Svartvitt synfel i skuggan av slaveriet Esbo kan få utomhusbad i Kägelviken

Den rabiessmittade bulldoggens politiska taktik är att stirra ner sin motståndare och morra hotfullt med fradga kring munnen. Fungerar det inför höstens presidentval i ett alltmer polariserat USA?

Ifall Boston Tea Party ägde rum i dag skulle vissa amerikanska tv-kanaler sannolikt avfärda det hela som våldsamma kravaller. Historieböckerna talar enstämmigt om ett patriotiskt uppror mot en förtryckande brittisk övermakt. Språkbruk och berättelser är makt. Än en gång dominerar våldets narrativ då mången storstad står i lågor.

Demonstrationer mot rasism och polisvåld har kapats av extremister och vandaler. Aktörer med politisk agenda tar tillfället i akt, tillsammans med opportunistiska plundrare och kriminella gäng. Polisen svarar med övervåld. Återigen överröstas fredliga demonstranter. När debatten domineras av antydningar, symboler och försök att flytta fokus till motpartens tillkortakommanden slipper man bekvämt att diskutera sakfrågor: de långa skuggor som USA:s rasistiska förflutna kastar över dagens samhälle.

Mitt i raskravallernas USA 1964 använde den ärkekonservative republikanske presidentkandidaten Barry Goldwater begreppet ”Law and Order”. Löftet om att slåss för lag och ordning, senare ”War on Crime”, fick en särskild politisk laddning som fyra år senare hjälpte Richard Nixon nå makten. Startskottet på högerpopulismen inom republikanerna var Nixons kampanjflagga ”The Silent Majority”, den tysta majoriteten. Denna hundvissla riktade sig till USA:s vita kärnfamiljer som befann sig i identitetskris och såg sig som överröstade av medborgarrätts- och antikrigsrörelserna samt feminister och hippies.

Löften om att återställa ordning och reda i en otrygg värld återupplivades 2008 av vicepresidentkandidaten Sarah Palin, en nyckelfigur då det gäller att förstå Donald Trump. De delar samma antielitism, politiska inkorrekthet och öppna förakt mot allt vad Barack Obama symboliserar – men vill helst slippa stå för sina ställningstaganden. Hjärtat i sin kampanj 2016 kopierade Trump från Nixon. Sloganen ”Make America great again” lånade han från Ronald Reagan: ett nostalgiskt löfte om den ”gamla goda tiden” och 1950-talets tydliga sociala ordning.

Sommaren 2016 tweetade Trump: ”Detta val är ett val mellan lag, ordning & säkerhet – eller kaos, brott & våld. Jag ska göra USA säkert igen för alla.” Parollen mobiliserade kärnväljarna. Sedan dess har Trump gjort allt i sin makt för att fördjupa splittringen och ge ord åt en bitterhet med illa dolda rasistiska förtecken.

I över ett halvsekel har USA präglats av olika verklighetsuppfattningar som aldrig möts. Trumps anhängare upplever att det är den vita arbetarklassen som har det kämpigt, att de utgör det verkliga offret. Den identitetspolitiska högern har framgångsrikt byggt en negativ spegelbild av vänsterns rättviseretorik, ett underifrånperspektiv där de vita, kristna, konservativa småstädernas livsstil är under attack. I vissa delstater har andelen vita redan sjunkit under 50 procent och den demografiska utvecklingen pekar på att detsamma gäller hela USA kring 2040–2050.

Ekonomiskt är klyftan äkta: mellan stad och land, mellan centrum och periferi. Nästan all tillväxt äger rum i de mångkulturella storstäderna. Det krävs en karisma av Obamas kaliber för att profilera sig som en kompromissvillig mittenkandidat och agera samlande kraft. Men då allmänheten styrs av känslor och upplever hot är symboler och värderingar lättsålda. Att engagera sig i den långrandiga processen för att ta fram praktiska lösningar, diskutera nyanser och kompromisser lockar föga.

Trump tar fram megafonen, viss om att vita missnöjesväljare utanför storstäder och i det sönderrostade hjärtlandet lystrar till, och tycks bry sig allt mindre om att linda in sina laddade idéer i kodade fraser. Då Nixon tillgrep vaga formuleringar och lät lyssnarna själva tolka in det osagda bemödar sig Trump knappt att skriva mellan raderna. Och i hemlighet både förfasas och fascineras mången liberal av hans buffliga utsvävningar: Trump utgör trots allt en destillerad, kristalliserad inkarnation av vår polariserade tidsanda.

Företaget bakom bassängen Allas Sea Pool i Helsingfors har fått grönt ljus av Esbo för att planera ett utomhusbad i Kägelviken.

Företaget Nordic Urban får nu ett drygt år på sig för att planera ett framtida utomhusbad vid Kägelviken i Esbo. När tidsfristen går ut ska företaget kunna visa upp ett förslag för hur utomhusbassänger, kaféverksamhet, restaurangservice och möteslokaler kan samsas på ett miljövänligt och arkitektoniskt elegant sätt. Annars förfaller markreservationen.

Beslutet fattades i Esbo stadsstyrelses närings- och konkurrenskraftssektion på måndagskvällen.

Staden ställer också en rad villkor för projektet. Dels måste företaget planera i samråd med staden och andra aktörer samt beakta vad som tidigare bestämts om området, dels måste utformningen vara av hög arkitektonisk kvalitet. Vidare ingår att Nordic Urban tar ansvar för ansökningar och kostnader för miljötillstånd. Företaget förutsätts också delta i idéprocessen kring hur hela Kägeluddsområdet utvecklas i framtiden. Staden förbehåller sig dessutom rätten att häva avtalet med företaget om Nordic Urban till exempel går i konkurs eller inte klarar av planeringsprocessen på det sätt staden förutsatt.

Tomtreserveringen innebär inte att Nordic Urban fått bygglov för området, utan en eventuell tomtaffär behandlas senare. Företaget får inte heller dra av kostnader för planering och utgifter från det slutliga tomtpriset ifall byggprojektet blir av.

Nordic Urban är ett Helsingforsbaserat företag som via sina dotterbolag driver bassängprojekt i flera städer, bland annat i Åbo och Uleåborg. Företaget förhandlar också om nya bassänger i ett tiotal europeiska städer.