenden sägs också vara under lupp.
På en presskonferens tidigare i veckan förnekade Pompeo att Linick avskedats som en hämnd för utredningarna. Han gav dock ingen egen förklaring.
Kan komplicera Trumps drömmar
Oavsett om beskyllningarna är sanna eller falska, kommer de inte att påverka Trumps positiva omdöme om Pompeo. Den här typens agerande är exakt vad Trump gillar. Men om avslöjandena håller streck eller visar sig vara ännu allvarligare, kan de komplicera hans framtida presidentdrömmar.
Det som är eventuellt allvarligare i situationen är att avskedandet av den interna vakthunden inte är det första i sitt slag under Trumps presidentskap. I själva verket har presidenten gett sparken åt fyra interna inspektörer under de senaste veckorna, och samtliga av dem har varit delaktiga i beslut eller handlingar som varit på ett eller annat sätt ofördelaktiga för Trump.
Dessa maktens vakthundar är obekväma för presidenter eftersom deras uppgift är att nagelfara administrationens agerande och det är inte första gången en av dem sparkats.
Men Trumps rensning av besvärliga sanningssökare är alarmerande eftersom den eroderar en institution som garanterar en demokratisk statsförvaltning.
Avskedandena är som enskilda händelser inte omvälvande och dramatiska och de skapar inte debatt utanför de politiska kretsarna i Washington DC, men demokratin dör sällan med en smäll utan genom små obemärkta steg – eventuellt just den här typen av små steg.