Rör inte min föreningslag!

”Engagemang är i dag ofta tillfälligt, spontant och sker under friare former i informella grupper.”

två gånger det senaste året har jag haft lust att likt en trotsig treåring hoppa och skrika att ingen ska peta på vår föreningslag. Vid närmare eftertanke är det ändå välkommet att föreningslagen följer med tiden. Vi har inte råd att gå miste om ideellt engagemang på grund av överdriven byråkrati för föreningslivet.

För ungefär ett år sedan fick jag på ett möte ta del av planerna för Justitieministeriets projekt Civilsamhällets verksamhet på 2020-talet. Målet är att se hur föreningslagen kan ändras för att underlätta civilsamhällets verksamhet. Min initiala lust att högljutt protestera dämpades snabbt.

Många av dagens verksamma förbund med aktiva lokalföreningar grundades i slutet av 1800- eller början av 1900-talet. Sedan dess har samhället förändrats oerhört, medan föreningslivet på många sätt fungerar som i begynnelsen. Ett gäng samlas, dricker kaffe, fattar beslut om verksamheten och skriver ner besluten.

Föreningens administration upplevs ofta som tung och arbetskrävande och många föreningar har svårt att hitta ordförande, sekreterare och kassör. Det är lättare att hitta personer som brinner för det ideella syftet och genomför verksamheten. Engagemang är i dag ofta tillfälligt, spontant och sker under friare former i informella grupper, som inte passar in i formen för registrerade föreningar.

Justitieministeriets arbetsgrupp samlade in åsikter om föreningslagen från allmänheten och lyfter allra först fram behovet av att lindra på kraven på dokumentation och ekonomisk rapportering speciellt för mindre föreningar. När det gäller möjligheten att fatta beslut på distans visar rapporten att äldre personer tycker att föreningens beslut ska fattas på fysiska möten, medan åsikterna bland yngre går isär. Den här våren har många föreningar tagit stora digikliv, inte minst tack vare den tilläggslag som nu gör det möjligt för föreningar att ordna föreningsmöten via datakommunikation även om det inte nämns i stadgarna. Det är mycket möjligt att mångas åsikt i denna fråga ändrat då man tvingats prova och insett att det fungerar. Det finns många liknande punkter i lagen där en uppdatering kunde stöda dagens olika former av engagemang, utan att rucka på grunderna.

det andra tillfället där jag fick lägga band på mig var på en träff med ordförande i svenska civilsamhällesorganisationer. Jag var inbjuden för att berätta om civilsamhället i Finland och nämnde föreningslagen som en av de skillnader som finns mellan länderna. En ordförande frågade om det är bra att vi har en föreningslag eller om det vore bättre utan. Trots lusten att svara att åtminstone ska ingen svensk komma och peta på vår föreningslag insåg jag att frågan handlade om ett uppriktigt intresse. Mitt svar var att jag nog vill ha kvar vår föreningslag. Den ger en trygghet och grund för det samhälle jag vill leva i, med föreningar som på ett strukturerat sätt gör det möjligt för oss alla att göra saker för ideella syften tillsammans. Någon ordning ska det väl vara.