Har statsägandet luft under vingarna?

BÖRSBOLAG Det är förtjänstfullt och efterlängtat att Torsten Fagerholm i HBL:s ledare (19.5) analyserar problemet med statens delägande i börsbolag. Fagerholm förvånar sig över hur svårt det visat sig vara att acceptera ägarens legitima, men dock begränsade roll i ett börsbolag (gäller likväl samtliga aktiebolag).

Fagerholm citerar likställdhetsparagrafen där det statueras att ”Alla aktier medför lika rätt i bolaget, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen. Bolagsstämman, styrelsen, verkställande direktören eller förvaltningsrådet får inte fatta beslut eller företa någon åtgärd som är ägnad att ge en aktieägare eller någon annan en otillbörlig fördel eller nackdel för företaget eller någon annan aktieägare.” Denna regel kan ställas i relation till paragrafen om bolagets syfte som i klartext konstaterar att verksamhetens syfte är att bereda vinst åt aktieägarna, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.

Aktieägarnas forum i ett aktiebolag är bolagsstämman. Ett centralt tema på bolagsstämmans agenda är valet av styrelse. När styrelsen väl är utsedd är det den som innehar totalansvaret för bolagets styrning.

I flera fall har bolagets verkställande ledning under styrelsens vakande öga kanske agerat på ett sätt som inte helt motsvarat ägarnas eller en majoritetsägares prioriteringar. Historien har upplevt flera fall då staten (presidenten, regeringen eller den ansvariga ministern) ansett sig ha rätt att tillrättavisa bolagets ledning genom att ifrågasätta vissa specifika beslut. Vi har upplevt dylika fall i samband med beslutsprocesser i bland annat Sonera, Kemijärvi, Posten och nu senast Finnair. Intressant att dra sig till minnes tidigare justitiekansler Paavo Nikulas kommentar om att också staten som ägare i ett börsbolag måste följa lagen.

Nuvarande ministern för statens ägarintressen, Tytti Tuppurainen, uppvisade politiskt kurage under en intervju med anledning av Finnairs lednings beslut att tillfälligt eller till och med bestående slopa vissa flygrutter i hemlandet. Tuppurainen hänvisade till aktiebolagslagen och betonade statens begränsade roll. Modigt av en politiker att inte hemfalla åt politiserande.

Vad kan då staten göra för att mer handgripligt påverka det delvis statsägda bolagets agerande. Ett något trubbigt alternativ vore att på bolagsstämman utse styrelseledamöter som av egen övertygelse kunde tänkas representera prioriteringar som sammanfaller med majoritetsägarens (statens) målsättning. Det är dock allt skäl att minnas att aktieägarna inte kan kräva att bolaget styrs utifrån andra målsättningar än vinstskapandet om inget annat syfte ingår i bolagsordningen. En aktieägare kan dock göra ett försök att kringgå denna begränsning genom att till bolagsstämman föreslå en förändring i bolagsordningen som också godkänner andra syften än själva vinstskapandet. Bör dock noteras att en förändring av bolagsordningen kräver så kallad kvalificerad majoritet (2/3 av givna röster på bolagsstämman).

Om ett delvis statsägt börsbolags bolagsstämma beslutar om en ändring av bolagsordningen

För mången politiker är det allt skäl att hålla fingrarna i styr snarare än att förutsätta regionalt eller arbetskraftsmässigt och politiskt sannolikt belönande specialarrangemang.

på nämnda punkt bör en bedömning göras över de övriga aktieägarnas intresse att fortfarande kvarstå som aktieägare om själva vinstskapandet luckras upp med andra (möjligen vinstminskande) syften.

De övriga aktieägarna (exempelvis pensionsförsäkringsbolagen) förutom staten har ofta som huvudsaklig motivering för sitt ägande haft en tillräcklig dividendavkastning.

En eventuellt betydande försäljning av aktier i ett bolag med modifierat verksamhetssyfte kan leda till aktiernas kursfall på börsen. Ett sådant drabbar då samtliga aktieägare och försvårar dessutom eventuella nyemissioner av bolagets aktier.

Finnairs planerade aktieemission måste betraktas också ur detta perspektiv (Statens andel av aktierna nu 55,8 procent).

Ett råd till politikerna är följaktligen att respektera de lagliga rättigheterna staten har i börsnoterade bolag och att handskas varsamt med de betydande värden och avkastningar dessa bolag representerar. För mången politiker är det allt skäl att hålla fingrarna i styr snarare än att förutsätta regionalt eller arbetskraftsmässigt och politiskt sannolikt belönande specialarrangemang. TOM PALMBERG Ingå