Jaktplan för syns skull

JAKTPLAN De militära strukturerna är hierarkiska och förutsätter att underlydande inte ifrågasätter överordnades beslut. Inom försvarsmakten ligger beslutsfattandet därför till stor del i den äldre officerskårens händer. Det leder lätt till upprätthållande av föråldrade strukturer, eftersom alla vapenslag strävar efter att värna om sin traditionella roll och sina resurser. Litet tillspetsat kan man hävda att en kavallerigeneral är tvungen att kämpa för att hans vapenslag fortsättningsvis respekteras och upprätthålls, också om han skulle vara medveten om att det får allt mindre betydelse ju friare nya pansarvagnar

rör sig i terrängen. Det gäller ju inte bara hans egen ställning, utan också ”hans” officerares möjligheter att avancera i karriären.

Inom försvarsmakten är det dess kommendör som har till uppgift att se över resursfördelningen mellan de olika vapenslagen och vid behov ta initiativ till förnyelse av försvarets organisation och omfördelning av dess resurser, utifrån förändringar i den militära säkerhetssituationen och den vapentekniska utvecklingen. Den, som i slutet av sin karriär blir utnämnd till kommendör, kan emellertid ha svårt att med kraft lyfta fram frågor, som kräver omfattande omställningar och tar många år att genomföra. Under senare tid har man dessutom fått intrycket att det inte alltid är

de klokaste officerarna, som stiger snabbast och högst i graderna.

I föregående regering drev försvarsminister Jussi Niinistö mycket målmedvetet på fördjupat samarbete med Förenta staterna och tillät bland annat att finländska jaktplan flögs över till Alaska för att där delta i operationer ledda av amerikanerna. Lyckligtvis har vår nuvarande försvarsminister Antti Kaikkonen hållit en lägre profil inför beslutet om flygvapnets kommande investeringar.

Det förefaller emellertid som om inget politiskt parti skulle vilja eller våga ta upp frågan om behovet av att köpa nya jaktplan till allvarlig diskussion, trots att de flesta är medvetna om att den tekniska utvecklingen håller på att gå förbi pilotstyrda plan. Man erkänner att det är riksdagen som bär ansvaret för att fatta de stora besluten också i fråga om försvarsmaktens uppgifter och resurser, men undviker att uttrycka någon egen åsikt med hänvisning till att man, i det här ärendet, måste lita på den militära expertisen. Till och med när försvarsmakten föreslår stora investeringar i en teknik, som runtom i världen håller på att avskrivas till förmån för obemannade, robotstyrda vapen.

Det sägs att vi måste upprätthålla ett ”trovärdigt” försvar och det är sant, men det innebär inte att vi måste ersätta våra jaktplan med nya, som kommer att vara gamla innan de är redo att tas i bruk.