Uppdatering, inte nytt program

REGERINGSPROGRAM Ove Ohlström kommenterade i HBL (25.5) min insändare gällande frågan om regeringsprogrammet och målsättningarna inför tiden efter pandemin.

För det första måste jag konstatera att jag på intet sätt ”aggressivt” propagerar för att hålla fast vid regeringsprogrammet. Det jag försökte säga är att vi inte skall lyssna på de röster som redan från början ställt sig kritiska till den nu sittande regeringens program.

Regeringens mål är ”att

Finland senast 2030 ska vara ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle. I en nordisk välfärdsstat ska ekonomin tjäna människan inte tvärtom.” Det skall vara vägledande även i tider efter pandemin. Men det utesluter inte en uppdatering av programmet.

Folke Sundman uttryckte sig på följande sätt på Finlands svenska socialdemokraters fullmäktigemöte den 16.5: ”Vi behöver inte nya regeringsförhandlingar, inte heller ett helt nytt regeringsprogram. Vad vi i sinom tid behöver är en uppdatering av det nuvarande programmet, en realistisk analys och justering av de ekonomiska och sysselsättningspolitiska

randvillkoren för att föra programmet vidare. Och ta fram nya idéer och innovationer som möjligen inte låg på bordet då regeringsförhandlingarna fördes.”

För det andra vill jag inte bli kallad en ungsocialist från 1970-talet (jag var ung på 1960-talet) och underförstått låta förstå att jag varit en del av taistoitrörelsen. Jag har varit socialdemokrat i hela mitt liv. Jag anslöt mig till Socialdemokraterna 1965 och har aldrig tillhört något annat parti.

Efter presidentvalet 1994, där jag stödde Elisabeth Rehn, lämnade jag partiet bland annat på uppmaning av Erkki Tuomioja (som på den tiden inte förstod sig på behovet av jämställdhet). Efter några år anslöt jag mig dock igen. Erkki Tuomioja har senare insett och erkänt att han tänkte fel.

För det tredje förstår jag inte vem Ove Ohlström hänvisar till när han skriver att ”yttervänstern vill klamra sig fast vid det digra programmet för att kunna motivera sin regeringsmedverkan”. Detta är ett program godkänt av fem partier som knappast kommer att omförhandlas, men kanske nog uppdateras.

Då får Ove Ohlström leva med en ”yttervänster” som består av SFP, Centern, De gröna, Socialdemokraterna och Vänsterförbundet. MARIANNE LAXéN Helsingfors