Skydd eller inte – det är frågan

Det är synd att frågan om ansiktsskydd har blivit så tillkrånglad. Synd eftersom det är en konkret handling som var och en av oss kan utföra.

Lite överraskande har ansiktsskydden blivit en väldigt svår fråga för Social- och hälsovårdsministeriet och därmed också för hela regeringen. Efter en utredning som pågick i en månad och har fått fick kritik för att vara för snäv blev resultatet att regeringen inte kommer med någon rekommendation. Men man beslöt inte heller att avråda från att använda skydd.

Enligt de vetenskapliga rapporter som ingick i den översikt ministeriet hade beställt av professor emeritus Marjukka Mäkelä finns det just inga belägg för att skydden ska ha någon större positiv betydelse. Samtidigt kom också en översikt kring andra länders rekommendationer eller tvång.

Men vetenskapstidskriften The Lancet har nyligen publicerat en vetenskaplig översikt, som WHO har beställt, som visar att ansiktsskydd minskar risken för både vårdpersonal och allmänheten, men att det finns skillnader mellan olika slags skydd.

Utgångspunkterna är olika för översikten som har gjorts här hemma och den som WHO har beställt. Den inhemska har tagit med enbart forskning med slumpmässiga urval, som anses vara de mest pålitliga. Forskarna som WHO har anlitat efterlyser mer forskning med slumpmässigt urval. I tidskriften Science rekommenderar en grupp forskare allmän användning av ansiktsskydd.

Ännu mer förvirrande blir det att några dagar efter Social- och hälsovårdsministeriets litteraturöversikt offentliggjorde statsrådet en rapport av den vetenskapspanel regeringen har tillsatt. Panelen har 13 medlemmar som representerar olika vetenskapsgrenar. I rapporten förordar man att skydd ska användas i risksituationer, till exempel på offentliga platser och i kollektivtrafiken.

Signalerna är alltså fortfarande väldigt motstridiga, och åtminstone för en vanlig människa som inte har vetenskapliga insikter blir det bara förvirrande. Och irriterande.

Det är också viktigt att man kan använda skydden på rätt sätt, för annars kan det gå så att de i stället för att skydda medmänniskor blir direkt skadliga för den som använder dem.

Inget nordiskt land har infört tvång eller rekommendationer när det gäller ansiktsskydd. Förhållandena i Norden skiljer sig avsevärt från mera tättbefolkade länder.

Men det gäller en konkret handling, något vi alla har relativt lätt att göra, särskilt sedan när skydden faktiskt finns till salu i dagligvaruhandeln. Därför är den utdragna behandlingen och de direkt motstridiga signalerna bara till skada.

Vi finländare är som känt rätt auktoritetsbundna och det är viktigt för oss att följa rekommendationer och regler. Det har vi sett under de senaste månaderna när sådant som egentligen har varit rekommendationer och inte regler eller påbud, ändå har uppfattats som bindande krav. Fast då handlar det minst lika mycket om hur regeringen och ministrarna har uttryckt sig, som om vårt behov att följa regler.

Munskydd av tyg, antingen sådana som människor själva har sytt hemma eller som sömmerskor har sytt, förekommer rätt allmänt. Statens tekniska forskningscentral VTT har undersökt hur effektiva de är. Även de skyddar medmänniskor, inte den som bär skyddet. De kan vara ett bra komplement till andra skyddsåtgärder, men enbart tygskydd räcker inte. Graden av skydd varierar beroende på vilket tyg som använts. De ska också bytas med en halv eller högst en timmes mellanrum och tvättas i 90 grader.

När regeringen i flera timmar hade diskuterat skydden på onsdagen kom omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) på kvällen ut till de journalister som jourade på Ständerhusets trappor och gav beskedet att det inte blir någon allmän rekommendation att använda munskydd. Men Kiuru sa också att regeringen anser att man kan använda ansiktsskydd för att skydda medmänskor i situationer där det är svårt eller omöjligt att hålla distans, till exempel i kollektivtrafik under rusningstid. Det låter nästan som en rekommendation. Men det är bara sunt bondförnuft.