Miljöministern öppnar för jakt om EU tillåter
Miljöminister Krista Mikkonen (Gröna) vore beredd att tillåta jakt på vitkindad gås om EU tog beslutet att häva fridlysningen. Skyddsjakt av svenska mått vore lönlös eftersom den inte skulle decimera beståndet, säger hon.
Inställningen till den vitkindade gåsens skyddsstatus har blåsts upp som en fråga som klyver regeringen, där Centern och SFP enligt Maaseudun Tulevaisuus vill decimera beståndet medan De gröna säger nej.
Verkligheten är mer nyanserad än så.
När miljöminister Krista Mikkonen (Gröna) tillsammans med jordoch skogsbruksminister Jari Leppä (C) besökte bönder i Kides i Norra Karelen på tisdagen – kort efter att uppemot en halv miljon vitkindade gäss hade dragit vidare mot häckningslokalerna på den ryska nordkusten – var förödelsen uppenbar.
– Gässen hade orsakat riktigt stor skada, betydligt mer än förra året. Det är tydligt att förödelsen är koncentrerad till vårsträcket, säger Mikkonen i telefon till HBL.
Gässen har ätit upp allt grönt på de marker där korna ska beta och omintetgjort årets skörd av bondböna, uppger Mikkonen. Flera av gårdarna är ekologiska, men nu måste bönderna ty sig till importfoder. Det är inte bara dyrt utan också svårt då tillgången på ekologiskt importfoder är begränsad.
– Årets första foderskörd är förlorad, och gässen har också ätit upp vallodlingarna. Ingenting ser ut som det ska, säger Mikkonen.
Miljöministeriet lovar vara extra alert med ersättningarna, så att de kan betalas ut under sommaren. Betydligt svårare är att hitta en hållbar lösning på sikt, säger Krista Mikkonen, för det är klart att inte ens aktivare störning eller anläggning av särskilda åkrar just för gässen nödvändigtvis fungerar då det arktiska beståndet har vuxit sig så stort.
Citygässen kan uppfattas som störande, men de orsakar ändå inte skada som de arktiska. Det är en annan sak, och det är skadan som utgör ett kriterium för undantagsåtgärder från fredningsbestämmelserna. Krista Mikkonen miljöminister (Gröna)
Småskalig avskjutning
Gässen rastar i hundratusental på åkrar i östra Finland i maj, och de äter allt vad de orkar för att orka med den sista flyttetappen före den resurskrävande häckningen på den näringsfattiga tundran. Problemet har förvärrats av två skäl: beståndet har ökat och flyttrutten som förut mestadels gick över ryska Karelen går i dag på den finska sidan av gränsen.
– Vill man komma åt beståndets storlek tarvar det ett beslut på EUnivå, säger Mikkonen.
Det beror på att den vitkindade gåsen är fridlyst under EU:s fågeldirektiv. Mikkonen vore beredd att flytta den till en annan bilaga i direktivet och göra den jaktbar, men det är inget Finland rår på.
– Om fågeldirektivet skrevs i dag skulle den vitkindade gåsen inte platsa bland de fridlysta arterna. Men alla är rädda för att öppna direktivet, det skulle kunna leda till en större omställning, säger hon.
I brist på en EU-lösning har de finländska myndigheterna beviljat bönderna i Norra Karelen rätt att skjuta 375 gäss i höst. Decimeringen måste vara småskalig för att följa lagen, och Mikkonen vet lika väl som bönderna att en så liten avskjutning inte har någon egentlig inverkan på beståndet.
Huvudöst med skyddsjakt
Inom producentorganisationerna, en del regeringspartier och oppositionen har röster höjts för så kallad skyddsjakt. Ett argument är att om Sverige kan, så kan vi också.
Krista Mikkonen påpekar att skyddsjakt av svenska mått, på omkring 2000 individer, inte heller skulle decimera det arktiska höstbeståndet på några miljoner fåglar. Bara en bråkdel av de arktiska gässen flyttar över Sverige.
– Som sagt, vill vi decimera beståndet behövs ett beslut på EU-nivå. Det är en huvudlös tanke att skyddsjakt skulle lösa problemet här.
Därför menar Mikkonen att det gäller att satsa på åtgärder som minimerar skadorna – speciella åkrar avsedda för gässen och insatser för att fösa dem till de åkrarna – samt ersättning för förlorade skördar. Men bönderna i öster får dessvärre leva med tanken på att problemet är återkommande, ända tills en lösning på EU-nivå finns.
Krista Mikkonen påpekar att det finns många fågelarter som får jagas fastän de är utrotningshotade medan en del av de fridlysta inte längre är hotade. Så är det delvis för att skyddsåtgärder har burit frukt. Vitkindad gås och storskarv är talande exempel.
– Stjärtand, skedand och flera andra arter skulle med fördel få fredas nationellt.
Även om det vore logiskt att fridlysa de hotade arterna och tillåta jakt på de som inte är hotade är det lättare sagt än gjort eftersom det förutsätter beslut både nationellt och i Bryssel. Men, påpekar Mikkonen, de försök som gjorts att öppna fågeldirektivet har strandat.
Dubbla bestånd
I den nationella debatten om den vitkindade gåsen är det många som talar för att minska ”beståndet” men färre som noterar att det rör sig om två olika bestånd. Det arktiska, som häckar i Ryssland och som ödelade åkrarna i Norra Karelen medan fåglarna väntade ovanligt länge på att den nordliga vinden skulle upphöra, och det sydfinländska bestånd som har sitt starkaste fäste i huvudstadsregionen.
Krista Mikkonen, som själv har inventerat fågelbestånd, ser skillnaden på problemens omfattning. Hon uttrycker det inte så, men bönderna i Norra Karelen förlorar mer än flanörerna i Brunnsparken.
– Citygässen kan uppfattas som störande, men de orsakar ändå inte skada som de arktiska. Det är en annan sak, och det är skadan som utgör ett kriterium för undantagsåtgärder från fredningsbestämmelserna, säger hon.
Beträffande citygässen anser Mikkonen att man ska fundera på flera sätt att styra bort fåglarna från badstränder och parkområden där de inte är välkomna, så att de får vara i fred där de inte stör.
– Det finns många outnyttjade åtgärder.