Det är dags att odla sin trädgård
I Storbritannien har trädgården länge varit både en hobby och en stolthet. Det är dit britterna söker sig i kristider.
Sonen sover, jag har en ledig minut och börjar googla. Allt är slutsålt. Det finns inga lupiner eller ärtor, inga tomater eller rosor. Det finns inte ens några taggiga eldtornsbuskar som jag hoppats plantera i hörnet där katterna och rävarna tar sig in i vår långsmala trädgård i förorten i södra London.
Jag är inte den enda som fått en ny hobby under nedstängningen i Storbritannien – det verkar som om alla plötsligt återupptäckt sina gröna fingrar. Och därför är allting slut: myllan, fröna och plantorna. Trädgårdsbutikerna meddelar att de inte längre kan ta emot beställningar. Det går inte att trycka på en knapp och plötsligt ha lagren fulla igen. Man måste så och vattna och vänta.
Min granne Karen vet vad det är frågan om. Hon köpte ett litet växthus av plast i februari och planterade tomater, bönor och zucchini. Nu är hennes trädgård full av stolta plantor.
Vi pratar över staketet en dag då solen gassar och hon berättar om veckan då det stormade. Hon drömde mardrömmar om att växthuset blåste bort och steg upp mitt i natten för att placera ut tegelstenar.
Hon berättar om sin pappas trädgård i Jamaica. Där finns kokospalmer och mango- och avokadoträd. Hon längtar dit. Jag längtar till sommarstugan i Jakobstad. I stället har vi våra Londonträdgårdar. Karen och hennes barn kan äta grönsaker de odlat själva. Jag har lyckats beställa rosor och örter. Kanske den här sommaren ändå kan bli helt okej.
Det finns studier som visar att bakterier som lever i myllan kan ha en positiv inverkan på vår hälsa genom att göra oss mer stresståliga. Andra studier visar att patienter som opererats återhämtar sig snabbare om fönstret i deras rum blickar ut över ett naturligt landskap. Då det är kris kan naturen hjälpa.
”Trädgårdsarbete är en hoppfull handling”, säger psykoanalytikern Sue Stuart-Smith i en intervju. ”Att arbeta med en livscykel kan hjälpa om vi varit med om traumatiska händelser.”
Det finns gott om bevis på att det är både hälsosamt och nyttigt att vara ute i trädgården. Men kanske alla redan vet det här? Kanske det är bondförnuft?
Storbritannien är ett land där trädgården länge varit både en hobby och en stolthet. Under andra världskriget uppmuntrades britterna att skaffa en ”segerträdgård” och odla egna grönsaker. Brexitanhängare uppmanade britterna att göra samma sak för att förbereda sig för utträdet ur EU. Och nu då en ny kris skakar landet är det till sina trädgårdar britterna söker sig.
Det är ett av de få intressen som överskrider klassgränserna. Både överklassen och arbetarklassen tycker om att ta hand om sina trädgårdar – om de har tillgång till en egen trädgård. Över 300 000 britter har en koloniträdgård och väntelistorna för kolonilotterna är ofta långa. Då landet stängde ner var det en av de få aktiviteter som fortfarande tilläts.
Min svåger beskriver sin koloniträdgård som familjens räddning. Efter långa arbetsdagar hemma med en fyraåring och en sjuåring som ska hemskolas har kolonilotten blivit deras oas. Han och min svägerska skickar mig bilder av dignande rabatter.
För mig är trädgården ett försök att återfå kontrollen.
Jag kan inte göra något åt viruset. Jag kan inte resa när jag vill eller röra mig runt London som förut. Jag kan ställa mig framför allt det hemska i världen och skrika ”stopp”. Därför köper jag salvia, timjan, jasmin och kaprifol. Jag odlar och vattnar och väntar.