Barnet får sura i teaterinspirerad bilderbok
Det är väldigt mycket som görs rätt när Sandra Sundvik och Margareta Sandin bilderboksberättar. Tematiken i Ditt & Datt och det bortappade leendet är aktuell och angelägen, och berättandet i bild får ta plats.
Ditt & Datt och det borttappade leendet
Sandra Sundvik & Margareta Sandin Scriptum 2019
Dramainstruktören Sandra Sundvik och illustratören Margareta Sandin har med Ditt & Datt och det borttappade leendet gjort bilderbok av Sundviks teaterföreställning med samma namn för barn under sex år.
Att göra bilderbok av teater är ingen dum idé. Inom bilderboksforskningen pekas ofta på likheterna mellan scenkonst och bilderbok eftersom båda är visuella och verbala konstformer. Det betyder ändå inte att uppdraget är lätt. Ett modernt bilderboksberättande ställer höga krav på såväl författare, illustratör som förlag.
Bilderboken om bästisarna Ditt och Datt iscensätter hur Ditt en dag tappar geisten och inte orkar leka lika glatt som förut. För att muntra upp vännen drar Datt med Ditt på lekäventyr in i djungeln och ner i havet. Som en välkommen knorr (ursäkta spoilern) suddas inte Ditts sura min bort av Datts ansträngningar. I stället får hen vara sur och arg utan att mista sin bästa vän.
Berättelsens tematik knyter an till trenden inom dagens småbarnspedagogik och bilderbok att utforska känslor på för småbarn begripliga vis. En annan samtida trend som satt spår i boken är huvudpersonernas grumliga genustillhörighet. Om Ditt eller Datt är pojkar eller flickor är varken tydligt eller viktigt.
Leken fint gestaltad
Texten och teaterföreställningsidén må vara Sandra Sundviks, men en bilderbok faller platt om inte illustratören bjuds in som medberättare. Glädjande är därför att texten är föredömligt sparsam och dialogcentrerad, vilket ger berättandet i bild stort utrymme. Margareta Sandin, som gjort barnbok och läromedel för barn tidigare, tar tillfället i akt och låter särskilt lekscenerna – med prunkande artrik djungel och vimlande undervattensvärld – bre ut sig över hela uppslag.
Ett Sven Nordqvistskt grepp är påtagligt i allt från myllret av detaljer till en bifigur, här en sköldpadda, som agerar i marginalen. I Sandins bildvärld uppmärksammas också den flytande gräns som finns mellan barnfigurernas lekoch vardagsvärld. I rummet där vännerna leker finns all rekvisita i form av böcker, leksaker med mera som de använt för att förflytta sig i fantasin.
Det är väldigt mycket som görs rätt när Sandra Sundvik och Margareta Sandin bilderboksberättar och, utan vidare, är det här Sandins bästa bilderbok hittills.
Tematiken är aktuell och angelägen; berättandet i bild får ta plats. Ändå önskar jag mig lite mer. Mer skärpa i texten, mer varierad bildlayout samt större omsorg om bokens taktila utformning hade lyft boken ännu ett snäpp. Att göra riktigt bra bilderbok kräver också kunnande och ambitioner hos förlaget.