Joshua bygger permakultur på Lillklobb
Kålen ger en god skörd, men dess rötter samarbetar inte med andra grönsaker. Däremot fungerar vitlök och sallad utmärkt tillsammans, de förbättrar myllan sida vid sida. Joshua Finch odlar grönsaker på Lillklobb i Esbo genom permakultur. Det handlar om hål
Det händer spännande saker i omgivningen runt den gamla gården Lillklobb i Esbo. Under de tre senaste åren har en för finländska förhållanden alldeles ny typ av kommersiell grönsaksfarm vuxit fram. Här odlar Joshua Finch vitlök, spenat, sallad och många andra grödor i en trädgård som tillämpar permakultur. Det betyder att Finch har byggt upp gården enligt en viss design som stöder hållbar odling. Han försöker skapa ett hållbart samhälle där jord, vattendrag, miljö och människor mår bra.
– Människan behöver inte förstöra jorden, vi kan faktiskt rädda den, vi har den kunskapen. Jag håller på och skapar den första kommersiella trädgården i Finland som är planerad enligt permakultur. Det sker genom en holistisk design, vi tar i beaktande hela miljön här runtomkring Lillklobb, berättar Joshua Finch ivrigt.
Vi står en bit bakom Unga Teatern i Kilo, på den lilla backen där Lillklobb gård byggdes på 1870-talet. Finch hyr odlingsmarkerna av Esbo stad, men hans familj har inte möjlighet att bo i huvudbyggnaden, den används som kontor av stadens kulturtjänster.
– Titta på dessa ståtliga höga träd som omringar huset – ekar, lindar och lönnar. Den som byggde huset för 150 år sedan tänkte på att träden en dag kommer att kasta sin skugga på huset och ge det svalka. Det är ingen som tänker så längre, att kommande generationer ska bo kvar i det hus man nu bygger, det är synd, säger Finch.
Träden blev träflis
När Joshua Finch i augusti 2016 skrev på hyreskontrakt med staden fick han tillstånd att förverkliga sina planer i enlighet med permakultur. Han vill förbättra jordmånen, förhindra erosion, binda koldioxid i marken, ta tillvara solens energi och odla så naturenliga grönsaker som möjligt.
– Jag är ingen ekobonde, jag behöver inte den pappersexercis som ekostämpeln kräver. Men jag gör allt så ekologiskt jag kan, utan kemiska bekämpningsmedel. I stället försöker jag ta tillvara allt som marken här producerar.
Det första han gjorde var att låta fälla drygt 120 stora träd, främst granar, som skuggade kullen och de bästa odlingsplatserna. Det gjorde stadens parkavdelning eftersom träden var tiotals meter höga.
– Men jag bad personalen lämna allt kvar på tomten, både kvistarna och stammarna. Jag vill använda allt – kvistarna kör jag genom flismaskinen för att få träflis att täcka alla gångvägar med och stammarna omringar alla odlingsbäddar. På det sättet blir det tydligt för alla var man kan gå och var det växer grödor.
Joshua Finch har startat från noll med sin trädgård, vinsten investerar han i nya växter och plantor. Han vill ändå inte sätta sina slantar på att bygga staket runt farmen, också den saken kommer att ordna sig med tiden på ett naturligare sätt, med växter.
– Att tillämpa permakultur handlar inte bara om en sak, som att odla effektivt eller att värna om miljön, gården ska vara estetiskt tilltalande också. Det kan vara svårt att se just nu, när ogräset frodas i blomrabatterna och vita fiberdukar täcker odlingarna, men också den här gården kommer att blomstra. Det tar kanske fyra år innan allt ser snyggt ut, uppskattar Joshua Finch som har fått lära sig att skynda långsamt.
Vill uppleva annat än USA
Joshua Finch kommer från Florida i USA, och orsaken till att han landade i Finland är den gamla vanliga – kärleken.
Han flyttade hit på grund av sin finskfödda fru.
