Varning för pilsk Snövit
I väntan på att biograferna åter öppnar fokuserar HBL på filmutbudet på strömningstjänsterna. Den här gången handlar det om franska filmer från de senaste åren.
Vit som snö (Netflix)
(Blanche comme neige, Frankrike 2019)
Isabelle Huppert, den franska filmens evighetsmaskin (vid sidan av Catherine Deneuve), i rollen som elak styvmor. Och Lou de Laâge som en sexuellt frisläppt Claire, eller Snövit som hon heter i den klassiska sagan (och förlagan).
Ja, det är utgångspunkten i Anne Fontaines Vit som snö, filmen där hotellägardottern Claire växer upp med Hupperts styvmor vid sin sida – tills denna får nog av den ungdomliga skönheten och beordrar en väninna att kidnappa och ha livet av Claire.
Men riktigt så blir det inte. Claire räddas av jägaren och bondsonen Pierre (Damien Bonnard) som inte överraskande blir förtjust i den unga sköna. Det gäller för övrigt också för Pierres tvillingbror och för veterinären på orten – säg den som inte gör närmare bekantskap.
Fräck, visst, men som tittare kan man inget annat än skruva på sig. Handlingen i sig ter sig närmast huvudlös – varför skulle en sexuellt hämmad stadsflicka plötsligt få för sig att hoppa upp i sadel som sadel – och filmens berättande är mer än lovligt anemisk. Kalkonvarning utfärdas.
Mellan raderna (C More)
(doubles vies, Frankrike 2018)
Nyligen skrev Torsten Fagerholm i en ledare om litteraturen i den digitala tidsåldern, om det faktum att ljudboken vinner mark allt medan likriktning och standardisering hotar. Mera om detta, mycket mera, finns att hämta i Olivier Assayas Mellan raderna, en snacksalig och intellektuellt inbjudande dramakomedi där det franska kulturetablissemanget inte alltid stryks medhårs.
Här möter vi Vincent Macaignes författare, Léonard Spiegel, som får höra att han nu för tiden endast upprepar sig själv. Följaktligen har Guillaume Canets förläggare inte för avsikt att publicera Léonards senaste alster, skvallerpotentialen till trots.
Även i övrigt finns snålvindarna där. ”Fler läser min blogg än mina böcker”, heter det på en middagsbjudning och i ett senare skede ältas det här med algoritmer kontra självgoda litteraturkritiker. ”Tweetar är vår tids haiku” är också ett argument som slängs fram.
Däremellan vänsterprasslas det så det står härliga till. Där Alain (Canet) har ihop det med sin unga, digitaliseringskåta assistent (Christa Théret) hoppar Léonard i säng med Alains fru, aktrisen Selena (Juliette Binoche). Och när Léonard sedan vill krypa till korset är hustruns (Nora Hamzawi) kommentar ett lakoniskt: ”Och?”.
Hur giftigt som helst och Léonards flirt med det autofiktiva bara bidrar till underhållningsvärdet. Som när han i sin bok skildrar en kärleksstund under visningen av Michael Hanekes Det vita bandet när det de facto var fråga om Star Wars: The Force Awakens. Snacka om en rövare!
Trädgårdsfesten (C More)
(Place publique, Frankrike 2018)
Precis som Mellan raderna är också Trädgårdsfesten, i regi av Agnès Jaoui, en film med ett föredömligt vuxet tonläge. Det oaktat är filmen furstligt underhållande, modell svart komedi.
Mycket handlar det om Castro (Jean-Pierre Bacri), den firade programledaren som dyker upp på producenten Nathalies (Léa Drucker, från Le bureau) inflyttningsfest, bara för att konstatera att en ung och skitkaxig rappare stjäl alla uppmärksamhet.
På plats finns också exhustrun Hélène (Jaoui), som till skillnad från ärkecynikern Castro är en obotlig världsförbättrare. Sedan kan man ju fråga sig var Castros nuvarande flamma (Héléna Noguerra) håller hus. Och varför grannen, en ilsken bonde, viftar med hagelgeväret?
Som så ofta när det gäller Agnès Jaoui och manusförfattarpartnern JeanPierre Bacri, exmakar i det privata, handlar det om den annalkande medelålderskrisen, om att åldras med en viss värdighet. Där genombrottsfilmen I andras ögon visade upp en nog så sympatisk sida är Trädgårdsfesten betydligt mörkare, rentav elak.
Dock gäller det att inte döma hunden efter håren. För även om firma Jaoui & Bacri går hårt åt sitt karaktärsgalleri finns de förlösande skratten där. Speciellt fyndig är den avslutande scenen som vänder allting upp och ner.