Upp till bevis för svensknorsk thriller
Redan efter de två första timmarna målar sig thrillerserien Maskineriet in i ett hörn av logiska luckor och föga trovärdiga vändningar. Inledningsvis är frågorna fler än svaren.
THRILLERSERIE Maskineriet ★★☆☆☆
8 delar på Viaplay (recensionen baserar sig på 2 delar). regi: richard Holm. Manus: Peter arrhenius, Niclas ekström, Kjersti ugelstad. i rollerna: Kristoffer Joner, Julia schacht, anastasios soulis, antti reini, sampo sarkola.
Vem har inte vaknat upp på en bilfärja med lätt suddiga minnen av i går? Men när Olle Hultén (norska fixstjärnan Kristoffer Joner) vaknar upp på bildäck på färjan mellan Strömstad och Sandefjord är det inte fråga om vilken krabyl som helst.
Killen sitter på en väska med en himla massa pengar och en laddad pistol! Inte nog med det: på förekommen anledning letar polisen igenom färjan på jakt efter en av de rånare som slagit till mot en valutadepå i norska Sandefjord.
Själv har Hultén mer än lovligt vaga minnesbilder av gårdagen, kanske för att det byggföretag som han jobbar för åkt till Sandefjord för ett seminarium som slutade i spritens tecken. Därifrån är steget långt till brutalt rån, det säger sig självt. Men faktum är att det mesta pekar i riktning mot Hultén, bland annat det att rånet genomfördes med hjälp av en maskinpark från hans eget företag.
Gediget thrillertempo
Maskineriet heter den, den svensknorska produktionen där även produktionsbolaget Helsinki-filmi finns med på ett hörn. Ett är säkert: serien börjar föredömligt rafflande i ett tempo som snarare för tankarna till det traditionella thrillerstuket – tänk i termer av Jagad/The Fugitive med Harrison Ford – än till den utstuderat groteska nordic noir-baggen.
Där den gode Hultén hoppar överbord och med hjälp av en vattenskoter lyckas ta sig i land väljer Olle Alméns rånarkollega (?) att kidnappa en kvinnlig väktare och på så sätt hålla snuten på avstånd.
Vid det laget finns också Oslokriminalaren Nina Berge (Julia Schacht) på kartan och mycket riktigt riktas blickarna mot Kristoffer Joners rymling som förvisso bedyrar sin oskuld – hur nu detta ska vara möjligt.
Reini och Sarkola
Utifrån de första två avsnitten är det knepigt att uttala sig om huruvida serien släktas på fågel eller fisk. Å ena sidan är det uppenbart att Hultén inte blott är den han uppger sig vara: en oskuldsfull småbarnsfar i färd med att uppföra ett hus åt familjen sin.
Å andra sidan målar serien redan efter de två första timmarna in sig i ett hörn av logiska luckor och föga trovärdiga vändningar. Ett exempel: när Olles fru (Hanna Alström) kommer på sin äkta hälft med pengar och allting nöjer hon sig med att snällt skjutsa honom till polisen i Strömstad. Problemet löst, på riktigt?
Sedan kan man ju också fråga sig vad svärfar Jakob Eklund och svågern Anastasios Soulis har med allt detta att göra? Ja, frågorna är inledningsvis fler än svaren och man kan bara hoppas att regissören Richard Holm och hans manusförfattare har ett ess eller två i rockärmen. Upp till bevis!
Hur som helst trivs man i skådespelarlogen. I Kristoffer Joner, bekant från filmer som Vågen och Jordbävningen, har Maskineriet en klädsamt härjad leading man, plus att Antti Reini för en gångs skull befinner sig på rätt sida av lagen – åtminstone inledningsvis.
Av Sampo Sarkola, här i rollen som sadistisk yrkesbrottsling, får man till en början endast en skymt men det ser övertygande ut. Man blir skraj av mindre.