– Jag har vant mig vid kylan, den kan jag leva med. Men mörkret under vinterhalvåret är tungt, jag har nog svårt att anpassa mig till det kompakta mörkret här, erkänner han.
Hemma i USA studerade han historia på universitet men insåg snart att han var mera intresserad av klimatförändringen och att göra något för att förhindra den. Dessutom ville han pröva på livet någon annanstans än i USA. Någon bakgrund inom lantbruk eller odling har han inte.
– Det är vi människor som har orsakat klimatförändringen. Ett stort problem i världen är erosion, i takt med att vi skövlar skog och lämnar myllan bar under den brännande solen förstör vi odlingsbar mark. Men vi kan stoppa utvecklingen, vi måste skydda myllan från solens UV-strålar på samma sätt som vi skyddar vår hud. Bar, brun mylla är det västa för jorden, den måste brukas och täckas för att de mikroprocesser som sker under markytan ska kunna fortgå, förklarar Finch.
Vi går runt på hans odlingar på Lillklobb. Finch pekar och berättar om permakulturen, om sina planer och framtidsprojekt. Han pratar i ett, man kan verkligen höra att han brinner för det han sysslar med just nu.
– Jag tillämpar no dig-principen på gården. Det betyder att jag långsamt bygger upp nya lager av mylla av god kvalitet. Jag gräver inte i myllan för jag vill inte förstöra rötter, svampar och de goda mikrober som verkar i myllan. I stället matar jag den ovanifrån med nytt material, som komposterad mylla.
Det finns en klar plan för hur odlingarna på Lillklobb ska byggas upp. Gångarna kommer alltid att ligga där de nu är, utstakade av trädstammar och täckta av träflis för att skydda myllan från både solljus och trampande fötter. Odlingsbänkarna är alla 75 centimeter breda, för att den bredden är bekväm att jobba med. I varje bänk växer närmare 500 växter i raka rader, två eller tre olika sorter bredvid varandra.
– Genom att blanda olika växter
berikar jag också jorden, exempelvis vitlökens och salladens rötter samarbetar och gödslar myllan, så de passar utmärkt att samodlas. Dessutom är det effektiv användning av marken då rader av olika grödor kan sås närmare varandra än rader av samma sort.
Blommor och bär viktiga
Det som i framtiden ska bli en fruktträdgård är fortfarande täckt av ogräs, men det finns en plan för var plommonträd, körsbärsträd, aprikosträd och jordgubbsplantor en dag ska blomma. Inne i ett växthus gror hundratals små plantor som snart är redo att flytta ut under bar himmel. Här och där ska det växa läckra blommor som lockar bin och andra pollinerare till nyttoväxterna.
Bakom en skogsdunge, som ska få stå kvar för att träden ger behövlig skugga och deras rötter binder regnvatten uppe på kullen, står gårdens gamla äppelträdgård i bedrövligt skick.
– Ingen har skött om de här äppelträden på tiotals år och det syns. Jag ska bygga upp också den här delen av gården även om den vetter mot norr och inte är det ideala stället för att odla grönsaker. Det ska bli barnens trädgård, jag ska samarbeta med Unga Teatern som får komma hit med gästande barngrupper. Barnen får så egna örter och blommor, planerar Finch.
Just nu finns det inte mycket ätbart på Lillklobb, men den aktivaste odlingssäsongen ska strax börja, nu när frostnätterna och snöfallet äntligen verkar vara över för den här våren. Snart mognar spenat, kålsorter och lök under fiberdukar.
Joshua Finch säljer sina grödor direkt till en rad restauranger i Helsingfors, till konsumenter som ”prenumererar” på en sats grönsaker i veckan och via lokala matbutiker.
– Min dröm är att sälja direkt till kunder och det kan bli möjligt redan i sommar. Bara jag får ordnat med kallförvaringen kan jag öppna grönsakstorg här varje lördag. Det är en del av permakulturen, att Esbobor kan köpa närodlade örter och grönsaker direkt av den lokala odlaren, säger Finch hoppfullt.
petra.miettinen@ksfmedia.fi
TEXT: PETRA MIETTINEN